Har bytt jobb under pandemin och kan säga att jag har sett båda lägren.
Förra jobbet ringde vi konstant varandra i slack, samarbetade, delade skärm, diskuterade problem och lösningar. Medan nuvarande är folk rätt tysta av sig och vill helst inte prata.
--
Personligen föredrar jag remote för jag kan sova längre, vara hemma efter jobbet snabbare, behöver inte stå och tjata vid kaffeautomaten då folk gillar att dra in folk i konversationer där.
Jag kan fokusera på arbetsuppgifterna i stället för på de sociala bitarna.
Vill jag vara social tar jag det efter jobbet, och med vänner i stället för personer man sällan skulle växla ord med efter arbetet.
Med det sagt gillar jag människor, men är lite på samma sätt som i gymnasiet eller ex-kollega.. alla kom överens och var trevliga. Efteråt så skils man åt och hörs typ aldrig igen. Är väl bara 1-2 man håller kontakt med om ens det.
Sedan får man inte glömma att det är otroligt skönt att sova under lunchtid ibland om man bara vill koppla bort. Eller ordna med tvätt, gå och handla etc. så slipper man det på eftermiddagen sen.
--
Finns väl rätt många som vill jobba på kontoret som vi sett i tråden.
De gillar kallprat, de kanske blir störda av barn när de är hemma under dagarna, och sedan vill vissa inte att hemmet ska associeras med arbetsplatsen.
Jag köper alla de delarna Men jag har också ett par diagnoser i bagaget, så så länge folk inte tvingar mig in till kontoret så får de göra bäst de vill. Kan komma in till kontoret ibland då och då frivilligt om jag ändå är sugen på att luncha i stan liksom.
