Nja.
Fissionsreaktorer bygger på att man får en kärna av en fossil isotop att träffas av en neutron, vilket då med hög sannolikhet klyvs, producerar en massa energi samt två mindre atomkärnor. Energin i våra reaktorer bildas genom att man klyver två isotoper - Uran-235 (U-235) och Plutonium-239 (Pu-239). Ursprungligen laddar man dem med uran som är c:a 3% U-235 och resten U-238. Detta gör att en del av neutronerna inte träffar en atom U-235 utan en U-238. Denna blir då U-239, vilket sönderfaller (via Neptunium-239) till Pu-239. Om denna atom nu träffas av ytterligare en neutron, kan den klyvas och producera energi.
När bränslet är ”förbrukat”, dvs inte finns så mycket U-235 kvar, kan man ta ut det och upparbeta det för att ladda en reaktor med det igen. Då kan man ladda reaktorn med Pu-239. Detta är lite kontroversiellt, men vi gör det idag. Om du vill kalla Pu-239 för spill så OK, det kan man köra reaktorn på. Det är dock inte nytt med 4e generationen.
Avfallet är mestadels de där två mindre atomkärnorna som bildades i fissionsreaktionen. Dessa kommer i allmänhet att ha alldeles för många neutroner i förhållande till protoner, vilket gör dem instabila. En del av dem - mestadels de s.k. aktiniderna - har en lång halveringstid, vilket gör att de måste lagras väldigt länge för att bli ofarliga.
Det finns en del högtflygande teorier om att man skall kunna producera klyvbara isotoper för annat än Uran och Plutonium (breed-reaktorer), men det är inget vi har planer på att bygga nu. Poängen med 4e generationen är mest att vattnet skall kunna cirkulera utan att man har ström till pumparna.
