Tv på avbetalning

Folk får göra som de själva vill men jag tänker själv att har jag inte råd att köpa något nu varför skulle jag få mer pengar i framtiden? Har man inte haft råd att spara för sina inköp i 3 år, varför skulle man då få råd att betala det som lån i 3 år? Särskilt om man har det knapert ställt så kanske man istället kan ta en funderare på om man verkligen behöver en ny TV eller kan man klara sig med en begagnad eller kanske vara utan TV? Det är ju inte så att man slipper betala det man köper.

sINsen verkar göra det
Glömde citera honom.

Jag jobbar själv som chefsjurist på ett företag som bland annat tillhandahåller konsumtionskrediter, och som även har en inkassobyrå (inte i Sverige). Jag skulle aldrig köpa en TV på avbetalning.

Det är inte för att villkoren på krediterna inte är bra, utan för att det är ett enkelt sätt att skuldsätta sig. Om du har 100 000kr i aktier, fonder eller på banken så kan du kanske köpa en TV på avbetalning för att du helt enkelt vill använda dina likvida medel till annat. Då är det helt okej. Men det är knappt någon som gör det, bland annat för att man inte orkar hålla på och betala av i 12 månader eller liknande.

De flesta som köper på avbetalning är människor som vill köpa något som kräver kanske 12 månaders sparande, men som inte orkar vänta. I sig är tanken inte dum, men det funkar ofta inte bra när verkligheten kommer mot. Du kanske blir arbetslös i någon månad, glömmer bort nån betalning, skiljer dig eller får andra problem. Då är det lätt hänt att krediten förfaller i sin helhet, med ökande kostnader och kreditanmärkningar som följd. Många "löser" då problemen genom kredit för att betala av krediten, och du är i en ond spiral.

Paradoxen är att konsumentkrediter bara är vettiga om du inte behöver dem. Om du inte har råd med en ny TV idag, så har du inte heller råd att köpa på avbetalning. Avbetalning är bra för vissa oundvikliga utgifter (typ att bilen plötsligt behöver repareras) som man inte kan vänta på, men annars ska de undvikas.

Sen så borde man inte köpa en TV för 20 000kr om man inte kan köpa den kontant. Du får en helt okej TV för 3000-4000kr i dagens läge.

Förutsätt inte att du förstår vad för historik någon har med sig. Jag klarar av det och levde så ett antal år, men sen fick jag reda på att man bör ha en buffert, fördelarna/nackdelarna med ränta-på-ränta o.s.v. Jag fick det inte med mig hemifrån eftersom jag växte upp med en fattig mor. Jag _önskar_ att någon hade informerat mig tidigare om dylikt (och att jag hade tagit det till mig), då hade jag haft mycket mer pengar idag! (som i sin tur hade genererat större avkastning och ännu mer pengar till mig)

...och återigen, eget ansvar och alla får förstås göra som de vill! (och en del kommer att koka sig själva på vägen )

Jämförelsen blir snarare någon som är på gränsen till för full borde inte dricka mer alkohol just då, helt rätt. Att behöva köpa en TV på kredit, ja, då lever man antagligen lite för nära gränsen. D.v.s. en enda utebliven lön kommer direkt generera problem.

Har man det utrymmet/bufferten så man klarar dylika störningar, ja, då kan man förstås köpa TVn på kredit (men det vet både du och jag att då gör man det antagligen inte).

Läs gärna @sando inlägg och begrunda hans åsikt trots att han arbetar i branschen.

Jag väljer att citera dessa tre inlägg för att redogöra en sak. Om man är en person med fast jobb, utan betalningsanmärkningar och är av uppfattningen att en TV håller i 10 år. Varför i allsin dar har man då inte råd med 20.000kr var tionde år? Det är här det går väldigt snett i min värld.

Top-of-mind så arbetsgivaren hamnar på obestånd så löneutbetalning upphör. Det tar en stund att få ut lönegarantin... Säger inte att det är jättesannolikt, sen var det säkert en hel del som tyckte att de hade trygga anställningar som numer är arbetssökande som följd av corona. A-kassorna har uppemot två månaders handläggning, så då behöver man alltså ha två månadslöner som man klarar sig bra utan tills nya pengar rullar in.

Du tar ju själv upp ett bra exempel, bara för att man blir sjukskriven i sex månader så ska man kanske inte bara klara sig "nätt och jämnt" utan känna att det ekonomiska är i alla fall inget problem, så nu kan jag fokusera på att bli frisk utan oro över ekonomin.

Vem som helst kan bli utan lön. Jag kunde ge dig en hel lista på bekanta som har förlorat sin inkomst under en lång tid, även under goda ekonomiska tider. Och det är inte heller människor utan utbildning eller god bakgrund.

Bara för att ge nåt exempel så känner jag läkare som har gått in i väggen och blivit långtidssjuka på grund av depression. Jag känner VD:n som kommit in i bolag med god lön för att räta upp skutan, men det har gått oturligt och de har fått lämna positionen. Sen är det svårt att hitta nytt. Jag känner ingenjörer på fabriker som har utlokaliserat till Asien, och som sen tävlar med hundratals andra i samma position. Jag känner lärare som bara får snuttjobb.

Enda gången du har råd att köpa något icke-nödvändigt på avbetalning är om du har tillräckligt med pengar i likvida medel för att betala dina utgifter i ett halvår eller mera.

Du verkar ha en låg ribba för vad som är "usla människor". Personen kanske har psykiska problem eller missbruksproblem. Om man till exempel har bipolär sjukdom och hamnar i en manisk period kan det ofta resultera i att man shoppar loss långt över sin plånboks kapacitet vilket i sin tur kan leda till att det skiter sig och man hamnar hos fogden. Är man en usel människa för det?