läser första terminen på uni och det har inte alls gått bra, civilingenjörsutbildning... har kuggat 2 av 4 kurser redan. jävla matte. varför då? motivationen bara existerar inte. jag har bara inte klarat av att ta mig igenom skiten. jag har varit i en svacka, av vad jag antar är depression. jag tycker inte någonting är roligt längre, vänder på dygnet och ligger i sängen halva dan och blir sedan stressad mot kvällen för att jag inte lyckats göra något produktivt så att allt bara blir ångestladdat. jag har denna termin endast gått på en handfull antal lektioner under första kursen vi läste. jag vet inte ens varför jag läser den linjen jag läser och funderar på att byta till något jag tycker är roligt, eller iallafall roligare. jag tänkte inte igenom mitt val ordentligt, jag va bara så pengarkåt så jag hoppade på indek utan att riktigt fundera. redan på uppropet första dagen började jag känna att "vafan sitter jag här för? läsa flummig marknadsföring och lean för att utbildas till projektledare när jag inte har någon social kompetens alls?". känns som en jävla återvändsgränd. egentligen tycker jag ekonomi är rätt intressant, men jag vet inte, känner inte att jag klickar med alla fina ekonomi människor som går där i sina märkeskläder heller. visst, jag gör också det, men jag är inte riktigt mig själv. jag pillar gärna med bilar eller något och blir lortig om fingrarna. jag kan ju inte hoppa av, jag har inget att hoppa av till, jag lär ju bli något i livet. min plan, som inte alls kommer bli av om jag känner mig själv, är att nu skita totalt i de mattekurserna jag kuggat, skaffa gymkort och ta mig i kragen, försöka skaffa ett extrajobb för att få någon slags rutin i vardagen och hitta lite mening med livet, och byta till en annan linje nästa år, och läsa om matten. bara att stå ut... jag undrar hur det känns att ta antidepressiva, min syster gör det och blev som en helt annan människa, från sängliggandes till att någon med en massa vänner kring sig, till och med kille har hon skaffat. fan. det tar ju som kille verkligen emot att söka hjälp för sånt där. jävla tabu