Nu har jag inte läst igenom hela lagförslaget, orkar inte klockan 12 på natten, får nog av juridik på dagarna men det finns helt klart problematiska delar med förslaget som mullvad och co säger men syftet måste ju ses som något bra. Frågan är hur mycket man vill tumma på rättigheterna för att bekämpa barnpornografi och grooming? Nu kanske jag är ensam men jag tycker absolut det finns utrymme i syfte av att skydda barn och ungdomar, internet är ett jäkligt elakt ställe.
Jag köper inte alla dessa domedagsprofeter som säger att det kommer bli värre och värre och värre och sen är man nordkorea. Givetvis är det en risk man måste ta i åtanke men samtidigt är det en sluttande planet argumentation som slutar i anarki. Faktum är att det är ett växande problem som inte har någon bra lösning och då kanske man måste ta den minst dåliga?
Det bästa argumentet mot är som dem säger den enorma mängd information som måste behandlas och som kommer kräva arbete men det antar jag att de tar med i beräkningen och kan hantera det. Det är så mycket skrämselpropaganda hit och dit, dina semesterbilder och dina konversationer med din familj etc etc men det kommer ingen kolla på eller bry sig om.
Oaktat detta tycker jag inte tiden är mogen än men med tanke på den utveckling vi ser med AI så tror jag absolut den kan finnas inom några år. Jag är av den åsikten att en demokrati inte är en självmordspakt. Alltså att staten måste kunna vidta åtgärder som kanske inskränker vissa i syfte att skydda sig själv och andra. De som är mest sårbara framför allt.
