Installation
NZXT trycker hårt på att Doko är oerhört lätt att komma igång med, där installationen sker i två steg – inkoppling av själva strömningsboxen till en tv eller bildskärm, och installation av företagets servermjukvara på de datorer man vill kunna komma åt genom Dokon.
Inkopplingen av enheten är en enkel historia, vilket i princip innefattar att ansluta en nätverkskabel, en HDMI-kabel och den medföljande strömadaptern till Dokon. Därtill behöver användaren komplettera med någon form av USB-anslutet inmatningsdon för att navigera i menyerna. Även om det finns en lista över fungerande tillbehör så hävdar företaget att de flesta USB-anslutna enheterna (med undantag för webbkameror) bör fungera utan problem med Doko.
När enheten startar för första gången och man möts av skärmen ovan innebär det antingen att servermjukvaran inte är installerad på någon dator i det lokala nätverket alternativt att Dokon kan behöva specifika inställningar för nätverket den är ansluten till. Det sistnämda går att lösa genom att klicka på kugghjulet nere i högra hörnet, vilket öppnar upp ytterligare inställningar för bland annat nätverk.
I vårt fall handlar det dock om att mjukvaran behöver installeras på datorn vi vill strömma från, vilket är något NZXT tillhandahåller på sin webbplats. Mjukvarulösningen är inte egenutvecklad utan istället har företaget licensierat denna från taiwanesiska MirrorOp, som länge arbetat med fjärrskrivbord för både datorer och mobiltelefoner. I programpaketet inkluderas även drivrutinerna som krävs för att USB-enheterna ska kunna kommunicera via USBoverIP-protokollet.
Efter att installationen är klar och mjukvaran Doko Sender ska startas för första gången dyker det upp en dialogruta som informerar om att systemets upplösning behöver ändras till 1 920 x 1 080 pixlar för optimal bildöverföring. Vad detta innebär i praktiken är att upplösningen ändras automatiskt till 1080p när Doko-enheten ansluter sig för att sedan återvända till systemets ursprungliga inställning vid frånkoppling.
Med mjukvaran igång börjar denna att söka efter anslutna Doko-enheter på det lokala nätverket. Om detta av någon anledning inte fungerar går det att lägga till enheter manuellt via IP-nummer.
Förutsatt att Dokon är igång kommer dock denna att upptäckas automatiskt efter några sekunder och användaren får därefter möjligheten att aktivera strömningen direkt från serverdatorn. Observera att datorn inte sätts i ett låst läge när strömningen påbörjas utan istället syns allt som sker på klientsidan fortfarande på huvuddatorns skärm samtidigt som inmatningsdon fortfarande fungerar på denna.
I servermjukvaran finns även en rad enklare inställningsalternativ, däribland möjligheten att stänga av ljudet på källdatorn när Dokon kopplar upp sig mot denna. Vidare kan man låta mjukvaran försöka synkronisera bildfrekvensen mellan serverdatorn och Doko-enheten samtidigt som det finns möjlighet att lösenordsskydda åtkomsten till den strömmande datorn.
Med mjukvaran installerad på datorerna det ska strömmas från går det givetvis även att ansluta till dessa direkt genom gränssnittet på Doko-enheten. Vid uppstart samlas samtliga tillgängliga serverdatorer på startsidan och genom att klicka på någon av dessa ansluter Dokon till denna och strömningen påbörjas.
Vid anslutning initieras USBoverIP-protokollet, vilket söker av Doko-enhetens USB-portar och lägger därefter till anslutna tillbehör som faktiska USB-enheter i serverdatorn. Detta kan ta uppemot en halv minut första gången, men går avsevärt snabbare nästföljande anslutningar förutsatt att datorn har identifierat tillbehören tidigare.
När de anslutna USB-enheterna har identifierats är anslutningsprocessen klar och därefter är det bara att använda datorn som vanligt – fast denna gång på en bildvisare i ett annat rum genom Doko-enheten.
