Ursprungligen inskrivet av Lucius
S3 Trio 64 1MB - utan 3d acceleration! Det kortet var riktigt tamt!
Uppgraderade till värstingen S3 ViRGE 2MB med 3d-acc! Det ni, det fick Descent att se riktigt bra ut! PCI rockade!
Behöver jag tillägga att de var HELT fläktlösa?? Inte ens en kylfläns på kortet och även på den tiden gick det att klocka!
Gamla trotjänaren Pentium 133MHz klockades upp genom att höja FSB från måttliga 66MHz till smått otroliga 83MHz, Seagatedisken kräktes och ville inte vara med så en trevlig Quantum Fireball på 4GB inhandlades, och vips hade man dunderburken 166 MHz. Nej, MMX var det inte snack om ännu - den hypen kom senare! Nu började grafikkortet kännas slött - igen.
Eftersom man på den tiden endast hade lån på bilen och sambon inte hade börjat tänka på ungar ännu, hade man lite stålar att spendera eller spara varje månad.
Inte längre, nu skulle herren på täppan införskaffas - 3dfx Voodoo 4MB! Acceleratorn över alla andra!
OpenGL, eller Glide rättare sagt, blev patcharnas patch! Efter att ha patchat upp spelen så var de en fröjd att lira igen! Smooooth, snabbt och ruskigt kul!
Nu var det dock processorn som var flaskan... Sagt o gjort, en Celeron 300MHz införskaffades med ett ABiT BH6 (moderkortens moderkort när det gällde överklockning). Celeronens FSB var 66MHz med en multi på 4.5. Just nu var kungen av processorer Pentium II 450MHz - den var raketen ingen dödlig hade råd med.
Precis som då var vissa serier av våfflorna riktigt angenäma att klocka - just Celeron 300 var populär eftersom många lyckades köra den på 4,5 x 100, så även jag, vilket gav systemet en sanslös skjuts till 450MHz - L-cachen i fullspeed gentemot P2:ans half-speed (dock hade Cel 128 och P2:an 512kB).
Riva TNT2! Usch... Den surhäcken hängde med ett tag!
Eum... Vad var frågan igen?? Ja! Just det, S3 Trio var det suraste kortet av dem alla!!
