Benq XL2420Z – gamingspecialisten

Färger och bildlägen

Spel i 120 och 144 Hz är förstås riktigt underbart. Utan att röra några reglage i skärmen är det pang på och allt fungerar alldeles ypperligt. Kravet är som skrivet att du har ett grafikkort som klarar av 1920 × 1080 pixlar vid höga bildfrekvenser. Utan detta får du inte riktigt valuta för stålarna.

Med det sagt levererar Benq XL2420Z helt klart en god spelupplevelse. Skärmen har många bra egenskaper men också sina egensinnigheter. Vi börjar med färgerna:

Från början är skärmen inställd på FPS1-läget, vilket (som namnet antyder) är ett läge anpassat för förstapersonsskjutare. Rakt på sak: inte en enda färg är rätt i detta läge utan bilden är gräll, med pastellfärger och samtidigt lite märkligt hård i kontrasten. Du har samma utgångsläge med FPS2- och RTS-bildlägena, där det i grunden endast är godtyckliga anpassningar av bilden som kanske eller kanske inte passar just din smak.

Under menyn avancerad bild finns inställningar för att ändra det övergripande bildläget och en uppsjö alternativ att välja på utöver standard-läget. Testet kommer inte i detalj gå igenom alla utan vi kan ganska snabbt konstatera att det inte är någon större skillnad: dessa är inte bättre än standard-läget i fråga om att återge färger rätt.

Till exempel är sRGB-läget sämre på att följa sRGB-färgstandarden än vad standard-läget är, något som har visat vara rätt vanligt med datorskärmar. Läget film är heller inte mer korrekt än standard-läget för bildåtergivning enligt de vanliga HDTV-, PAL- eller SMTPE-standarderna.

Fabriksinställningen på FPS1-läget ger pastellaktiga färger som lyser för starkt, vilket syns i grafen som Gamut Luminance, vilket visar procentuell avvikelse. Magenta, röd och blå ligger där utanför skalan och är alltså mer än 30 procent för ljusstarka. Vitbalansen (RGB Balance i grafen) är tydligt blå med en färgtemperatur nära 8500 Kelvin och bildens tonkurva, gamma, är överlag för mörk i mellantoner medan riktigt mörka nyanser är något uppljusade. Skalan går från 0 (svart) till 100 (vitt).

DeltaE2000-nivåerna, som kvantifierar hur stora färgfelen är, ligger långt över värden på 5, som är en gräns för synbara men ”acceptabla” fel. DeltaEu'v'-nivåerna, som kvantifierar felnivåerna i gråskalan/vitbalansen är, tja, högt upp i taket.

Det fabriksinställda standard-läget tar bort pastellfärgerna och här kan skärmen faktiskt räknas som nästan färgkorrekt. Vitbalansen står på normal-läget i färgtemperatur och är alltså lite grön medan DeltaE-nivåerna är på en betydligt mer rimlig nivå. Karaktären på tonkurvan kvarstår dock och bilden är överlag för mörk.

Så långt är allting väl eller rätt beskrivet, helt i sin ordning. Benq XL2420Z gör inte anspråk på att vara färgkorrekt, men det är med rätt bildlägen som standard eller spelare helt inom rimliga gränser. Förutom just en viktig detalj: gamma.

Kort förklaring av gamma

Gamma, eller tonkurvan, beskriver hur skärmen gradvis tonar från svart till vitt. Praxis är att sträva efter gamma som motsvarar en 2,2-potenskurva och dessa värden har en historisk bakgrund av hur bildrörsskärmar fungerar när man reglerar spänningsnivån på elektronstrålen.

Lägre potensvärde ger en mer uppljusad karaktär och högre värde ger en mörkare karaktär. Men många skärmar är sådana att de inte riktigt följer någon utstakad potenskurva utan gör lite som de vill. Mörkare i mörka nyanser, ljusare i ljusa nyanser till exempel.

Ett annat ord för gamma är den elektro-optiska transferfunktionen. För en viss nivå på den elektriska signalen (i detta fall ett digitalt värde mellan 0 till 255) förväntas en viss transfer av optiskt ljus. Digital signal ska bli till fysikaliskt ljus mätt i candela per kvadratmeter. Digital 0 är svart och 255 är vitt. Detta kan man beskriva som en funktion som går från 0 (svart) till 1 (100 procent vitt) och har man en praxis på en 2,2-potensfunktion är det därför lätt att spåra hur mycket det avviker.

Vid en 50 procents gråton borde man alltså få ut 0,5^2,2 av ljusstyrkan hos vitt, alltså nästan 22 procent av ljusstyrkan hos vitt. Ja, det stämmer – det som ska vara ”50% grått” på skärmen i fråga om signalnivå ska återges med ungefär 22 procent av den fysikaliska ljusstyrkan hos vitt. Hos Benq XL2420Z är denna gråton istället motsvarande 2,6-potens, alltså kring 16 procent av ljusstyrkan hos vitt. Dessa 6 procentenheters skillnad kan låta som att det inte vore något att bråka om, men det har i själva verket en enorm betydelse för hur vi uppfattar bilden!

Detta ser du i mätgraferna under ”Gamma Point” där det gula strecket är en 2,2-potensfunktion. Ligger mätningen (grått streck) under det gula strecket är dessa nyanser för ljusa och ligger de ovanför är de för mörka. Värdet ”Totala Gamma” är alltså bara ett snittvärde för hela gråskalan. Hos en färgkorrekt skärm följer alltså mätningen den gammakurva som är målet.