Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Flytta hans pinne någon decimeter åt vänster då ( i smyg ) så blir du av med problemet, och med tanke på att han har över en halvmeter fritt till nästa pinne lär han inte märka.

Äsch, om jag har rätt så behöver du inte komma ut förrän om ~200 år Ta med lite Fallout spel ner i bunkern och lär dig hur du ska överleva post-apokalypsen!

Om du står utan bil kräv en gratis lånebil av bil firman, det brukar dom kunna lösa vid leveransförseningar.

Bara jag som blir less på folk som ber om hjälp och sen bara skriver "dator i sign"? Det går ju nästan fortare att med musen kopiera och klistra i grejset i inlägget istället så a) slipper man framstå som väldigt lat (i mitt tycke) och b) kan alla på mobilversionen av sidan läsa och bidra också. Om folk inte orkar lägga 1,5 sekunder på att kopiera in sina specifikationer i inlägget känner jag att jag inte orkar lägga tid på att försöka hjälpa dem heller.

Ganska less just nu.
Måndagen den 31'a så bröt jag nyckelbenet. Åkte in på akuten och tog bilder. Åkte hem med smärtstillande och armslinga. Vilket är normalt då man vanligtvis inte opererar nyckelben.
Vi skulle avvakta en vecka för att se hur det läker.

OBS!
röntkenbild på brutet ben här under!

Som sagt så är det brutet på ett sådant sätt som gjorde att dom funderade på att operera. Brutet på två ställen och sedan har benet i mitten roterat och tryckte ned ena sidan, och tryckte upp andra.
Efter jag hade varit hemma i en vecka så var det relativt okej. Rörde jag inte armen mycket så gjorde det inte ont. Men jag kunde ju dock inte röra den alls. Det var knappt man kunde flytta sig runt i sängen utan att små skrika lite.

Måndagen den 7'e så träffade jag överläkare Börje. Vi pratade om vad man kan göra, hur det ser ut mm. Inget hade hänt på dessa 7 dagar. Benet hade rört sig en cirka 4-5mm. Efter lite prat om vad det finns för risker med att läka naturligt eller operera så vad jag honom bestämma. Jag har ju egentligen ingen aning om vad som blir bäst. Jag är inte läkare och jag har verkligen inte hans erfarenhet.
Han rekommenderade operation i detta fall. Då det var en större chans att få igen så mycket rörlighet som möjligt. Dock så finns det ju alltid risker med en operation, även om dessa är små.
Han varnade dock att det går en nerv där runt, för känseln runt armhålan/ner mot bröstet vilket har en stor chans att bli förstörd under en operation som detta.

Tisdagen 8'e åkte jag in kl 0715. Fick byta kläder och göra mig redo för operation. Vilket jag tyckte var ganska trevligt. Otroligt trevlig personal och många roliga skämt. Dock absolut hatar jag dropp. Jag svär att den där läkarkandidaten satte den fel i handen för det var riktigt obekvämt när droppen kom igång. Hela handen och delar av armen tappade känseln. Vilket jag även frågade om ofta men dom sa att det kan kännas så, det är normalt. Aja, får vara så då.

Fick gå in till operationssalen efter jag fått lokalbedövning på axeln och efter jag själv fick kludda lite på den. Läkaren hade ritat dagen innan men det försvann när jag tvättade mig ordentligt. Och enligt protokoll får dom ej bedöva eller liknande innan dom har ritat (behövdes ej rita något speciellt, så pass enkel operation). Så vi körde metoden att patienten säger det är rätt, två läkare säger det är rätt och en sköterska säger det är rätt. De väger upp att dom ska få börja bedöva även om det läkaren själv hade ritat var borta. Vilket var lite lustigt.

Tyvärr ingen rolig "räkna till 10" när man blev sövd utan det sa bara pang poff direkt. Hade en riktigt rolig dröm kommer jag ihåg för när jag vaknade så var jag ledsen över att drömmen var slut.
Vaknade också med spritsmak i käften och pirrar i hela kroppen. Då jag antar jag hade en tub i halsen vilket så klart var tvättad.
Det första jag tänkte var då "Va fan har jag druckit och vart är jag?".

Tog dock inte mer än 10 minuter så var jag uppe och sprang runt, fick en kopp kaffe också. Sedan var allt rätt okej.

Hade vid detta tillfälle en Plexus bedövning (eller Plexus blockad kanske det heter?). De bedövar alltså nerverna till hela armen. Vilket gör att man inte ens kan röra på armen. Vilket var lite udda. För man glömmer bort det hela tiden. Går man på toa så lyfter man armen hela vägen för att sedan sätta sig ned och DUNS säger det, så ligger armen någonstans och man undrar "jaha... och vad gör jag nu då?" Ja tyvärr fick man ju då fixa hjälp för att ens gå på toa ordentligt. Vilket var mindre roligt. Men men. Så får det vara.

Efter det var det mat, och sedan mat, sen mer mat, piller, och massa mat. Mat hela tiden på sjukhuset!
Sakta men säkert försvann bedövningen i armen vilket var riktigt obehagligt. I cirka 5 timmar pirrar det i armen som om den inte hade något blod.
Det började även göra ont på natten så fick inte direkt någon sömn fast man blev pumpad full av morfin varje gång man fråga om det.

Onsdag den 9'e på morgonen kom läkaren in och prata lite. Han sa att allt gick så nära perfekt som det möjligt gick. Inga problem alls hade dom. Nu sitter benet rakt och fint. 5 skruvar har jag för mig det blev. Var inte så mycket mer än så, han skulle fixa ut med smärtstillande och skicka upp sjukgymnast senare.

Lite senare på dagen så börjades det då med sjukgymnastik. Vilket fungerade otroligt bra. 26 timmar efter operationen och jag kan redan röra armen hundra gånger bättre än när den var bruten! Ont gör det, men den fungerar!

Efter det var det bara lite information och sådan och sedan fick jag gå hem.

Idag på morgonen vaknade jag av att det gjorde ont dock. Värkte något så otroligt mycket så det vara bara trycka i sig morfin tills det släpper lite. Hela axeln är så stel på morgonen att man inte vill ta sig ur sängen. Det går rätt bra när man kommer igång med övningarna dock och värmer upp den lite men det gör väldigt ont.

Det jobbigaste är dock att jag inte har så mycket muskler i armen som är användbara just nu. Jag kan t.ex. inte lyfta armen speciellt mycket då det bara.... händer inget. Som om armen inte visste vad den skulle göra. Vet dock att det kommer bli bättre men det är lite jobbigt då jag kan ej lyfta armen framåt (t.ex. lägga upp den på ett bord eller liknande). Så måste fortfarande lyfta den med min hand ganska mycket.

Så nu är det väl bara träna och hoppas det blir bättre. Ska på återbesök om en vecka eller där runt där jag ska få se de nya bilderna efter operationen vilket jag ser fram emot.

För de som vill så har jag även video på olyckan. Tyvärr är det den absolut tråkigaste olyckan någonsin även om det var när jag körde cross. Men för dom som vill se så finns den här under då jag vet att det finns folk som tycker sådant är roligt att kolla på.
Det är inget otäckt alls eller så. Men jag varnar ändå så man inte råkar se det!

Olyckan i sig gick bra. Trilla, slängde av mig ryggan, plocka upp telefonen, ringde efter hjälp och sedan la jag mig ned på rygg och väntade. Ingen större shock eller panik mer än att det så klart gjorde extremt ont. Men men, så får man ha det ibland.

Nåja, man får vara glad för hur det är. Det var ju bara nyckelbenet och inget annat, så ingen "större" skada så att säga. Och det kommer läka. Mycket glad för operationen och det är bättre nu än förr. Men är så less på att ha ont hela tiden. Ska nog vara lite glad över att nerven gick sönder också. Då jag slipper nog en hel del smärta på grund av det.