Fler svenskar känner sig isolerade på nätet

Jag utgår från att om jag kan klara av en relativ enkel sak som att minska på mobilanvändandet, då kan nog de flesta också. Det är inte raketforskning eller ett heroinberoende. Möjligen ett betingat mönster, men sådana saker går att ändra – om man bara vill och lägger lite energi på det.

- Om det är ett sådant utbrett problem att man börjar tala om det på populationsnivå likt en pandemi som genomsyrar samhället, då skulle jag säga att staten är i sin rättmätliga makt tvungen att gå in och begränsa saken, för folkhälsan. Hur detta skulle gå till rent praktiskt finns det många tillvägagångssätt med, praktexempel vore att totalt förbjuda mobiltelefoner på alla skolor och anslutna lokaler under skoltid.

- Om det inte är en nationalkris, utan på en mer personlig nivå, då säger jag sök vård till den som eget bevåg inte klarar av att minska socialmedianärvaron eller annars stoppa undan mobilen — det finns hjälp att få, om det är ett problem som påverkar vardagen och den psykiska hälsan negativt.

Det är inte mer komplext än så. För den som inte behöver medicinsk hjälp för att bli av med sitt beroende eller annars ändra sitt beteendemönster, då är det bara att börja nu; avinstallera dina socialmedia-appar om du känner att du har svårt att låta bli dem

För argumentationens sak;
Det grundläggande problemet handlar om lättja och till viss mån rädsla.

Om jag åsidosätter mig själv och den egna livserfarenheten, eller de i min närheten, då finns det goda anslag att problemet ligger i att folk gärna undviker att aktivt tänka. Och det säger jag inte för att verka nedlåtande eller kränkande, för ingen är perfekt i något hänseende – alla har vi våra fallgropar. Låt mig utveckla!

För att fortsätta på analogin om mat och hälsa (för det är enkelt att sätta sig in i och förstå);
Det är fullt möjligt att hålla en god livsstil när det kommer till kost och hälsa, även för den som lever på en tajtare budget (för att knuffa det argumentet ur vägen direkt). Det tar ett par sekunder extra att kolla innehållsförtäckningen på flingorna innan man kastar ned dem i varukorgen. Att väga en portion med ris istället för att vräka på tallriken, igen handlar om sekunder. Likväl som att en kvart till trettio minuter rask promenad om dagen gör ett under av skillnad för både den psykiska och fysiska hälsan (är dessutom helt gratis).

Precis samma tankeprocess kan appliceras på digital konsumtion;
Stanna upp och tänk en kort stund, "ska jag slå på tredje säsongen av Friends för fjärde gången, eller kanske kolla upp något intressant matlagningsrecept inför helgen?". Att börja applicera dessa tankegångar till de mest värdsliga och tråkiga saker i livet kan verka omvälvande till en början. Men precis som vilken rutin som helst går det fort att komma in i, bara man visar lite jävlaranamma och en geniun önskan att faktiskt förbättra sin livstillvaro – det jag är ute efter i grunden är en förlängning av medveten närvaro (länk: Högskolan Borås).

För att ta det vidare;
Jag kan förstå för någon som är mycket ung, att ta avstånd från dessa saker placerar dem i en riskzon av utanförskap. Men samtidigt finns det bevisligen mycket problem för unga att i huvud taget engagera sig i socialmedia som görs idag. Här krävs det insatser både från föräldrar, samhället, politiker och plattformsägarna att begränsa användandet – om individen i fråga inte kan det själv.

Dock när det kommer till vuxna människor, då är det personens egenmäktiga ansvar att kunna stanna upp och reflektera; "detta är inte bra för mig". Om du väl bestämt dig att mobiltelefonen är den syssla som ska få konsumera tid, var mer selektiv i sekundärvalen. Det är ingen som tvingar någon att oändligt skrolla memes, roliga kattvideos eller annars relativt talat poänglöst innehåll. Det är helt upp till individen att aktivt välja något mer mentalt stimulerande med telefonen väl i hand.

Det är väldigt lätt att förkasta det personliga ansvaret och beskylla kringliggande faktorer, bara knata på autopilot och göra som alla andra eller som man alltid gjort. Mycket enklare än att faktiskt stanna upp, fundera lite och ta aktiva beslut i sin vardag som kan potentiellt vara betydligt mer gynsamma både på kort och lång sikt. För vissa kan det vara ett mindre ingrepp, för andra kan det vara vettskrämmande och överväldigande. Oavsett är jag fast övertygande om att grundproblematiken inte har något att göra med varken internet eller mobiltelefoner i huvud taget när det väl kommer till kritan – det handlar om att froda medvetenhet och konsekvenstänk.

Okej 😂

Å för att ställa en mot fråga.
Vilket problem ser DU som störst?

(för jag ser många)

För argumentationens sak;
Det grundläggande problemet handlar om lättja och till viss mån rädsla.

Om jag åsidosätter mig själv och den egna livserfarenheten, eller de i min närheten, då finns det goda anslag att problemet ligger i att folk gärna undviker att aktivt tänka. Och det säger jag inte för att verka nedlåtande eller kränkande, för ingen är perfekt i något hänseende – alla har vi våra fallgropar. Låt mig utveckla!

För att fortsätta på analogin om mat och hälsa (för det är enkelt att sätta sig in i och förstå);
Det är fullt möjligt att hålla en god livsstil när det kommer till kost och hälsa, även för den som lever på en tajtare budget (för att knuffa det argumentet ur vägen direkt). Det tar ett par sekunder extra att kolla innehållsförtäckningen på flingorna innan man kastar ned dem i varukorgen. Att väga en portion med ris istället för att vräka på tallriken, igen handlar om sekunder. Likväl som att en kvart till trettio minuter rask promenad om dagen gör ett under av skillnad för både den psykiska och fysiska hälsan (är dessutom helt gratis).

Precis samma tankeprocess kan appliceras på digital konsumtion;
Stanna upp och tänk en kort stund, "ska jag slå på tredje säsongen av Friends för fjärde gången, eller kanske kolla upp något intressant matlagningsrecept inför helgen?". Att börja applicera dessa tankegångar till de mest värdsliga och tråkiga saker i livet kan verka omvälvande till en början. Men precis som vilken rutin som helst går det fort att komma in i, bara man visar lite jävlaranamma och en geniun önskan att faktiskt förbättra sin livstillvaro – det jag är ute efter i grunden är en förlängning av medveten närvaro (länk: Högskolan Borås).

För att ta det vidare;
Jag kan förstå för någon som är mycket ung, att ta avstånd från dessa saker placerar dem i en riskzon av utanförskap. Men samtidigt finns det bevisligen mycket problem för unga att i huvud taget engagera sig i socialmedia som görs idag. Här krävs det insatser både från föräldrar, samhället, politiker och plattformsägarna att begränsa användandet – om individen i fråga inte kan det själv.

Dock när det kommer till vuxna människor, då är det personens egenmäktiga ansvar att kunna stanna upp och reflektera; "detta är inte bra för mig". Om du väl bestämt dig att mobiltelefonen är den syssla som ska få konsumera tid, var mer selektiv i sekundärvalen. Det är ingen som tvingar någon att oändligt skrolla memes, roliga kattvideos eller annars relativt talat poänglöst innehåll. Det är helt upp till individen att aktivt välja något mer mentalt stimulerande med telefonen väl i hand.

Det är väldigt lätt att förkasta det personliga ansvaret och beskylla kringliggande faktorer, bara knata på autopilot och göra som alla andra eller som man alltid gjort. Mycket enklare än att faktiskt stanna upp, fundera lite och ta aktiva beslut i sin vardag som kan potentiellt vara betydligt mer gynsamma både på kort och lång sikt. För vissa kan det vara ett mindre ingrepp, för andra kan det vara vettskrämmande och överväldigande. Oavsett är jag fast övertygande om att grundproblematiken inte har något att göra med varken internet eller mobiltelefoner i huvud taget när det väl kommer till kritan – det handlar om att froda medvetenhet och konsekvenstänk.

Stäng av datorer och mobiltelefoner och gå ut och träffa folk istället.

Ett problem är att om man själv slänger ut sin dator genom fönstret och säger nu ska jag bli social. Så kommer "varenda" kotte i ens närhet ändå sitta kvar vid datorn och man går där helt ensam på stan..
Jag inbillar mig att utelivet helt har förändras de 30 sista åren, datorn och alla dessa tvkanaler är en stor orsak till detta.
Samtidigt så blir tjänsterna för att umgås online bättre. Och folk är idag mer stressade, så tiden att besöka någon vill de få bort.

*edit*
Jag kommer från landet. Hur många hus som helst står tomma. Barnfamiljer som ägde/hyrde förr vill ej bo där, barnen vill bo i samhällen och umgås. Och sedan funderar jag. När jag växte upp, ja då fanns inte internet hos vanlig folk eller en massa tvkanaler. Vi kunde inte alls umgås lika mycket som de i samhället. Tänk om en själv hade haft tillgång till internet när jag var liten, så mycket man då hade kunnat prata med polare. Som att bara spela datorspel emot andra.