Något står inte rätt till..

Trötthet är visserligen ett av symptomen som diabetes för med sig, men du skriver inget om några andra diabetesrelaterade symptom så jag vetefan.. Är du orolig tycker jag du ska göra en läkarundersökning och inte låta ett internetforum gissa åt dig.

precis! låt en läkare undersöka dig. och dra inte ut på det.

Hej !
Jag känner igen mig i i princip allt du skriver (bortsett från att jag inte har någon tjej och aldrig gick så långt att jag försökte ta livet av mig).

Först vill jag varna dig lite att bli för beroende av din tjej.
Om hon betyder allt för dig är risken överhängande att du faller tillbaka i djup depression om hon en dag skulle göra slut. Så se till att inte basera hela ditt liv på henne.

Jag känner igen mig helt i dina symptom om trötthet efter matintag. Jag är också och har alltid varit i god form utan övervikt och sånt.
Har också fått ett ökat sockerbehov.
Om jag varit utan socker och dylikt alltför länge kan jag också nästan känna att jag börjar skaka och darra lite.

Förut var jag tvungen att sova direkt efter måltid och var efter det pigg och allt var bra igen. Känns som att sovbehovet successivt avtagit med åren.
Jag har gjort femtioelva olika blodprov och undersökningar på mig utan att något avvikande hittats.
Jag tror inte att tillståndet det är farligt.
Dock är det ju lite handikappande med tröttheten.

Det kan hjälpa en del att försöka undvika att sova efter maten även om man känner sig trött. Till slut börjar kroppen vänja sig en del och man blir inte lika trött.

Men, som de andra säger, du bör uppsöka vårdcentral och läkare och testa dig.

Hur gammal är du? Har du haft ett stort vätskebehov på sistone?

Jag är diabetiker typ 1, och det du pratar om (trötthet efter mat, behov av socker) är väldigt likt det jag kände före jag fick diagnosen. När man får diabetes dör inte insulinproduktionen på en gång, och därför får man hoppigt blodsocker. Man äter och får högt blodsocker, då reagerar kroppen med att sända ut en dos insulin som visar sig vara för stor. Då får du ett sockerbehov. Så du äter upp dig igen och får ett högt värde. Då blir du trött och får ett stort vätskebehov. Vätskebehovet spelar även in när du har låga värden, eftersom speciellt mjölk hjälper bra. Kroppen vet det omedvetet.

17 är inte sent för att få ungdomsdiabetes, men inte alls omöjligt. Det med temperaturen är också nåt jag brukar känna. Fast det kom först efter att jag "insjuknat". Eller, jag märkte det först senare.

Det är faktiskt inte så farligt som det låter att vara diabetiker. Visst, man tar ett blodprov (går på 5 sec och känns inte av alls) 5-10 gånger om dan och tar insulinsprutor före man käkar och en gång extra per dag (beror lite på vilket insulin man har) men det är sånt man vänjer sig vid. Ungefär som att skita Visst är det jobbigt att vara skitnödig men man lever med det

I början var jag ganska nere (jag var 15 när jag fick diagnosen). Jag kände ingen som hade diabetes och trodde att jag skulle få sitta inne hela livet utan att kunna göra nåt kul. Inte kunna festa, inte vara med vänner, inte resa. Inget. Men efter att chocken gått om var det mycket lättare.

Första veckorna var lite konstiga. Jag var faktiskt inte ute mycket och var väldigt försiktig med vad jag stoppade i mig. Men allteftersom man lärde sig var det inga problem. Jag kan säga att idag lever jag 100% normalt. Inget konstigt alls. Förutom att jag måste vara lite försiktigare när jag dricker men det behöver inte vara något negativt ^^

Det värsta för mig har varit andras reaktioner. Eller mest hur jag har reagerat på andras reaktioner. Jag har varit lite blyg över det och hellre sett att folk inte vetat. Men det har fått lite motsatt effekt när folk sett en ta sprutor i t.ex. skolmatsalen utan att veta något om det Man ska inte vara blyg över vem man är!

Hursomhelst, Diabetes typ 1 är inget att ha ångest över. Man lever precis som annars bara man sköter sina sockervärden.

Sprutorna är inget strul alls. Man drar upp en grej, trycker en gång och så är det så. Själva nålen är liksom 5mm lång. Känns inte av alls. Blodprovet tar man för att veta hur mycket insulin man ska spruta in (med spruta eller insulinpump som det sades tidigare).

Typ 2 tror jag inte du skulle ha. Det är åldersdiabetes. Alltså typen som överviktiga åldringar får. Men ta det inte för givet att du har diabetes!! Det kan bara vara någon vintertrötthet eller nåt. Men om det är diabetes, vet att det inte alls är farligt. Det är INGET som skulle förstöra ens liv på nåt sätt.

Edit: Sprutan e så liten att den rymms i fickan. Lite större än en vanlig kulspetspenna.

Du borde vara extremt törstig, väldigt torr i munnen och pissa ungefär 2-5 gånger i timmen, du borde även vara ganska blek och som sagt trött och varm. Jag kände sådant i ungefär 3-5 veckor och det blev värre varje vecka. Till slut så gick rektorn förbi mig under skoltid och sa att jag såg blek ut och att jag borde besöka sjuksyster, på den vägen är det.
Du kanske är precis i början av stadiet, om det känns att det bara blir värre så skulle jag oroa mig, men om du bara känner en trötthet efter maten så kan det ju vara vad som helst. Om du är 17 år så kan det bara vara att du växer och att hormonerna gör dig trött och pissnödig. Det är iallafall vad jag fick höra när jag frågade de i min närhet vad det var med mig.

När jag fick diabetes så kände jag dock inte något behov att socker, även fast jag käkade jäkligt mycket bara för att det är gott, käkar även nästan lika mycket nu.

Och om man tittar över diabetesdelen så har både jag och min morsa "känningar" av diabetes så att säga.

Vi har båda väldigt bra blodsockervärden men båda av oss kan få "sockerras" alltså skakning/darrningar/yrsel osv om vi så mycket som hoppar över ett mål mat och då drabbas vi inom loppet av några timmar.

Alltså.
Om du inte gör det redan så iallafall fram till ditt läkarbesök prova ät regelbunden mat.

Vad som är regelbunden beror ju på när du går upp.

7?
Frukost 6.30, om du inte är en frukostmänniska så kan du äta en banan eller liknande på väg till skola/jobb och sen kanske vid 8-9 så äter du en riktig frukost, bröd?flingor? whatever suites you ^^
kl 12 lunch
kl 2 gärna ett äpple
kl 4-6 middag
kl 9-11 någon form av nattmat, macka med sylt kanske?

Nu handlar det ju inte alls om att jag ska bestämma vad du äter utan vad du helt enkelt kan prova är att äta regelbundet helst runt var 4e timme. Om du blir sötsugen så kan det vara utmärkt att ha apelsinjuice eller rentav apelsiner hemma eller något annat man gillar i fruktväg.

Om jag "missar" ett "intervall" så händer det gärna att jag blir så skakig att jag har svårt att greppa, koncentrationen är på NOLL, typ på jobb tappar jag verktyg över hela golvet blir mycket trött yr, och har hänt många gånger: jag spyr.

Prova ät regelbundet

Ja, det kan ju vara att du har motsatsen till diabetes (sockersvält tror jag det kallas, vet inte om det finns något annat namn för det). Det betyder att din kropp producerar för mycket insulin när du äter. Om du blir sådär trött efter maten så kan du prova att äta en frukt eller dylikt för att eventuellt få upp blodsockernivån och därav bli piggare.

Jag var inte extremt törstig. Jag märkte inte ens själv att jag drack mer än vanligt (min morsa är lite överdrivet rädd för allt möjligt så hon skickade mig till läkare). Blek, trött eller varm var jag inte egentligen heller. Kanske en aning, men inte såpass att man skulle märkt nån stor skillnad. Pissade mycket gjorde jag inte heller. Fast jag upptäckte det i ett tidigt stadie.

bara för att du får diabetes skall du inte ta självmord för det, bara sumpa allt så där, göra din tjej lessen och troligtvis massor av andra oxå.

livet är fullt av motgångar och många gånger är det ett rent helvete bara att vänja sig.

sen skall du inte leva enbart för din tjej, det kan ta slut. dessutom kanske hon gör slut PGA att hon inte klarar av att "bära upp dig" så att säga, så ta det lungt med flick stackarn.

har en polare som jag inte hört av på ca 1.5 år(och ingen annan heller) jag visste att han mådde lite dåligt men jag började nästan fundera på om han bitit i gräset eller nått, men så förra veckan ringde han och berättade att han blivit alkoholist men nu var nykter sen 3 månader och att han lyckats sluta med en del starka tabbletter mot tung deppression. det tråkiga är att hans tjej mår sämre än honom och det är inte speciellt bra men han sa att blev det för jobbigt så skulle han bli tvungen att göra slut. så nu går han på ett avänjnings program för alkoholister och käkar antabus, riktigt starkt av honom att söka hjälp så har han börjat jobba igen deltid visserligen men endå. sen har vissa av hans närstående tyvärr fallit tillbaka i narkotika missbruk så det är sjukt starkt att han klarat detta.

nu vet jag inte din historia men om han klarade att göra allt det här med så dåliga odds så borde du oxå klara av det, det är svårt men det är bara ge sig faan på att klara det och inte skjuta upp saker som man ofta gör när man mår dåligt.

killen jag nämnde ovan saknade även en hobby vilket till stor del föll ner i en depprission och tog till piller och alcohol för att dämpa att han mådde dåligt, alcoholen blev som en väldigt dålig hobby för honom kan man säga...han mådde helt enkelt bra när han drack.

oj blev lite långt...men vafan.

har bara en sak att tillägga: KÄMPA!

Nattmat är inget att rekomendera, Äta innan man lägger sig gör det svårt för hela kroppen att få den vila som behövs på grund av maten den måste jobba med i magen. Det är absolut inget jag hittat på, sätt det på någon dokumentär på tv.