Det är ett mycket komplicerat ämne, går inte att göra en så liten studie och komma till nån helt garanterat konkret slutsats.
Människor är olika, vi forms av miljön kring oss.
Om du är van vid att få snabba resultat vid att ljuga från tidig ålder och har lyckas mera med det än att vara ärlig, blir du format på nåt vis helt till du upptäcker nåt annat.
Blir du påverkat av att gambla på samma sätt om det var ett låtsas spel eller om du faktisk förlorade pengar eller vann stort? Klart du gör, spänningen påverkar dig och det vet casinon mycket väl, och när ditt liv står på spel så får du ett helt annat rusningsmoment än du hade fått om det inte hade några konsekvenser.
Man kan kanske då tänka sig om att det finns en skillnad mellan verklighet och fiktion.
Vi tittar ju på våldsamma filmar, men blir vi mördare av detta?
Människor söker spänning ganska ofta, och det handlar ofta om att fylla en tråkig vardag med nåt som roar en. Att spela olika spel är ju också en slags form för verklighetsflykt, man drar sig in och levar ett liv utan konsekvens i en annan värld, och ofta så testas känslorna på ett smått extremt sätt.
Umgänge har absolut nåt att säga för hur du mår och hur du formas. T.ex. så vet jag att jag mår bättre ihop med vänner, och på så sätt har jag fått utrymme att säga grejer, lyssna på andras upplevelser och fått nån slags gemensamhet och tillhörighet för den jag är ihop med mina vänner. Det får man t.ex. inte i spel, även om man kan "låtsas".
Varför är A.i. så populär bland ensamma? För att det ger en fejkad känsla av bekräftelse. Att vinna i spel ger också en känsla av bekräftelse, om man kan skryta av att ha klarat av ett spel, en utmaning - är en personlig grej, kanske man har en vänkrets som man kan skryta till och kan lyssna på deras resultat? Kanske det är nog med att jämföra sig med andra på nätet utan fysisk kontakt?
Alltså pratar vi här om lust och känslor. Vad är succés för dig, vad lägger du för värde på din tid och dina upplevelser?
Spel kan göra dig snabbare (att agera, reaktionsförmåga, motorisk förmåga), spel kan också träna dig i strategisk tänk, logisk förmåga och spela ut olika fantasiscenarion som kan ge erfarenhet det går att använda i det verkliga liv, men det är inte verkligheten, det är bara ett tänkt scenario.
Om spel kan leda till våld beror nog på den person du är. Är du ensam och har svårt vid direkt kontakt med främmade? Känns det tryggare att vara ihop med bara en vän hela livet? Går ditt liv under om du förlorar denna ena vän? Eller kan du anpassa dig nya vänner? Vi är alla olika beroende på den personlighet vi är, och samhället och där du växer upp påverkar dig och formar den person du blir.
Hur växte du upp? Hade du trygghet hos din familj, mamma och pappa bråkade inte men gav dig uppmärksamhet och kärlek när du behövde det? Eller var du ensam om dina problemen, och hade få eller kanske ingen vänner? Använde du då spel som en slags ersättning för det verkliga livet som var hårdare än undanflykten i fantasivärlden?
Och vad skapar just en fantasivärld, vad är det som drar dig till spelvärlden? Är det underhållning? (Det är det nog för dom flesta), men vart går gränsen mellan underhållning och faktisk fysiska behöv? Vad definieras som fysisk behov? Spel kan ju också täcka nån slags fysisk behov, t.ex. att agera när man har behov för det, men som inte passar in i verkligheten då det skulle ha konsekvenser man inte är redo för. Kanske det är så att spelen avlastar dessa behov?
Eller triggar dom folk som är våldsbenägna? Det har ju gjords många studier av hur hjärnbarken ser ut hos dom olika människor, t.ex. seriemördare, kriminella, drogmissbrukare, spelmissbrukare etc. och det har blivit olika slutsatser av det. Som andra nämner i tråden så är det inte säkert att man blir alkis av att dricka ihop med vänner, när man är ihop med vänner får man en annan form för gemensamhet, men inte alla hanterar alkohol lika. Samma med spelmissbruk, lite lättare att spela ensam, och känna en vinnarkänsla man kanske jagar.
Några spelar om pengar för att dom går och drömmar orealistiska drömmar om snabb rikedom, succés utan behöva lära sig nåt, utan att offra nåt och tror dom ska bli rika över natten. Alltså påverkas dessa individer av samhället och reklam som ger dom en idé om att detta kan vara en snabb väg ur olycka. Men det är sällan tillfället. Man hör och läser om dom som har succé men det är sällan någon skyltar med förluster, det försöker man att dölja, tills det inte går att dölja längre.
Blev en mobbare som barn lika så elak när den växte upp? Lärde mobbaren nåt, vad var det som gjorde att mobbaren ändrade sin natur, och hur fick den "naturen" i första hand?
Allt bygger på uppväxt och historik, och då kan man kanske komma till den slutsats av att för mycket av nåt inte är bra, lika som allt annat i livet. T.ex. om man ersätter verkligheten med BARA fantasi?
Jag tror att det går att spela vådliga spel och se vådliga filmar utan att påverkats avsevärdigt av detta om förutsättningarna är att du har haft en normal balanserat uppväxt med trygghet, vänner, tid att växa, lära dig konsekvenser av det verkliga liv, vänner, resultat av hur du lever ditt liv etc.
Vi ser ju direktverkan av barn som växer upp med socialt media idag, hur beroende dom blir av sina mobiler och att hela världen fokuseras till allt som händer online, medan verkligheten kring barnen ogillas då den inte ger samma form för direkt resultat och belöning.
Som sagd - lite mera komplext än denna lilla undersökning.
