Gå ner i vikt - tråden

Sa ingenting om att det inte gick, utan att har man inget fett att ta av så kommer man bryta ned muskler och kroppen men även möjligen kunna sänka sin BMR på sikt. Skulle inte hålla ett sådant lågt kaloriintag och träna samtidigt under någon längre period, det är inte bra för kroppen alls.

Ditt exempel med David Goggins säger ju dessutom emot dig själv när du säger att träning inte ökar kaloriförbränningen. Hade inte träning ökat kaloriförbränningen hade han aldrig kunnat gå ned 48 kg på 2 månader även om han inte ätit någonting alls. Oavsett är det inte hälsosamt att göra det heller och kan ge olika problem som man bär med sig.

Nej, jag tror mycket mer på långsammare resultat så man behåller så mycket muskler som möjligt och inte riskerar att störa ämnesomsättningen. Det är inte heller något krav med ultradisciplin, genomsnittet är vad som räknas. Vill man äta lite chips på fredagen är det inte hela världen och man kan fika någon gång också ifall man vill.

Nu vid viktnedgång utan träning så håller jag mig till ca 18-1900 kcal per dag de flesta dagarna (dvs siktar på åtminstone 4 dagar i veckan men körde 5 i början), sedan blir det 1-2 dagar med ett litet mindre underskott och resterande med ungefär balans kring 2800 kcal (inte så noga ifall det blir litet överskott ibland här). Denna veckan har det blivit både stor efterrätt två dagar (födelsedagsfirande mm), en halv påse chips i fredags och en stor fika idag och jag kommer ändå bränna lite fett på totalen. Men nu är det dags att ha lite högre underskott ett tag efter jul, har hamnat på underskott under jul också men mindre än vad jag vill.

Japp, det var jobbigt att äta så mycket ifall jag ville hålla det till bra näringsämnen. När jag var yngre så kompenserade jag genom att äta chips och kakor daligen utöver en redan kolhydrattung diet, enklaste sättet att få i sig kalorierna speciellt på en budget när jag var student.

Låt mig förtydliga. 7timmars träning om dagen bränner kalorier. En promenad som dom flesta gör på 1 Tim bidrar väldigt lite till helheten vid en viktnedgång jag springer väldigt mycket i zon2 då jag tränar mest distanslöpning. Dvs låg puls för mig runt 130 s/m. Kroppen blir väldigt effektiv på att spara energi och vänja sig vid det du tränar.

Har faktiskt ingen aning vad du väger och vad ditt behov är men det som fungerar för dig är det du ska göra.

Man måste också förstå att äta 1500 kalorier pizza och chips knappast är samma sak som att äta samma mängd kalorier i bra, riktig mat.

Själv blir jag bara svullen och samlar vätska av både chips, godis och pizza. Undviker det då det påverkar träningen negativt.

Allas ämnesomsättning är olika. Tror inte det finns ett facit på vad som är rätt eller fel. Bara du vet vad som passar dig.

Hade jag klarat träna 10 Tim i veckan och ha barn, jobb och hus om jag var så undernärd och utmärglad som du vill få det att låta ? Knappast troligt.

Kloka ord tycker jag. Är psyket illa så gör man ofta det som är absolut sämst för en... Och med "psykiskt" så behöver det inte vara någon specifik sjukdom utan helt enkelt stress och press från andra, något vi alla drabbas av och måste hantera.

Av någon anledning så blir vissa människor arga när dom hör andras tankesätt kring viktminskning, varför? Låt folk lyssna på sina egna kroppar och hitta vägen till hälsan <3 Vettiga diskussioner är ju dock jättebra!

nej. men de du beskriver är nog inte majoriteten av de som är överviktiga. För de flesta är det enkelt. Jag gör ingen Religion av min träning och mat som jag får intryck av andra här. jag är snart 50,är 1.81 och väger 69kg.
tränar 2h/ dag, har aldrig varit tjock o gillar att vara i god form. jag älskar god mat och stoppar i mig det mesta, doch nästan bara växtbaserad. räknar inga kalorier, protein eller annat. väger mig varannan dag kanske.

Tror jag har skrivit drygt 10ggr att alla har olika förutsättningar och att alla får nå sitt mål på sitt sätt. En person har frågat hur jag lyckats. 10st har hoppat på mig om att jag ljuger, snackar skit osv.

Ja ni så är så otroligt duktiga ni med på ödmjukhet.

Verkar inte vara någon som ens vill lyssna på en som har lyckats?

Jag är rak. Lindar inte in skiten i nått fint paket. Jag säger som det är. Det betyder inte att jag inte är medveten om att alla har sin egen resa att göra med sitt eget bagage.

Trodde ärligt talat tråden handlade om att lära av varandra och pusha. Jag vill att andra ska lyckas som jag gjort. Inget annat.

Lycka till med allt. Hoppas det löser sig för dig! Menar det verkligen. 💪

Detta är inte majoriteten av överviktiga. Finns såklart matberoende och psykisk ohälsa som gör det värre.

Som jag sagt tidigare och tycker jag varit rätt tydlig med är att dom flesta som är överviktiga vet om det men väljer att det inte är prioriterat att gå ner i vikt.

Jag känner väldigt många människor som har varit överviktiga och gått ner i vikt och ingen av dom faller i din kategori. Under mina 40 år så känner jag en person som haft drogberoende som gjort att den har förlorat jobb, familj med mera, en person i familjen har gått in i väggen pga jobb.

Säger inte att människor med dessa problem inte finns. Men jag talar om majoriteten av människor inte om enstaka individer med andra problem. Tråden handlar om viktminskning. Inte om psykisk ohälsa och drogberoende.

Mat är ingen drog för majoriteten. Det är ett måste för att leva.

Socker är värre än man kan tro

Jag har insett att jag tyvärr inte kan äta godis, fika osv med måtta så jag måste göra något mer drastiskt. Gick ner 40kg för några år sedan, men har gått upp allt igen. Såklart. Mer därtill. Har beslutat mig tidigare för att testa att utesluta godis och sånt helt, och efter en vecka av vansinniga cravings så har det oftast gått bra. Men så har jag trillat tillbaka efter några månader, en lågkalori-glass blir till en lite-mer-kaloriglass blir till en vanlig glass men bara lite, och så vidare och så vidare, och rätt vad det är så käkar jag godis varje kväll.

Så, jag kan helt enkelt inte äta godis. Det funkar inte att göra det med måtta. Det har blivit ett beroende. Bestämde mig igen här nu vid nyår (som alla andra ) att sluta äta just godis/fika osv ytterligare en gång. Börja köra lite Linas veg-kassar för att få struktur på den biten också och inte hamna på affären så ofta. Två första dagarna kunde jag inte hålla tillbaka. Jag satt och tänkte jag inte skulle äta godis, att det är precis den här känslan jag måste stå emot osv. Men det gick inte. Vilkestyrkan/disciplinen fanns inte. Dag tre lyckades jag stå emot nu är jag en vecka in.

Nu har det börjat lugna ner sig en aning, och jag hoppas att matkassen kan hindra mig från att ersätta godiset med orimlig matmängder. Väldigt lätt att bara ta några mackor här och där. Men jag börjar med fokus på godis iallafall.

Det är där träningen kommer in i bilden. När suget kommer, åk och träna. Eller gör något med en kompis. Ring någon och snacka skit. Bygg Lego med barnen. Whatever.

Dessa cravings får man oftast när man har för mycket tid över att fundera pga att man är uttråkad.

Det enklaste sättet att inte äta för mycket och fel är att hålla sig sysselsatt:)

Träning blir eventuellt nästa steg. Har köpt gymkort för förra årets friskvård iaf på gymmet bara några hundra meter bort. Så tanken finns där. Tyvärr tycker jag det är svintråkigt och jag tycker också det är jobbigt att komma iväg till gymmet och vara där och skämmas för hur en ser ut (jo jag vet, folk sköter sig själva och tänker på sitt egentligen) vilket gör att det är svårt att få till en positiv (uthärdlig?) upplevelse av det. Med redan existerande motivationsproblem så blir det inte lättare. Det är inte heller möjligt att bara sticka iväg hur som helst när man jobbar hemifrån och allt gott är lättillgängligt.

För stunden blir det utökade hundpromenader till att börja med. Och snöskottning till förbannelse..

Jag gymmar sex dagar i veckan och är mest imponerad av stora nybörjarje.
Du behöver inte skämmas för att du sätter dig i förarsätet angående din hälsa.
Ett tips är att försöka ändra *mind set* kring jobb hemifrån och gymmet. Jag jobbar mycket hemifrån och det är just det som tillåter mig att gymma sex dagar i veckan. Se det som ett välbehövligt tillfälle att komma hemifrån en stund.

För mig är det styrketräning som gäller. Bättre än terapi.
Hjälper oerhhört med välmåendet.
Det blir bättre med tiden dessutom. Ett beroende mer eller mindre och det finns betydligt sämre beroenden.

När du kommit in i träningen kan du slipa mer på diet.
Det krävs inte så så stora förändringar för att få betydande resultat.

Om jag får ge dig ett enda råd så är det att träna regelbundet.
Det är ok att det inte går lika bra varje gång.

Ne jag vet. Det suger att börja träna. Verkligen. Har aldrig gillat gymmet därför jag springer. Då är man ensam och kan ha musik i öronen. Ignorera folk.

Börja med att gå en timme om dagen i rask takt. Podd eller musik i öronen. Suger i början men efter 1-2v blir det en rutin. Precis som att sköta jobbet.

Handla online, matkassar. Försök hitta vad dina triggers är och direkt när du blir sugen res dig upp. Gör nått. Städa toaletterna, starta en tvättmaskin. Gå runt i huset fram och tillbaks och räkna steg.

Jag går inne ibland. Bara för att inte sitta still förlänge. Gör något aktivt varje timme.

Ett annat tips om du dricker kaffe. Säg att du vaknar 06:00 och dricker kaffe direkt. Vänta 3-4 Tim innan du dricker kaffet. Det kommer göra så du inte crashar på eftermiddagen. Jag var skeptisk när jag hörde detta, men har helt klart ändrat mina dagar. Sov i soffan vid 5-6 innan. Aldrig numera.

Jo, absolut. Jobb hemifrån ger definitivt mer flexibilitet och möjlighet till träning. Det var bara lite svar på att "gå och träna så fort X eller Y". Det går ju inte riktigt för mig iallafall. Men däremot skulle det nog vara möjligt att komma iväg på lite lugnare tider tack vare det. Och ja, jag har ju köpt kortet av en anledning. Eventuellt var den anledningen främst att pengarna skulle brinna inne, men ändå

Det som är lite synd är att jag är alldeles för tung för att springa i dagsläget, behöver gå ner en del först men även träna upp mina knän mha raskare promenader först. För just att springa är intressant nog en av få saker jag tyckt varit ganska kul. Jag såg snabba resultat, jag menar jag kunde ju maka mig fram en hel kilometer i väldigt långsam sprint till slut Då var det främst knän som sa stopp dock, men även där självbilden så fort man mötte folk och man kom där och dallrade fram.

Känner igen mig. Försökt stå ut på gym och tvingade mig dit ett par månader men det var verkligen en pina att ta sig dit och sen
en pina träna offentligt "med andra". Ville bara därifrån så gjorde mina övningar så snabbt som möjligt och drog så fort som det gick. Blev aldrig bättre.

Jag är dock en person som aldrig gillat träning eller sport. Var knappt ens med på gympan på skolan och fick göra obligatoriska övningar med gympaläraren på fritiden, aldrig sportat i mitt 40-åriga liv osv. Aldrig sprungit/joggat etc. Hatar det.

Den enda träningen som funkar för mig är att träna hemma som jag började med rätt sent i livet och har haft många pauser/svacker. Jag slår på en serie och tittar på samtidigt, det gör det hela roligare.
Har två hantlar, en curl bar, ett par resistansband, dip bars m.m. och beställt en 30Kg viktväst. Har även en motionscykel
jag kör på ibland.

Hemma kan jag faktiskt känna av endorfinerna då jag är i en miljö där jag kan slappna av mentalt. Får skjuts i välmående en stund av den träningen och kroppen känns friskare. Jag måste vara i en miljö jag trivs i för att träning ska funka för. På sommaren cyklar jag dock ute en del.

Man kan ta det lugnt, man behöver inte bli helt galen och springa milen direkt. Prova att jogga 500m första gången pch känn efter i två dagar. Kombinera det med promenader och spring en del av vägen. Cykla och simma kan alla göra med mycket mindre skaderisk, en helt vanlig Svensson-cykel räcker bra. Man måste inte börja med Vättern runt, ta det i steg och inte för mycket på en gång

Mitt tips är att inte mäta sig mot andra, men skaffa en app så man kan jämföra med egna resultat. Det brukar hjälpa mig med motivationen i alla fall

Tack alla för en bättre stämning i tråden, nu känns det mer som vi stöttar än skäller!

Börja med att gå. Jogga sen och gå. Den fortsätter du så. Skit i hur långt du kommer. Försök öka sakta.
Spring tidig innan människor är vakna 😁✊
Till slut kommer du vilja att folk ser din nya smäckra kropp 😍

Jag tävlar bara mot en person och det är personen i spegeln hemma. Som du säger. Tävla inte mot andra. Bara dig själv. 👍

Cykla är skonsamt och ett väldigt lätt sätt att få in många timmars träning även om man är överviktig. Även simning som du nämner.

Ingen klarar att springa milen eller cykla 10mil första gången. Alla börjar vi i botten. Men till skillnad från gym som ofta tar lång tid innan resultaten syns så är kondition nått som kommer väldigt snabbt. Det gjorde det enklare för mig!

Kan flika in med att jag är exakt likadan. Kan inte äta en halv påse chips. Utan det blir hela. Köper jag godis (främst choklad) så blir det inte 150g utan snarare 750g. Trycker sen i mig allt. På en gång när jag kommer hem.

Äter jag chips, godis, pizza så har jag planerat det. Jag köper det inte för att jag är sugen just nu. Det tror jag är viktigt. Att planera när man kan unna sig. Tex en fredag. Då funkar det hyfsat.

Men har man inget hemma så kan man inte äta nått. Enklast så för mig.

Nu kan det finnas chips osv hemma. Barnen har godis dom sparat och så där. Men inget som lockar mig längre. Smakar aldrig från dom längre.

Fredagen/Lördagen är ju dock någon dag man förknippar med att unna sig själv. Gäller att försöka tänka att det är som vilken dag som helst. 😊

Tänkte jag skulle dela med mig av mina erfarenheter. Jag var länge aktiv löpare med flera långlopp per år.
Efter att dragit på mig en hälseneinflammation så har löpningen varit upp och ner. De senaste åren har jag lagt på mig en del pga utebliven träning och dåligt kost.

Jag har tidigare ätit enligt KETO-modellen vilket funkat bra för mig. Jag har nu tagit nya tag och den 27/12 vägde jag 87kg (170cm lång), vilket är all time high för mig.
Efter två veckor väger jag nu ca 83kg. Kosten består av 2-3 måltider/dag. Mycket fett och lite/inga kolhydrater.

Jag väger eller mäter inte vad jag äter utan kroppen säger till när den är mätt.
Efter två veckor med denna kost är mitt ketonvärde ca 3.0 vilket betyder optimal fettförbränning.
Den som är intresserade kan läsa mer här: https://www.dietdoctor.com/se/ga-ner-i-vikt-med-optimal-ketos
Detta passar mig, men kanske inte någon annan.

Med det sagt så är det du själv som bestämmer vart du vill komma. Det är jobbigt i början när man inte rört på sig på länge och ätit onyttigt. Enligt mig sitter det i huvet.