Hej på er Här kommer hela brevet som jag skickade till SVTs Aktuellt redaktion. Dem har hittills inte svarat på det men jag lovar att uppdatera er när/om dem hör av sig.
"Hej,
Efter ett kvällspass på jobbet, så tittade jag min vana trogen på er kvällssändning på svt play.
Jag blev tyvärr väldigt provocerad och även rätt illa berörd av ert inslag från Gamex 2011. Det känns tragiskt att vi 2011 fortfarande är så oupplysta kring interaktiva media, så att ett sådant här inslag kan hitta ut till de Svenska hemmen. Om det är så oerhört svårt att ta sig tid/vilja att faktiskt sätta sig in i nya medier samt deras funktion och påverkan så kanske man ska lämna över det till någon som är lite mer insatt.
Det var ett av de mest vinklade och osakliga reportage som jag sett på länge. Reportern och producenten av inslaget borde i min mening få sparken eller åtminstone en grundkurs i journalistisk objektivitet. Det blir väldigt tydligt vilket bild man försöker förmedla. Alexandra Hjelm är uppenbart helt fel person på fel plats hon har inte gjort någon ordenlig research och verkar uppenbarligen ställa väldigt vinklade frågor till väldigt väl utvalda (de yngsta barn hon kan hitta) intervju offer.
Detta är verkligen inte direkt representativt för hur det faktisk ser ut. Har Alexandra någonsin testat att spela en 5 mot 5 match ihop med ett par lagkamrater i något FPS spel. Vet hon vad ett fps spel är?
Gaming Sverige är stort idag och ingen liten marginaliserad grupp nördar som sitter framför sina datorer i en mörk källare. De har samma rätt till ett sakligt och vettigt bemötande som alla andra. Jag menar hur ofta ser vi inslag från Båtmässan där man bara fokusera hela reportaget kring problemet med sjöfylleri? Eller inslag från Bokmässan som gräver ner sig i problematiken kring nynazister som lusläser Mein kampf?
Tackar gudarna för Thomas Arnroth som räddar Aktuellt från att hamna på samma nivå som hänt extra.
Han framför även ett av de absolut viktigaste råden, som även jag brukar ge till föräldrar som är oroliga. Testa spelet eller sitt bredvid och kolla. Det är inte mer komplicerat än någon annan del av barnuppfostran. Vi sticker inte ut och köper böcker eller filmer med för avancerat innehåll till våra barn heller. Men för att kunna avgöra vad man anser vara ok och inte, för sina barn så får man ju skaffa sig en bild om vad det handlar om.
Det verkar även råda en allmän förvirring gällande vad som är en åldersgräns (lag) och vad som är en Åldersrekommendation (ej juridiskt bunden rekommendation).
Jag kan naturligtvis ge er researcher en hint utan att bli allt för långrandig: http://www.dataspelsbranschen.se/pegi.aspx
Jag tycker att det faktiskt börjar bli dags att göra sin röst hörd ordentligt mot den totalt grundlösa debatten om videovåldet version 2.0. Som uppenbarligen gör det möjligt för allt för oinsatta reportrar i moralpanikens tjänst att göra denna typ av inslag.
Det finns ingen legitim forskning idag som ger något som helst stöd till att det skulle bidra till ökat våld på grund av spel med våldsamt innehåll. Det finns däremot forskning som visar på ökade färdigheter i samarbetsförmåga samt ökad förmåga till problemlösning och i vissa fall även en viss träning i reaktionstid etc.
Vidare ser man att unga som spelar mycket har fler sociala relationer även utanför "spelvärlden" samt att dem ligger lägre än andra ungdomsgrupper i användning av alkohol. Tyvärr så är få studier stora nog för att man ska kunna tala om statistiska sanningar. Utan man pratar snara om indikationer och teorier.
Jag är idag över 33år och enligt de domedagsprofeterna som hetsade runt i den videovåldsdebatten som rådde på 80-90 talet, så är det ett smärre under att jag och alla andra som är födda på 70-80 talet inte kutar runt på gator och torg iförda hockeymasker och med motorsågar i högsta hugg.
Faktum är att det man har kommit fram till är att när någon psykiskt instabil person begår våldshandlingar, för att dem har suttit och spelat tex counter strike (CS) för länge så handlar detta om det faktum att han inte är psykiskt stabil. Inte om det faktum att han spelat cs. Hade det inte varit spelet som triggat honom så skulle det kunnat vara att han lyssant lite för mycket på något obskyrt metall band eller att han råkat se på fel nyhetsinslag på TV eller något annat.
Faktum är att problemet handlar om att personen i fråga inte är i tillräcklig psykisk balans för att kunna skilja på verkligheten och det som återges i ett spel, låttext eller på tv. Det är naturligtvis tragiskt när sådant händer men frågan är hur vi tror att vi rimligtvis kan motverka detta? Skall vi förbjuda all form all kultur yttringar som tex tv, musik, film , spel, teater, osv?
Eller skall vi kanske försöka att arbeta för unga människor känner ökad social tillhörighet, att det finns bra trygga mötesplatser för dem att utvecklas, både som individ och som en del av ett större sammanhang? Skall vi kanske värna om den kreativitet och drivkraft som finns i ungas kultur?
Naturligtvis så skall vi jobba med de delar vi ser som är negativa, som tex ökade ohälsotal som rör frågor om kost och motion. Det är dock så att de undersökningar som finns visar på att de som tillhör kategorin som spelar mycket snarare rör sig mer än dem som inte spelar.
Naturligtvis är det även ett problem när spelandet går till överdrift. Med överdrift menar jag när det börjar påverka resten av livet negativt. Detta gäller inte bara spelande utan egentligen all form av ett specifikt intresse. Om man tex äter, andas och sover frimärken, så till den grad att man inte lägre har något annat i huvudet än just detta. Då kommer detta också att ha negativa följder för personen till slut. Återigen så är dock lösningen knappast att förbjuda frimärken.
Att allt för små barn spelar spel med realistisk våldsamt innehåll är naturligtvis olämpligt. Detta beror på att små barn inte helt kan skilja på verklighet och fiktion. Därför skall man inte heller låta små barn se nyhetsinslag men krigsbilder eller filmer med olämpligt innehåll. Då får barnen mardrömmar och tror att det finns läskiga typer under sägen etc. Detta handlar dock om yngre barn inte om någorlunda normalt utvecklade tonåringar. Detta är naturligtvis även en relativt individuell process och inget man helt lätt kan sätta en specifik siffra på.
Detta är dock ett ytterst marginellt problem och något som snarare har att göra med frånvarande föräldrar inte det faktum att det finns spel idag som har ett våldsamt innehåll.
Om man är det minsta närvarade som förälder så har man naturligtvis någorlunda koll på vad ens tolvåring sitter och spelar med sina vänner. Lika mycket som man har någorlunda koll på vilka böcker, filmer eller andra medier som barnet konsumerar. Visst kan det slinka igenom någonting som inte är helt önskvärt men det är heller inget stort problem. Förutsatt att man visar lite intresse för vad ens barn har för sig överlag. Har man en god trygg relation med sitt barn så kommer man att märka om barnet har kommit i kontakt med något som påverkat det negativt.
Vem är då jag som skriver detta?
Jag har jobbat professionellt med ungdomar i kommunal regi i drygt 10år. Jag har specifikt arbetat med ungdomar och LAN/spel i ca 5 år bland annat med www.bslx2.se .
Nu börjar det bli sent och många rader blev det, även om jag skulle kunna fortsätta en bra bit till. Jag hoppas att någon hos er tagit sig tiden att läsa och begrunda detta och även återkommer till mig om hur ni ställer er till inslaget såhär i efterhand.
Tack för ett vanligtvis bra program.
Med vänlig hälsning
Michael Herrmann
Fritidsassistent,
Fritidsgårdsenheten, Fritid Kungsbacka
Kungsbacka kommun"
