Rensa och slänga saker i ett dödsbo. Sortering?

beklagar sorgen.

det fins vel bolag som köper hela dödsbo och gör detta åt dig?

Beklagar verkligen sorgen!

Det finns som de andra skrivit bolag som både städar och köper, så även om det inte är värt jättemycket så kanske det räcker till att betala städningen s.a.s., så du får det tömt utan extra kostnad. Men ska du slänga själv så är det närmsta återvinningsanläggning och då ska det sorteras.

Bra poäng, finns risk för tjafs så bör man inte göra något och man får aldrig TA något ut dödsbot innan arvsskiftet. Är man överens med alla dödsbodelägare (låter som halvsyskonen är dödsbodelägare efter deras mor där det inte gjort arvsskiftet) så kan man dock återvinna skräp. Men bra om man skriftligt kommit överens om det om någon skulle få för sig att tjafsa senare.

Mycket tråkig situation ja, som blir ännu tråkigare att du är ensam i det.
Borde det inte vara ett delat ansvar?

Har inte koll på juridiken i det, men är det tänkt att du ska rensa ut och att allt tillfaller dig i så fall?

Sen är många så tokiga efter pengar att de helst ska ha pengarna från arv/försäljning på kontot nästan innan begravningen redan.

Någon slags hjälp kan nog vara bra, att göra det tillsammans med någon. För det är tungt både vad gäller det praktiska och det känslomässiga.

Finns nog många olika strategier i det, går säkert att hitta något skrivet någonstans. Kolla upp det.

En viss sortering lär du behöva göra, för det är knappast så att allt bara ska slängas.

Sakerna kan ju också vara av olika slag, de kan vara mer el mindre skrot el ha något slags värde.
Värdet kan vara praktiskt, ekonomiskt el affektionsvärde. Dvs det är inte bara ett rent pengavärde utan kan vara något du el någon annan behöver/vill ha.
Men man kan behöva vara rätt hård.

Spontant kan jag tänka mig att du först går igenom grovt för att skapa dig en bild över vad som finns.

Visst kan du ju betala någon för att göra det, kan ev vara lockande för att bli av med det, men risken är sen att du ångrar dig och känner att du gjort fel mot individen.

Över lag i samhället slängs mycket som kunde vara till nytta och fortfarande har något värde kvar. Det här är en mer övergripande och politisk fråga, men det finns inte särskilt stora incitament till återanvändning som ger verklig hållbarhet. Istället är fokus på återvinning, dvs att slänga och sen köpa nytt.

Det här är problemet med halvsyskon/särkullsbarn som inte genomför arvsskiftet efter sin förälder om den dog först, de är kvar som dödsbodelägare men har inget ansvar. Satt själv i den frustrerande sitsen efter farsan.

En polare lät anlita firma genom mäklaren när han sålde sitt barndomshem efter föräldrarnas bortgång.

Vet ej om det alltid fungerar likadant överallt men det blev ett nollsummespel.
De ville ha 12.000kr för att komma och tömma bohaget och deras bedömning på plats var att värdet var 12.000kr 🫣

Jag tror han blev grundlurad, men han orkade inte tömma.

Det framgår i hans andra post ( #20378238 ) att de är halvsyskon och inte barn till TS far, samt att det är en ganska betydande åldersskillnad.

Visst, men alla familjer är ju olika, så jag skulle nog inte nödvändigtvis kalla det brist på medmänsklighet bara för den sakens skull. Jag har också ~10 år äldre halvsyskon och hade ingen direkt relation till deras far medan han levde, så för min del hade det nog mestadels känts konstigt att t.ex. hjälpa till att städa ur hans bostad. Sedan har ju de mer av en relation till min far, men gissningsvis skulle det nog mestadels bli jag och lillasyster som skulle få ordna med allt sådant när min far går bort (vilket man ju får hoppas dröjer många år än). Däremor vår gemensamma mor hade det ju varit något mer självklart att alla skulle hjälpa varandra vid hennes framtida bortgång.

En sån deponi-container (eller flera beroende på hur mycket) var helt klart värt det för min far när farmor gick bort och de behövde rensa ett helt hus på allt som inte gick iväg på auktion eller behölls.

Samt till OP. Om dina syskon inte vill hjälpa fysiskt eller tid får de väl hjälpa med pengar så ni kan få det fixat.

Man måste komma ihåg att arbetet kan faktureras dödsboet.
Och jag tycker att TS skall avkräva sin lata släkt en fullmakt att sköta detta innan det hela sätter igång.
TS bör även höra med sin ev. arbetsgivare om det går att få permission för vissa dagar.

Men om det är väldigt jobbigt, sök hjälp!
Framförallt den administrativa delen kan vara krävande då många (förhoppningsvis) inte varit i situationen innan.

Och som nämnts ovan finns det ju alternativ till att "få det klart så fort som möjligt".
Beroende på läget kan det finnas familjer/företag som letar med ljus och lykta efter nånting möblerat att kunna hyra en begränsad tid.

Konstigt kan det kännas men värst är det nog för honom ändå. Ja jag hade iallafall hjälpt ett halvsyskon om han bett om det oavsett om jag kände dennes far eller ej eftersom det inte är farsan jag hjälper.
MEN det kanske varit mer bråk och annat som vi inte vet något om som också kan ställa till det.