Så länge det finns lån i bakgrunden tycker jag inte man kan säga att man har en buffert. Visst att man har pengar tillgängliga som man valt att inte amortera med, men de så kallade buffertpengarna är ju i praktiken bara lånade och lagda på ett konto. Så länge de inte ligger placerade någonstans där de växer mer än räntan de är lånade till anser jag att man lurar sig själv, den bufferten är bara en förtäckt kredit.
I sådana fall tappar ju ordet mer eller mindre sin betydelse då väldigt få har en faktisk buffert, och de som kan sägas ha det är de som antagligen behöver det minst. Det är ju också något man väljer att ha istället för att lägga pengarna på ett annat ställe, t.ex. investering eller avbetalning av lån. Så det faktum att det "kostar" i att ha en buffert jämtemot konsumption eller en mer "optimerad" placering, just för att få tillgång till likvida medel vid behov oberoende om man har lån, är ju snarare det som definierar det.