StressClockers diskuterar livsstress

Permalänk
Medlem

StressClockers diskuterar livsstress

Halloj på er!

Det här handlar nu inte om stresstestande, utan bara en sak jag vill ta upp i hopp om att någon som kanske är på väg åt samma håll drar i bromsen tidigt. Om du inte känner för att läsa väggen av text kan du skippa ned till frågeställningar.

Bakgrundsinfo

Jag har under två år på min nuvarande arbetsplats tagit mig för av diverse arbetsuppgifter. Min primära anställning var i en extern och intern administrativ roll på ett företag som primärt jobbar inom industrisektorn. Jag fungerar väl socialt och gör gärna ett bra jobb, vilket kan ha medfört att diverse enhetschefer och anställda kommer med förfrågningar. Allt från att delta i olika projekt till specifik problemlösning för ovanliga uppgifter. Kul att känna sig uppskattad, och varierande arbetsuppgifter som håller intresset uppe.

Företaget har naturliga och förutsägbara cykler av högre och lägre aktivitet. När det är semestertider i Sverige så är det väldigt lugnt, samtidigt som vår och höst är mer intensiva. Det fungerar väldigt bra fram till hösten 2021, då kollegor i arbetsgruppen pensionerar sig, slutar, byter tjänst. Samtidigt kommer allt fler kollegor utanför arbetsgruppen och ber om hjälp med deras problem, deras "surdegar". Arbetsbelastningen accelererar.

(Du vet nog ungefär vart det här är på väg.)

För att hinna med och se till att företaget inte halkar efter bestämmer jag mig för att jobba över på helgtid. Vad jag inte vet är att hela november och första halvan av december kommer inte se en enda ledig dag. Jag fortsätter vara arbetsam på något sätt under 6 oavbrutna veckor och helger.

December rullar vidare och arbetsbördan minskar inte. Nya kollegor ska rekryteras, rutiner ska sättas, processer kommer ses över. Jag fortsätter med helgjobb för att stötta min arbetsgrupp, som alla drar ett tungt lass i mina ögon. Chefen jobbar på att täcka upp personalbortfall och arbetsuppgifter, men vid det här laget är jag den ende som har specifik kompetens och erfarenhet inom mina områden. Det har helt enkelt funkat så smidigt att varken jag eller någon annan funderat på att slussa in en eller flera kollegor som kan täcka upp ifall jag är frånvarande; täcka upp ifall jag inte hinner med.

Snabbspola fram till januari och jag har nu bytt tjänst med ny chef som följd. Men eftersom min gamla arbetsgrupp fortfarande går på knäna har man bett att jag sitter kvar över februari och hjälper till att skola in tre nyanställda kollegor. Det slutar med att jag hjälper och instruerar dem under stora delar av arbetsdagarna, för ingen annan är tillgänglig eller vill komma in till kontoret.

Vid det här laget har jag alltså två heltidstjänster som löper parallellt, ovanpå inskolningen. Arbetsbördan har blivit ännu större. Det är den perfekta stormen av brun kaka, på brun kaka, på brun kaka. Surdegarnas surdeg har blommat som fan, Gösta. Men nog behöver den jäsa till sig lite mer?

Under andra halvan av februari märker jag hur saker inte längre fungerar som de ska. Nattsömnen är ryckig, morgnarna känns tröga och väldigt sega. Magen är konstant upprörd och ömsom gasig, ömsom rapig; det har blivit långt fler toabesök. Jag känner mig inte sjuk, men som att en sjukdom precis är på väg att bryta ut. Väl vid jobbet är det som om någon dragit proppen ur min arbetsmotivation. Utanför jobbet är all motivation dränerad. Träning, matlagning, umgänge. Jag vill inget.

Det främsta tecknet att något inte stämmer för egen del är att jag helt plötsligt blir osäker på vad vissa kollegor heter. Som att jag inte kan bestämma mig.

Jag står alltså med nästippen mot väggen precis innan jag går in i den.

Så med det sagt har jag nu bestämt mig för att vända denna negativa trend.

  • Min första åtgärd blev att meddela alla berörda chefer. Foten sätts ned och jag kräver att mina gamla arbetsuppgifter ska fasas ut. Navelsträngen till gamla arbetsgruppen ska klippas fullständigt 1:a mars. Det tar slut där.

    Alla håller med. Alla är överens.

  • Andra åtgärden är att ta en halvtimma ur dagen och dra nytta av kontorets vilorum. Fullständigt mörker. Fullständig tystnad. Antingen sömn eller mindfulness och lugnande av stressade tankegångar.

  • Tredje åtgärden är att tillfälligt bara fokusera på den energi som finns. Alla aktiviteter, fysiska som psykiska, ska avslutas innan jag känner hur det blir dränerande på ena eller andra sättet.

  • Med det jobb jag har kommer även förmånen att jobba hemifrån, så det är också något jag kommer använda under kommande veckan. Inga kollegor som drar i en. Ingen kontorspersonal som kommer till en, "För du är ju så bra på det här." Bara fokus på ens nya arbetsuppgifter och med ett initialt lugnare arbetstempo.

Frågeställningar till forumet

  • Har du, eller har du haft, kraftiga stressrelaterade symptom likt ovan?

  • Hur tog du dig ur det?

  • Vad har funkat bra och mindre bra för dig för att kontrollera stress?

Dela gärna med av tankar, frågor, och instick. Jag är precis i början av att vända denna trend och går fortfarande i uppförsbacke som börjar plana ut sig.

Permalänk
Medlem

Ett annat bra tips är att inte bryta mot dygnsvilan eller veckovilan.

Visa signatur

Chassi: Corsair Obsidian 500 RGB SE / Systemdisk Samsung 980 PRO SSD: Samsung 850 PRO 250GB / SSD: Samsung 850 EVO 250GB / SSD: Crucial MX300 1TB / CPU: Ryzen 7 3800X @ 4,2 Ghz / Kylning: Noctua NH-D15S push/pull / GPU: MSI 3080Ti SUPRIM X / PSU: Corsair RM1200i / MB: ASUS X470-f Gaming / RAM: HyperX Fury 2x16GB 3600 mhz / OS: W10 / Mus: Logitech G903 / TB: Logitech G915 TKL Wireless / Ljud: Sound BlasterX Pro-Gaming AE-9, Blue Yeti , Sennheiser HD660S, Skärm: Acer Predator X34P @3440x1440 UltraWide

Permalänk
Medlem

Skönt att du lärde dig säga nej! Ibland måste man pausa och se sig som ett objekt med ett visst värde och en viss funktion. Gör det du är anställd för och inget mer. Drabbas avdelningen och kollegor? Ja, troligen, men du är ett objekt så inte ditt problem. Problemet tillhör en chef, som dessutom är extra betald för att hantera obekväma tider och uppgifter. Låt ledningsgruppen stressa sönder sig istället. De har frivilligt valt positionen.

Fokusera din energi på kollegor och mänskliga aspekterna. Ta en kaffestund om dagen där ni gemensamt flyttar er från skrivbordet.

Lycka till i livet och tack för varningen.
PS, saknar valet "ja nära, men det var inte jobbrelaterat"

Visa signatur

Processor: Motorola 68000 | Klockfrekvens: 7,09 Mhz (PAL) | Minne: 256 kB ROM / 512 kB RAM | Bussbredd: 24 bit | Joystick: Tac2 | Operativsystem: Amiga OS 1.3

Permalänk
Medlem
Skrivet av Valonen:

Ett annat bra tips är att inte bryta mot dygnsvilan eller veckovilan.

Det är lätt att vara efterklok. Man lär sig på vägen.

Skrivet av talonmas:

Skönt att du lärde dig säga nej! Ibland måste man pausa och se sig som ett objekt med ett visst värde och en viss funktion. Gör det du är anställd för och inget mer. Drabbas avdelningen och kollegor? Ja, troligen, men du är ett objekt så inte ditt problem. Problemet tillhör en chef, som dessutom är extra betald för att hantera obekväma tider och uppgifter. Låt ledningsgruppen stressa sönder sig istället. De har frivilligt valt positionen.

Fokusera din energi på kollegor och mänskliga aspekterna. Ta en kaffestund om dagen där ni gemensamt flyttar er från skrivbordet.

Lycka till i livet och tack för varningen.
PS, saknar valet "ja nära, men det var inte jobbrelaterat"

Absolut håller jag med här. Det ska ju samtidigt sägas att jag dragits med en inneboende pliktkänsla och den inställningen att, "Ingen annan kan utom jag."

Det är med förhoppningen att saker är temporära som man gör det. Sen blinkar man till och står där fyra månader senare, med en kropp som inte längre fungerar som den ska.

Gällande röstvalen så tycker jag nog ändå din fråga finns med. Det gäller ju inte bara jobb, utan stress i allmänhet. Det råkade bara vara så att mitt personliga exempel var yrkesrelaterat.

Permalänk
Medlem

Jag blev sjukskriven i förra året p.g.a. just stress och ångest. Jag hade en period där jag vill prestera och prestera och prestera, vilket innebar att jag tog mig alldeles för många ärenden som gjorde att jag var stressad, lättirriterad och omotiverad, både hemma och på jobbet.

Att jag skulle bli sjukskriven var något jag inte trodde var möjligt, jag jobbade inte över märkbart mycket, jag arbetade inga helger. Tog alltid en 1h lunch och kafferaster, men en söndag innan jobbet hade jag tryck över bröstet.
Detta fortsatte med kallsvettningar, hjärtklappningar, globussyndrom och resulterade till slut i en sjukskrivning, har fortfarande lite problem med det idag (nästan ett år sen).

Mitt i sjukskrivningen gick även min bästa vän bort vilket inte direkt underlättade hela situationen.

Är idag tillbaka på 100% men är jävligt noga på mig själv att inte
1. Ta för mycket ärenden
2. Om jag ändå gör det, ta inte ett enda ärende (eller arbetsprojekt) tills jag har tömt min egna kö.

Att dessutom varva detta med att tvinga mig själva scrolla nyheterna, Swec eller annan site för att försöka varva ner har hjälpt enormt.

Det viktiga jag fick lära mig genom bl.a. KBT-terapin men även att inse själv, var att vem som helst kan bli sjukskriven för vilken "enkel" eller "svår" uppgift som helst.

Visa signatur

CPU [Ryzen 7 3800XT] GPU [Red Devil RX 5700 XT 8GB]
PSU [Antec HCG Gold 750W]
MOBO [MSI B550-A Pro]
Chassi [Phanteks Entoo Pro M]