Band och frekvenser
Under utrullningen av 4G-utrustade fick svenska konsumenter vara uppmärksamma på vilka frekvensband som den aktuella telefon stödde. Kommunikationen kunde dessutom använda sig av två olika tekniker för att skicka och ta emot data, så kallad duplexteknik.
För att underlätta skapades fem olika bandnummer, vilka indikerar vilket frekvensband och vilken duplexteknik som används. Olika bandnummer används olika internationellt, vilket innebar att en telefon som lanserades på den amerikanska marknaden inte nödvändigtvis fungerade med svenska 4G-nätverk, och vice versa.
Tekniktillverkarna blev med tiden bättre på att ta fram produkter som fungerar över fler frekvensband, men det är fortsatt svårt för den som vill gå mellan svenska och amerikanska 4G-nätverk på grund av att roamingavtal fortfarande saknas mellan operatörerna. LTE delas även in i olika kategorier efter hur kapaciteten utvecklats.
Bandnummer | Frekvensband | Duplexteknik |
---|---|---|
Band 3 | 1800 MHz | FDD |
Band 7 | 2600 MHz | FDD |
Band 8 | 900 MHz | FDD |
Band 20 | 800 MHz | FDD |
Band 38 | 2600 MHz | TDD |
LTE-kategori | Nedladdningshastighet | Uppladdningshastighet |
Kategori 0 | Upp till 1 Mb/s | Upp till 1 Mb/s |
Kategori 1 | Upp till 10 Mb/s | Upp till 10 Mb/s |
Kategori 2 | Upp till 50 Mb/s | Upp till 25 Mb/s |
Kategori 3 | Upp till 100 Mb/s | Upp till 50 Mb/s |
Kategori 4 | Upp till 150 Mb/s | Upp till 50 Mb/s |
Kategori 9 | Upp till 450 Mb/s | Upp till 50 Mb/s |
Kategori 15 | Upp till 750 Mb/s | Okänt |
LTE-standarden innehåller kategori 1–5, där kategori 1 har en högsta teoretisk bandbredd på 10 Mbit/s ned och 5 Mbit/s upp medan kategori 5 har en kapacitet på 300 Mbit/s ned och 75 Mbit/s upp. LTE-Advanced lägger till kategorierna 6-15, och de senaste telefonerna på marknaden har börjat stöda kategori 9 med hastigheter på 450 Mbit/s ned och 50 Mbit/s upp. Dessa kategorier kan dessutom användas med dubbla kommunikationslänkar (DC) och flera sändande antenner (MiMo) vilket multiplicerar den potentiella teoretiska bandbredden.
Så används frekvensbanden idag
Idag används 3G och 4G på den svenska marknaden, över olika frekvensband. Ett frekvensband är ett spektrum av olika frekvenser som datakommunikationen sänds över. Den generella regeln för frekvensbanden är att de lägre erbjuder väldigt bra täckning, men i gengäld sämre databandbredd än de högre frekvensbanden.
Generation | Protokoll | Frekvensband | Teoretisk maxhastighet |
---|---|---|---|
1G | 450 | ||
2G | GPRS | 900 MHz | 0,171 Mb/s |
3G | UMTS R99 | 900 MHz | 7,2 Mb/s |
4G | DC-HSDPA+ | 800 MHz | 168 Mb/s Mb/s |
5G | Okänt | 700 MHz (med flera) | 16 000 Mb/s+ |
Som exempel används 4G-tekniken över frekvensbanden 450, 800, 900, 1 800 och 2 600 MHz, med ett mindre antal orter som kör över 2 100 MHz. Den goda täckningen i de lägre frekvensbanden gör att operatörerna kan täcka väldigt stora områden på glesbygden med relativt få master, men datahastigheterna kommer sällan i närheten av hastigheterna som tätorter får där de högre frekvensbanden används över mindre ytor.