Om vi bortser från en lyxprodukt som Loewe:s OLED-TV och Grundigs OLED-TV (aldrig sett) kan man ranka tillverkarnas förmåga till att sätta färger och ljus så exakt som möjligt som följer.
1. Sonys OLED
2. Panasonics OLED
3. LG:s OLED
4. Philips OLED
Detta med hänseende på hur rätt bilden är i fråga om att kunna följa standard. Finns många parametrar som gör en TV och alla har inte färgprecision som första prio.
Sony och Panasonic är de enda med OLED-paneler som lyckas hålla kvar OLED-svärtan på svart, typisk ≈0,0005 nits och lägre (kontrastförhållanden på flera hundratusen till ett) utan att det också klipper bort nyanser nära svart. Det finns en stegring ut ur det svarta mot mörkgrått som följer den tänkta EOTF/"gamman" som ska vara där. Panasonic är nästan lika precis på detta.
Med LG och Philips måste man som OLED-ägare kompromissa mellan skuggtoner och OLED-svärta. Du måste välja mellan att klippa nivåer och missa nyanser av mörkgrått. Bilden blir för mörk. Det sotar igen, mörka kläder smälter ihop till svart etc. Precis så väljer LG att leverera sina OLED-apparater – med för mörk bild. Alternativet är att ljusa upp bilden så mycket att vi tappar OLED-svärtan till nivåer som mer liknar en bättre plasma eller rent av en VA-LCD, alltså ≈ 0,02 nits eller högre (eller kontrastförhållande om tusentals eller kanske tiotusen till ett) och då få fram nyanserna av mörkgrått som annars döljs i bilden på kartonginställningar.
Detta är inte helt lätt val då nivåerna ofta "knäas". Försöker man få fram alla nyanser av mörkgrått som ska finnas där hos en LG eller Philips OLED blir de ofta för ljusa skugggtoner. Jag måste därför välja hur mycket man ska klippa av nivåerna och hur mycket man ska lyfta fram utan att sabba OLED-svärtan.
Exemplarlotteriet är väldigt viktigt här, för det avgöra hur stora kompromisser som måste till.
Observera att många tester där ute missar detta. Ofta presenteras 10 eller 20-stegsmätningar med 0 och 10% eller 5% gråtoner men det är inom de allra första gråtonerna det blir fel och då syns det inte i mätningarna.
På alla LG 2018-modeller jag träffat på måste Ljusstyrka-reglaget upp till 55-60 någonstans och så får man där försöka ringa in en kompromiss baserat på rummet och önskemålen. Ofta landar jag i ett mätbart kontrastförhållande runt 20.000:1, alltså i klass med en bättre plasma från förr. Ifall syftet är att följa EOTF som nära som möjligt. Alternativet till detta är en djupare svärta/högra kontrastförhållande där bilden blir lite för mörk och klipper bort skuggtoner.
Den här kompromissen uppstår inte med Sonys OLED medan Panasonics OLED kan kräva viss kompromiss. Dock kan man ofta behålla ett kontrastförhållande på 100.000:1 och ändå få med nyansteckning av de allra mörkaste gråtonerna och fortfarande följa EOTF/"gamma".
Philips OLED har samma kompromisskrav som LG:s OLED där man måste välja mellan skuggtonerna eller den djupaste svärtan. Men deras reglage är sämre utformade och kan bete sig märkligt. Som att du kan trycka på +3-4 steg på Ljus-reglaget och inget händer. Steg +5 och gråtonerna blir väldigt mycket ljusare. Steg +6 gör ingenting och steg +7 gör plötsligt gråtonerna mörkare igen. Detta beteende förekommer även på Philips LCD:er så det är något som är wonky med deras mjukvara och hur reglagen påverkar panelen.
Alla fyra tillverkares OLED kan kalibreras till konsumentprecision, inom delta-E 3 (dE2000) hos gråskala och färger där Philips OLED kan vara ett gränsfall för dE 3, mycket beroende på exemplaret. Är färgprecision din OLED-prioritet är Philips helt enkelt det sämre valet bland det fyra tillverkarnas OLED-modeller.
Panasonic har de mest utförliga och detaljerade reglagen som det ironiskt nog sällan behöver dras i.
LG:s OLED kräver som skrivet en kompromiss kring svart, men är annars också inga större problem att få tillräckligt rätt i färgerna. LG har dock reglage jag allra helst undviker, likt 20-stegs gråskala och reglage för att påverka färgrymden. Använder man dem riskerar man snarare ägna timmar till att försämra bilden. Men får då en "snygg mätning". Något väldigt många gör...
Philips OLED kräver alltså fler kompromisser och har reglage som är svårarbetade likt beskrivet ovan. Detta förvärras av att det ofta är sämre precision överlag, likt att gråskala/vitbalans från början inte är allt för linjär. Det blir ofta något fel någonstans som man måste acceptera.
Sonyn har kanske minst utförliga reglage för kalibrering men där är det också sällan mycket som måste ändras.