Exets pappa gick bort i fredags. Vi hade varit tillsammans i 13 år (men separerade för 3 år sen) och har 2 barn ihop.
Barnen är just nu hos mig och det är så sjukt jobbigt att se dom ledsna och gråta emellanåt.
Jag har varit med om död förut. men dom är bara 10 och 6 så det är första gången det drabbar dom "på riktigt". Och det ska tilläggas att båda barnen är väldigt mormor/morfar/farmor kära.
När dottern som är 10 ligger i sängen innan sovdags och gråter så förstörs mitt hjärta. Jag vill gråta tillsammans med henne, då jag tycker så oerhört synd om henne, men tänker samtidigt att någon i det här måste vara stark.
Vad är egentligen rätt? Jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker bara krama om dom och prata med dom.
Fy fan vad jobbigt det är när barn blir drabbade.
Längtar verkligen tills det har gått en tid och vi kan börja sakna och minnas istället för att sörja.
