Intel Core i9-12900K och Core i5-12600K "Alder Lake"

Specifikationer: Intel Core 12000 "Alder Lake"

* Kallad 10 nanometer innan namnbyte till "Intel 7" för att bättre motsvara TSMC:s namnschema.

Inledningsvis lanserar Intel endast sex modeller. Det handlar om upplåsta K-varianterna Core i9-12900K, Core i7-12700K och Core i5-12600K, vilka samtliga kommer med respektive syskonmodeller med tillägget "F" på slutet. Det senare innebär att den integrerade grafikdelen är inaktiverad samt att de går ned ett par hundralappar i pris.

I den yppersta toppen finns just Core i9-12900K, som levererar allt vad Alder Lake har att erbjuda. Processorn har 8 kärnor av arkitekturen Golden Cove med stöd för flertrådstekniken Hyperthreading för totalt 16 trådar. Jämfört mot föregångaren har varje kärna fått en rejäl ökning i L2-cacheminne, från 512 KB till 1,25 MB. Kärnorna har en basfrekvens om 3,2 GHz och en maximal turbo om 5,2 GHz.

Dessa flankeras av åtta stycken Gracemont, vilka går i 2,4–3,9 GHz. Kärnorna är byggda i kluster om 4 stycken och varje kluster huserar 2 MB L2-cacheminne. Med andra ord handlar det här om totalt 4 MB L2-cacheminne, medan de stora har totalt 10 MB. Samtliga kärnor delar därtill på data och kommunicerar över ett L3-cacheminne på 30 MB.

Intel Alder Lake är först ut på marknaden med stöd för minnesstandarden DDR5, som jämfört mot DDR4 skruvar upp de effektiva klockfrekvenserna rejält. Där standardiseringsorganet JEDEC har 3 200 MHz som tak för DDR4 börjar DDR5 hela 50 procent högre på 4 800 MHz, vilket alltså är startpunkten. Här är värt att tillägga att det finns DDR4-minnen som går väl över 3 200 MHz, men dessa går alltså utanför standardens ramar och räknas som överklockning.

Det har varit mycket prata om att Alder Lake har "fyra minneskanaler", vilket härrör från att varje DDR5-modul har två kanaler istället för en som det historiskt varit. Antalet minneskanaler är rätt i sak, men i praktiken är det inte så enkelt. Historiskt sett för DDR-minnen har varje minnesmodul erbjudit en bussbredd på 64 bitar och så är fallet även här.

Skillnaden ligger i att varje DDR5-minnesmodul delas i två av varandra oberoende adresserbara sub-kanaler om 32 bitar. Det här är en av många förändringar som gjorts för att öka effektiviteten och leverera lägre latenser när processorn minneskontroller ska komma åt data på minnesmodulen. Bussbredden är och förblir dock densamma per minnesmodul – 64 bitars. Alder Lake har likt tidigare konsumentplattformar en 128-bitars minneskontroller.

En för många välkommen förändring är hur Intel väljer att kommunicera strömförbrukning. Intel kritiseras ofta för att deras Thermal Design Power (TDP) sällan återspeglar processorers strömförbrukning, detta trots att specifikationen är rätt i sak. Vad TDP faktiskt innebär är hur mycket värme en kylare behöver kunna avleda för att säkerställa processorns drift. Det här värdet är nära sammanknutet basfrekvensen – den klockfrekvens som garanteras. Med en kylare som precis klarar TDP-värdet är turbofrekvenserna en bonus som används opportunistiskt.

När en processor kombineras med ett mer tilltaget moderkort och bättre kylning har moderna processorer förmågan att mer konsekvent leverera de högre turbofrekvenserna. Då går strömförbrukningen helt sonika upp och det är inte unikt för Intel, utan gäller även AMD som också enbart kommunicerar ett TDP-värde. Intel anger numera därför processorernas maximala strömförbrukning vid turbo. Det är det här värdet som kallas PL2 och som hos tidigare K-modeller legat på 225 W.

I vanlig ordning delar hela K-serien på TDP-värdet 125 W, här kallat Processor Base Power, men när det kommer den av Intel angivna maximala strömförbrukningen med turbo är skillnaderna stora. När en bättre kylare och processorerna kan sträcka på benen drar en Core i9-12900K(F) upp till 241 W, Core i7-12700K(F) upp till 190 W och Core i5-12600K(F) upp till 150 W. Här är också värt att tillägga att moderkortstillverkare fortfarande kan använda inbyggda överklockningsfunktioner som ytterligare höjer den maximala strömförbrukning och därmed gå utanför Intels specifikation.

Intel Core i5-12600K – en stark mellanviktare

Den kanske mest intressanta modellen i sammanhanget är Intels nya processorer för mellanklassen, nämligen Core i5-12600K. Denna kommer med 6 kärnor Golden Cove med totalt 12 trådar med klockfrekvens om 3,7–4,7 GHz, vilka sällskapas av 4 kärnor Gracemont i 2,8–3,6 GHz. Detta har som tidigare nämnt en specificerad strömförbrukning om 125 W som standard och kliver upp till maximala 150 W vid turbo.

Utan att gå in på själva testerna talar specifikationerna för en stark spelare, åtminstone ställt mot de idag föregående generationens processorer. På pappret råder inga större tvivel om bättre enkeltrådad prestanda än Intels tidigare flaggskepp Core i9-11900K och samtliga av AMD:s processorer i Ryzen 5000-serien. Tidiga tester indikerar även att den flertrådade prestandan är något starkare än Core i9-11900K, men också åttakärniga Ryzen 7 5800X. Detta till ett rekommenderat pris som är runt hälften.

Den integrerade grafikdelen Intel glömde

Likt föregångaren Rocket Lake har även Alder Lake en integrerad grafikdel av arkitekturen Xe och 32 beräkningsenheter. Förutom detta och att den nya grafikdelen fått namnet UHD Graphics 770 har Intel inte gett några raka besked om vad som ingår. Det enda som är uttalat är att UHD Graphics 770 i Alder Lake är "bättre" än UHD Graphics 750 i Rocket Lake.

Intels presentation för grafikdelen i "Rocket Lake"

Intels presentation för grafikdelen i "Rocket Lake"

Att Intel väljer att inte tala om den integrerade grafikdelen kan förklaras med att den i första rummet inte är tänkt för spelande, utan att den ska vara tillräcklig för att driva upp till tre skärmar utan ett grafikkort. Medan vi inte vet skillnaderna mot Rocket Lake kan vi ändå förutsätta att funktionaliteten som allra minst är densamma.