Vet inte vad man ska hitta på längre. Jag vet inte hur man ska lyckas få vård i den här stan, eller det här landet. Sambon har diskbråck som pressar mot nerver och har haft det nu sen september och det blir bara värre och ingen hjälp tycks gå att få. Kan inte gå, kan inte sitta, kan inte ligga, kan liksom inte leva drägligt alls utan konstant smärta. Kan inte kissa utan smärta, men inte nog illa för att vara akut. Har träffat sjukgymnaster via både primärvård och företagshälsovård, massage. Varit på akuten. Ingen kan göra något för det måste gå via vårdcentral > röntgen > ortoped. Dom kan bara konstatera felet och försöka (men misslyckas) smärtlindra. Senaste sjukgymnasten sa att det är väldigt oroväckande och borde ses över akut, men kunde själv inte skriva nån remiss.
Bortsett från akuten så var första faktiska läkarbesöket idag med väldigt osympatisk läkare som inte ens undersökte, men åtminstone skickade remiss till röntgen. "Det är såhär politikerna har ställt till det" var hans tröstande ord. Må vara sant men föga hjälpsamt. Väntetider på ryggoperation i länet är över tre år, och att ens behöva vänta i tre månader för att försöka åberopa vårdgarantin känns outhärdligt. Tydligen så innefattas heller inte röntgen där så vem vet hur lång tid det tar. "Ring till dom och säg att ni kan komma med kort varsel så kanske ni kan få komma vid avbokning". Jajo.
Tär ju fruktansvärt på en själv också att se smärtan, hopplösheten och otröstlig sambo, men också stressen och att hela båda våra liv med hus, bestyr, hundar och allt annat faller på mig i princip och det är bara tur att jag har ett väldigt flexibelt jobb. Det är inte mig det är synd om, men det är utmattande lik förbannat och det kändes som att jag behövde skriva av mig kanske.
Har börjat försöka hitta privat vårdgivare och se om vi helt enkelt får ta den ekonomiska smällen själva, om det finns tider att få. Riskerar att få åka rätt långt dock och det är inte bara heller.
