Microsoft Surface Laptop 3 är ett imponerande lyxbygge

Surface Laptop 3 har inte förändrats designmässigt sedan lanseringen för två år sedan. Detta ska absolut inte ses som något negativt, då modellen upplevs exklusiv med ren silverfärgad finish och en diskret spegelblank Microsoft-logotyp på locket. Diskret är verkligen rätt ordval då modellen inte har "Microsoft", "Surface", "Laptop" eller något annat skrivet eller etsat någonstans på datorn.

Chassit i aluminium upplevs som riktigt starkt och förhållandevis resistent mot fingeravtryck. Datorn ger ett robust intryck och skärmen känns väldigt stabil i sin konstruktion. Skärmens gångjärn presterar fenomenalt genom att hålla skärmen stabil i alla lägen trots hastiga rörelser. Vi kan dessutom fälla upp skärmen med ett finger utan att hålla fast datorns nedre del vilket är ett trevligt plus.

Pekplattan har en slät yta med en fin grå finish. Materialet upplevs behagligt och kvalitativt medan navigering känns naturligt och exakt. Knapparna för höger- och vänsterklick ger tydlig återkoppling samt håller en bra ljudnivå. En fördel med skärmens bildformat är att datorn växer något på djupet vilket lämnar större plats för pekplattan – något Microsoft har utnyttjat på bästa sätt med den 115 × 77 millimeter stora pekplattan.

Tangentbordet imponerar inte direkt sett till specifikationerna med tangenternas snålt tilltagna slaglängd. Det första vi lägger märke till vid användning är att tangentbordet inte har samma robusta känsla som resten av Surface Laptop 3. Vi behöver inte trycka hårt på tangenterna innan stora delar av tangentbordet böjer sig eller "flexar" ganska mycket. Det känns lite som att materialet är för tunt och skulle behöva stadgas upp underifrån för en mer robust känsla.

Formatet känns däremot optimalt med fullstora tangenter över hela tangentbordet. När vi väl börjar skriva och använda tangentbordet blir vi positivt överraskade över känslan, där det redan från början känns naturligt att skriva på.

Tangenternas bottenläge upplevs betydligt mjukare än de flesta tangentborden hos Ultrabook-datorer, vilket väger upp förvånansvärt bra mot tangenternas något snåla slaglängd på 1,4 millimeter. Bakgrundsbelysningen går att justera i tre steg och ger symbolerna på tangenterna ett behagligt och tydligt sken utan att distrahera. Tangentbordet känns överlag riktigt trevligt att skriva på även om den mjukare designen kanske inte passar alla.

Högtalarna är dolda och sitter monterade under alcantara-locket strax nedanför tangentbordet på vardera sida. Som vanligt på datorer i den här storleksklassen saknas det djup i ljudet och de lägre frekvenserna lämnar ibland en del att önska. Surface Laptop 3 väger dock upp detta bra och imponerar med riktigt klar och tydlig ljudbild med starkt mellanregister och diskant.

Med Dolby Audio aktiverat kommer ljudet verkligen till liv och såväl film som musik upplevs riktigt detaljrikt och behagligt genom de inbyggda högtalarna. Volymmässigt levererar Surface Laptop 3 också en tillfredsställande upplevelse där maximal volym definitivt är tillräckligt högt för alla tänkbara användningsområden, samtidigt som ljudet levererar hög kvalitet utan att skrälla eller låta illa.

Skärmen är kanske en av de mer intressanta designvalen hos Surface Laptop 3, där Microsoft redan med första iterationen valde att slopa det traditionella widescreen-formatet på 16:9 till fördel för ett mer kvadratiskt 3:2-format.

Det kvadratiska formatet lämpar sig främst väl för webbsurfande där mycket av bildytan på sidorna ofta lämnas oanvänd på en traditionell skärm. Även ordbehandlingsprogram och andra användningsområden utnyttjar sällan hela den horisontala skärmytan och här känns 3:2-formatet mer naturligt och bildytan utnyttjas på ett bra sätt.

Nackdelen med detta är då inte oväntat användningsområden som är anpassade efter ett traditionellt 16:9-format, som exempelvis film eller videoklipp där vi får svarta områden i över- och nederkant av bilden.

Bildmässigt är bildytan relativt högupplöst med 2 256 × 1 504 pixlar vilket resulterar i en pixeldensitet på 201 PPI (pixels per inch), fullt tillräckligt för en bildskärm på 13,5 tum. Maximala ljusstyrkan uppmäts till 387 nits i genomsnitt över hela bildytan.

Just ljusstyrkan är kanske skärmens svagare sida, där vi gärna hade sett något högre nivåer då det handlar om en högblank skärm som annars kan bli svår att använda exempelvis utomhus en solig dag.

Skärmen är dock fullt användbar, även utomhus i dagsljus. Reflektionerna går dock inte att undvika och framförallt vid mörkare scenarion kan det bli distraherande. Mätningen ger däremot väldigt jämna värden där största variationerna mellan ljusaste och mörkaste delarna av skärmen uppmäts till endast 4 procent.

En positiv sida av den högblanka skärmytan är att färgerna verkligen sticker ut och bildkvaliteten samt färgåtergivningen upplevs bättre jämfört med en matt eller halvmatt panel. IPS-panelen ska enligt uppgift kunna återge 100 procent av färgrymden sRGB och lämpar sig därför också bra för enklare foto- eller videoredigering.

Skärmens pekfunktion upplevs som träffsäker och fungerar klanderfritt utan fördröjningar eller felregistreringar. Även Surface-pennan är väldigt tillförlitlig med hög precision och inga upplevda latenser att tala om.

Det blir däremot svårt att upprätthålla någon form av precision med både fingret och pennan, då man måste sträcka sig över tangentbordet – något som känns aningen onaturligt jämfört med en surfplatta eller hybridlösning.

Vid kontroll av "backlight bleed" får panelen klart godkänt då vi knappt ser någon ljusblödning alls. Möjligtvis kan lite skådas i nederkant på bilden ovan men detta är inget vi kan urskilja med blotta ögat utan att verkligen hårdgranska skärmen.

Webbkameran levererar en klart godkänd bildkvalitet och klarar även av att producera duglig kvalitet vid låg belysning. Fullt tillräcklig för videosamtal/videokonferenser med andra ord.

Ansiktsigenkänningen är riktigt snabb och fungerar även den utmärkt trots låg belysning, där inloggningsskärmen knappt hinner visas innan Windows-skrivbordet dyker upp. En väldigt trevlig funktion när den fungerar så pass bra.

Anslutningsmöjligheterna känns lite väl bantade med endast en USB Type-C-port samt en traditionell fullstor USB Type-A, där den sistnämnda dock är uppskattad då den maximerar kompatibilitet med diverse kringutrustning så att användaren slipper släpa med sig en uppsjö av adaptrar.

Vi kan också få tillgång till ännu en USB Type-C-port via adapter ansluten till Surface Connect-porten, men att någon sådan inte ingår i paketet känns ändå inte optimalt. Det finns också ett 3,5-millimeters kombojack för ljud.

Även om vi gillar Microsofts Surface Connect-port, som känns väldigt intuitiv jämfört med många andra proprietära kontakter, hade den med fördel kunnat bytas ut mot ännu en USB Type-C tillsammans med en kompatibel laddare för att göra anslutningsmöjligheterna mer flexibla.

Det vi saknar mest på Surface Laptop är dock en Micro SD-kortläsare, något som de flesta förväntar sig ska finnas i en bärbar dator i det här segmentet. Här blir användaren istället tvungen att införskaffa sig någon form av extern kortläsare, vilket återigen direkt motarbetar syftet med en Ultrabook – portabilitet.