SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

Det var en blåsa jag fick efter att jag grävde med en handspade, en bit av huden på tummen drogs loss så att säga, men utan att huden gick sönder, den lossnade från tummen bara. Torkade av med lite fuktigt papper bara var ganska lite.

Kanske svårt att svara på men men.
När jag hjälpte pappa att bära ner flyttlådor, skulpturer, maskiner osv i trappor dock bara 4 trappsteg, fast var ganska mycket saker. så fick jag ont i knäna någon dag efter. Har gått kanske 3 veckor och det har inte gått över. Några dagar är det värre några bättre. Gör on om man går i trappor, böjer sig ner, simma och så. Så finns det något man kan göra åt saken? eller är det bara att ta det lungt, eller söka upp sjukvård om det inte är för sent.

Juste var på fotbollsläger i 5 dagar för 2 veckor sedan och då kände jag inte av det någonting alls. Innan det började gjorde jag det och några dagar senare efter fotbollslägret var slut kom det tillbaka. Jag är ganska ung också

Tänkte mer för det kom lite i laptopen men på en plastgrej som jag torkade av (det var ingen fara för elektroniken), vill ju dock inte att det skall växa bakterier i datorn :p.

Kan vara jobbigt att få virus i datorn

Haha, ja.

En fråga nu till alla, har enligt någon läkare någon form av stressmage, och har nu senaste 4-5 dagarna haft något djävulskt ont i magen, sitter långt in och runt naveln, mest ovanför. Har även varit ganska illamående och ätit mindre än vanligt, har sett till att dricka mycket men det enda som hänt har varit att jag pissar mer. Har känns som man är lite hård i magen men det har varit blandat mjukt och hårt när man är på toa. Känns som den smärtan jag brukar få när jag ätit (har alltid ont efter måltid) men mycket värre och hela tiden. Känns som ett tryck över magen på något vis, men en huggande smärta, speciellt när jag rör mig. Känns ju inte som förstoppning då jag faktiskt kan gå på toa.

Bör man gå till VC eller? Jag har ju något fel med magen men har aldrig varit så här illa.

För drygt två månader så trampade jag snett i fyllan. Det knarrade i foten på vägen hem men kände ingen smärta då, fast ganska hög alkoholhalt, tänkte då att det skulle göra ont dagen efter så försökte att inte sätta så mycket tyngd på foten. Dagen efter gjorde det skitont och haltade under dagen. Gick över ganska snabbt och gjorde bara ont när man böjde foten så att tårna far mycket nedåt. Detta gör det dock fortfarande och om jag får för mig att göra ett skutt eller sätta ganska stor vikt på foten så kommer smärtan och stannar i en minut ungefär.

Ska man få den kollad eller är det något som går över?

Hade en längre sjukperiod (2 veckor) för ungefär 1månad sen.. efter en veckas sjukdom började jag få ont i ryggen. Det hänger fortfarande kvar, värre vissa dagar och mildare andra. Vad anser ni jag skall göra? avvakta mer eller kontakta typ en kiropraktor?

Ja IBS kommer jag ihåg att läkaren pratade om. Har fått en kamera upp där bak och tog ett prov av tarmen för ca 2-3 år sedan och då tyckte de att det såg fint ut så de uteslöt crohns osv. Jag är ganska rejält utredd, men nu senaste året har det blivit värre med mer smärta och mer löst när man är på toa osv, och nu senaste 4-5 dagarna har jag haft konstant ont så jag inte kan stå rakt. Om man redan är utredd är det någon idé att gå och kolla upp det? Kan det utvecklas till något de kan göra något åt eller kan man räkna med att de bara säger IBS igen och skickar hem än?

jag rör på mig regelbundet varje dag på jobbet, det gör endast ont i ryggen. Väldigt ont vet jag inte, men börjar bli lite jobbigt att gå omkring och ha småont!

Hahaha, Inreal LoL när jag läste titteln. "SweCare"

Jag är ambulanssjukvårdare (dvs motsvarande undersköterska med specialistutbildning) och är för närvarande vikariatanställd över sommaren. Annars är jag timanställd, men jobbar ganska mycket ändå. Det är ett riktigt roligt jobb även om som CSM101 skriver är sällan som det är urakuta saker. Beror också lite på vart man jobbar och varierar också. Ibland har man dåliga patienter 2 ggr efter varandra. Ibland är det en månad mellan. Majoriteten av fallen är dock att man hjälper gamla till sjukhuset, och det är trevligt det också. Snabba omställningar mellan att göra absolut ingenting för att sedan vara på väg till potentiellt allvarliga saker. Förbered dig på att jobba nätter med upp och ner ur sängen. Att inte få äta lunch ibland etc. Samtidigt så kan man ha det precis lika lungt andra dagar (och sitta och läsa på Sweclockers, eller ta sig en tupplur), vilket är mycket trevligt =). Jag trivs som fisken i vattnet och jag har hittils aldrig träffat någon som inte har trivts (vilket brukar vara ett gott betyg). Visst ser man ibland tråkiga saker, men det hör till ovanligheterna (men det kommer du vara med om, det handlar bara om hur länge du har arbetat och slumpen) och ibland får man vara med om tråkiga saker. Å andra sidan så är man med om mycket roliga saker också, och när det händer tråkiga saker så har man också en chans att försöka göra allt man kan för att förhindra att det går illa. I slutändan kan man dock inte göra mer än allt man kan, som en kollega har sagt till mig. Arbetet involverar rätt mycket problemlösning och att lösa olika situationer, bemöta olika typer av människor och att göra bedömningar (medicinska).

Exempel på uppdrag (intet på något sätt heltäckande, utan det jag kommer på rakt av): Bröstsmärta. Andningssvårigheter. Yrsel. Buksmärta. Lågt blodsocker. Medvetslös person. Nedsatt allmäntillstånd ("ospecifikt sjuk"). Allergisk reaktion. Trafikolycka/andra typer av trauma (t.ex. fallolyckor, sånt som skottskador, knivskärningar är mer eller mindre vanligt beroende på vart du jobbar, men ganska ovanligt). Hjärtstopp. Överdos. Kramper. Transport mellan vårdenheter. Psykiatriska problem/social svikt. Förlossning (ganska ovanligt).

Det är utan tvekan ett av världens bästa jobb

Bra beskrivet. Men generellt kan man säga att det finns _ingen_ framtid i att läsa till ambulanssjukvårdare. Dessutom är det tidsmässigt bortkastat (då det tar två år jmfr med 4 år till spec sjuksköt). Det finns väldigt få som utan erfarenhet fastanställs som ambulanssjukvårdare. På min arbetsplats fastanställs _ingen_ som inte är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning. Det är helt enkelt inte lönt för arbetsgivaren efter som en sjuksköterska (tyvärr) inte "kostar" mycket mer lönemässigt och det blir lättare för arbetsgivaren schemaläggningsmässigt (eftersom det måste vara minst en leg. ssk per ambulans, men kan lika gärna vara två). Vill du arbeta i ambulans så ska du bli sjuksköterska först (3 år) och sedan specialistutbildning inom ambulanssjukvård (1 år) och däremellan börjar det bli krav på ett års yrkeserfarenhet som sjuksköterska för att vara behörig att söka till den senare. Den största skillnaden mellan ambulanssjukvårdare och ambulanssjuksköterska är att du som ambulanssjukvårdare inte får ge läkemedel överhuvudtaget. Det gör också att du inte får "sitta bak" med de svårast sjuka patienterna, för då ska den med högst medicinsk kompetens sitta bak. Så ambulanssjukvårdare är ett utdöende släkte, och inte ens vi som jobbar som det skulle rekommendera att du läser till det (vilket borde säga allt).

Äntligen kunde jag bidra med någonting till den här tråden..

Trevligt att du också vaknat till liv

Har haft alldeles för mycket att göra, så det har blivit mer läsa än skriva. Ska bättra mig!

Haha, min otursvecka. Hade riktigt sjukt ont i magen tidigare i veckan, så gick jag till läkare och tog prover. Ömmar fortfarande där men jag kan iaf stå rakt. Dock vaknade jag i onsdags lr så med o ha ont i ena skinkan, hade läkartid för magen så jag var hemma och så, men på torsdagen när jag var på väg till jobbet haltade jag rätt rejält, smärtan hade spridit sig ner till baksidan av låret, och jag hade problem att använda benet ordentligt. Det blev ju bara sämre under gårdagen och jag fick feber, inatt vaknade jag många gånger av extrema smärtor i benet och var helt kallsvettig, jag märkte också när jag försökte gå upp och dricka dessa gånger att jag inte riktigt kunde använda benet, tog 10 minuter att komma ur sängen, de första 2 försökte jag flytta benet och möttes av smärta och benet rörde sig någon cm.

När jag kom upp och rörde mig märkte jag även att smärtan nu är nere vid baksidan av vaden och strålar ut lite i foten. Sagt och gjort bokade jag tid hos läkaren och har varit där nu. Tydligen hade jag lite nedsatta reflexer i den foten som berörs och att någon nerv förmodligen är i kläm uppe vid skinkan. Eventuellt kan det vara ett litet diskbråck vid svanskotan men det vet de ju inte säkert om de inte röntgar, vilket de inte tyckte var nödvändigt för jag hade ju inte börjat tappa känsel i benet :p. Jag fick iaf smärtstillande utskrivet som jag skall knarka i minst 10 dar men upp emot 2 månader som jag förstod det. Blir det värre/inte bättre lr jag tappar känsel i benet skall jag tillbaka.

Jag är sällan hos läkaren, i snitt de senast 6 åren har det totalt varit 6 gånger varav 2 var på akuten på stor inrådan från vårdguiden, men nu har jag fått 2 på samma vecka, de tror nog jag är hypokondriker.

EDIT: En fråga till er läkare, har någon Diklofenac tjosan som jag tar, och alvedon, vad jag kommer ihåg får man inte dricka alkohol när man tar alvedon, hur är det med Diklofenac och Ipren? Tänkte mer på om man skall dricka lite rom med en kompis, funkar det?

Ingen som vet något om Diklofenak/Alvedon och alkohol? Tänkte eventuellt dricka lite imorn om det är lugnt.

Det fungerar men absolut inte rekommenderat. Större belastning för njurar och lever.

K, kanske man ska skippa rom när man tar 3 Diklofenak per dag och 8 alvedon :p. Tack för svaret, annars skulle jag druckit då bipacksedeln inte sa något.

Min kompis mor som jobbar med läkemedel, säger att det händer absolut ingenting. Utan att det bara är en myt att det ska vara farligt att blanda alkohol och paracetamol/ibuprofen...

Fast nu gällde det även Diklofenak :p.

Borde kanske mer citerat "vad jag kommer ihåg får man inte dricka alkohol när man tar alvedon"

Var inte menat att du borde dricka, för vet inte vad Diklofenak, men att tillrättavisa att det inte är farligt med alkohol och alvedon som man fått höra så mycket, trodde själv innan att levern blev helt förstörd om man tog en alvedon och en öl typ...

Jag skriver igen:

Det fungerar men absolut inte rekommenderat. Större belastning för njurar och lever.

Sunda förnuftet, frågas?

Grundregel nummer ETT: Drick aldrig alkohol i samband med medicinintag.

Mina halsmandlar har blivit enorma!

Började få lite ont i halsen i tisdags och har fortfarande ont. Mina halsmandlar är jättesvullna. Jag har ingen möjlighet att ta mig till vårdcentralen i dag och det är stängt över helgen.

Om det är bakteriell halsfluss så har jag dock Kåvepenin hemma redan. Frågan är om jag ska chansa? Vad är det värsta som kan hända om tar lite antibiotika i onödan? Jag lär väl knappast utveckla någon typ av antibiotikaresistans om jag käkar två piller om dagen (500mg st) i två-tre dagar...?

Jag har inga (och har heller inte haft) förkylningssympton, ingen feber... ingenting förutom lite ont i halsen och gigantiska halsmandlar! Jag har haft halsfluss förut och då gjorde det MYCKET mer ont än vad det gör nu... kunde knappt andas då. Nu gör det lite ont när jag sväljer, och så känns det varmt i halsen. När jag nyser dock, då gör det ont!