Lagen om all jävlighet... En historia om en dator som slog alla rekord.
Datorn fungerar som den ska! Det tog bara två år..
Här är en historia om en dator som aldrig riktigt har mått som den ska.
För ungefär två år sedan så bestämde jag mig för att köpa en ny dator. Jag hade då en compaq, ett gammalt företagsköp, som blivit lite omodern. Aldrig krånglat, faktiskt aldrig, men hade kommit lite till åren så det var dags för en ny.
Plockade glatt ihop ett nytt system, läste en massa, ändrade mig ett par gånger, men tillslut så beställdes grejjerna. Jag hade inte direkt tajt buget, men jag ville tänka lite ekonomikt, så jag valde inte de dyraste komponenterna. Blev ett MSI moderkort, twinmos ddr2 minnen, en p4 och ett saphire radeon kort samt lite annat lull iform av HD o DVD. Chassie o nätdel var nog det jag snålade mest på. Billigaste inklusive nätdel.
Slängde ihop alla prylar samma dag som jag fick dem. Var sådär glad som man är när man får nya prylar. Startar upp och... NEJ, fungerar inte.
Lånar en kasse blandade delar av en god vän med mycket delar liggades och konstaterar ganska snart att moderkortet är trasigt. Skit, tänker jag. Öppnar en öl istället och felanmäler kortet. Några dagar senare får jag ett nytt moderkort.
Försök nummer två, säger jag lite kaxigt till tjejjen, skrattar lite och trycker på on.... Och det är svart, precis lika svart som några dagar tidigare. Svär en massa, öppnar en en öl och felanmäler kortet, igen.
Det går några dagar och sen får jag ett mail där det framgår att koret är helt. Eh, va, tänker jag och ringer leverantören.
"-Vi har testkört ditt moderkort, installerat windows och kört testprogrammen blabla.."
Ja, det fungerar uppenbarligen säger jag och svär inombords.
Kortet kommer nån dag senare. I vanlig ording monterar jag ihop prylarna och startar up... och gissa, svart skärm, igen. Ringer igen, och frågar hur det egentligen har gått till. Jo, det första moderkortet jag retunerade var verkligen helt dött, och det som jag har nu ska fungera.
Okej, lånar samma kasse med delar av samma goda vän. Tar inte så lång tid att kostatera att båda minnesmodulerna jag hade var trasiga, båda! Surt. Bara att felanmäla, retunera, dricka öl och vänta. Nu börjar man bli van. Det går en vecka, och mina nya minne kommer på posten. Hämta ut, montera in och ja, kors i taket, det fungerar och jag är hur glad som helst. Ska installera XP och välkommen till blåskärmarnas underbara värld. Efter sju misslyckade installationer och sju blåskärmar så blir det in o mecka i burken igen.
Tydligen så kunde jag inte köra dualchannel på minna minnen, trots att det ska gå. Det är matchade moduler och kortet ska stödja det, men hur mycket jag än försöker så går det inte. Ger tillslut upp det projektet och tänker, surt, det får bli singelchannel för jag orkar inte mer.
Windows installeras utan blåskärmar och allt är frid och fröjd.
Efter ett par månader, bestämmer jag mig för att byta skärm. Har tröttnat på min tjocka CRT 19tummare och ska ta o skaffa mig en spelvänlig platt sak.
Fastnar för en BenQ som verkar bra och jag slår till.
Efter någon dag kommer den och den är grym. Jag är hur nöjd som helst.
Tänke jag ska fira med att ge tjejen en laptop, för hon blev lite avis där hon satt med sin CRT 17". Säljer hennes stationära tillsammans med min skärm och köper en laptop till henne, och så var vi båda glada.
Eller, jag var glad i 4 veckor, för sen så blev bilden svart, IGEN! Det kan väl inte vara moderkortet o minnena igen tänker jag, och det var det inte heller. Min nya skärm hade gett upp. Nu börjar jag blir riktigt trött på strul.
Får tag i en gammal sliten 17 CRT skärm som jag surt får anväda i ett par dagar, eller kanske en vecka tänkte jag.
Ska felanmäla skärmen, och får svart att all retur skall skötar direkt med BenQ. Konstigt, tyckte jag, men jaja, jag ringer BenQs kundsupport, som i sin tur har lagt ut returhanteringen på en tredje företag. Efter en massa ringade fram och tillbaka så lyckas jag felanmäla skärmen och skickar iväg den.
Dagarna går, veckorna går. Ingen skärm kommer. Mitt upp i allt detta så en morgon så vägrar datorn starta, IGEN! Ojojoj, nu är jag inte glad.
Min gode vän med en kasse datordelar blir offer igen, och efter lite testande så kan jag konstatera att grafikkortet har gått sönder. Det är helt sjukt.
Nu kan jag det här. Felanmäla, skicka tillbaka och vänta.. Och vänta.. Efter nån vecka får jag min skärm. Den hade jag nästan glömt bort. Sex eller sju veckor fick jag vänta på skämen. Nu sitter jag dock med ett riktigt skräpigt, lånat grafikkort. Pallar inte skämens native upplösning, så jag provar bara lite snabbt att den fungerar och det gör den.
Det blir roligare att använda skämen när jag får mitt grafikkort tänker jag o ställer den åt sidan.
Det går nån vecka, och tillslut så får jag mail att mitt kort var trasigt och de vill skicka ett ersättingskort, eftersom min modell inte fanns längre. Tog tillfället att lägga till lite pengar och får ett bra kort.
Det dröjar några dagar innan det dyker upp, men tillslut så har jag det.
Nytt graffekort, va kul. Installerar, allt fungerar.. I FEM minuter. Sen blir det svart. Nu blir jag nästan helt galen. Dricker en öl. Försöker starta dator, och den fungerar.. I fem minuter innan det blir svart.
Nu visar det sig att min nya skärm som jag har fått i retur också är traig. Klarar av att vara igång i fem minuter, sen slocknar den, om och om igen.
Bara att returnera och vänta.. och vänta.. men ingen skärm, inga mail, ingenting. Efter totalt nio, ja, NIO veckor och kanske 20 telefonsamtal och ännu fler bortförklaringar och ursäkter så får jag min skärm. Äntligen!
Jag hade allstå varit utan skärm i total 15 veckor.
Vill dock poängtera att det är inte DB's fel, eftersom det var BenQ själva, och ett tredje företag som stod för returhanteringen.
Datorn är igång, allt fungerar, men glädjen blir såklart inte så jätte långvarig.
Några månader senare, när jag sitter o spelar så läter det klick, så blir allt svart. Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har sett denn hemska svarta bild. Men den här gången var datorn verkligen helt stendöd.
Kontaterar väldigt snart att nätagget har dött. Orkar inte ens tänka på att returnera, detta var nästan väntat då jag visst att det var billigt noname skit jag hade köpt. Så jag tog helt enkelt o investerade i ett hiskelig bra nätagg.
Åter igen får jag igång systemet och det rullar på.
Nu verkar det faktiskt som att det håller ett tag, dock så får jag aldrig dualchannel att fungera, samt att dator får den lustiga egenskapen att start av sig självt. Mycket konstigt, tyckte jag. Ominstallation och kontroll att alla wakeup funktioner är avstängde. Men problemet försvinner aldrig. Fakstikt ganska läskigt. Man stänger av datorn, käkar lite nattamat, borstar tänderna och kryper ner under täcket, för att sekunde senare höra att datorn startar.
Ett problem som jag aldrig orkade ta tag i.
Månaderna går, nästan ett helt år, när datorn en kväll tvärdör, IGEN!
Felsökning, meck och lite svordomar, sen inser jag att moderkortshelvetet har gått sönder, IGEN!
Den här gången tänkte jag bara, jaja, nu ska det trösthandlas.
Nytt moderkort, nya minnne och en quadprocessor tycke jag att det får mig att må bättre så det fick bli det.
Och kan ni tro det fungerade från första stund. Helt otroligt.
Kopplar ur alla sladdar igen för att snygga till lite i lådan. Kopplar ihop det igen, eller försöker iallafall. Helt plötsligt så passar inte kontakten till processorn, ni vet 4 pinnaren. Jag hade den ansluten tio minuter tidigare men nu är det stop. Den går bara inte trycka i. Jag spenderar två timmar på att leta efter vad som tar emot, men sen blir jag förbannad. Sliter sönder en 8-4p adapter (har 8 pins på nätagget, som inte går att använda för nån smart konstruktör har satt en kondning eller nått skit ivägen), jo, jag sliter ut stiften ur plathöljet och koplar in lösa stift, lagom nervös att jag kan koppla fel.
Ber till gudarna och startar datorn, och... Jaaa! Äntligen. Datorn fungerar på riktigt. För första gången, utan problem och den fungerar än!
Så nu sitter jag men nya prylar, bara chassiet, DVD.brännaren och några hårddiskar som fortfarande lever kvar.
Det är helt sjukt vad mycket problem jag har haft, så mycket att man nästan inte kan tro att det är sant. Men tillslut så har jag en fungerande dator, som jag är nöjd med. Två år efter att jag gjorde mig av med min gamla compaq.
Två dagar senare så ger tjejens laptop upp, och nu sitter jag här igen och väntar på RMA-nummer... Jag tror fan jag spyr snart...
