Krönika: Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?

Jag har alltid tyckt att det är de som recenserar spel som ofta klankar ner på långa spel och har uppfattningen att kortare är bättre. Vilket känns givet eftersom de i sitt yrke måste plöja igenom många spel och om de är korta går det givetvis fortare...

"Svensson" i det här fallet vill nog många gånger däremot ha sitt långa "go-to-spel" som denne kan fortsätta spela så fort tid finnes och då har detta att se fram emot och vad som det kan förväntas mer av - snarare än spela många korta spel och därmed leva med pressen av att hitta nästa värdiga när det senaste tagit slut.

Håller med i denna observation. Har retroläst tidiga Super Play nummer på senare tid och ofta har de använt två eller ibland tre recensioner för att ge en bredare bild av spelet som testats. De hade även en lista som visade vad de olika recensenterna föredrog vilket också hjälpte till att ge ett hum.

Nu läser jag knappt spelrecensioner längre utan hör dessa mer i poddform, mest Giant Bomb, Speljuntan, Press X samt Game Scoop som alla ger mig lite av den bredden.

Nåja. Jag råkar hålla med om att vissa spel är på tok för långa. Men man tycker olika. Det handlar också om typ av spel också. Skräckspel, tighta actionspel eller story-spel generellt, måste kanske vara lite kortare? AC Valhalla var exempelvis mkt för långt och hade en hemsk "pace". Gud vad jag tröttnade på det spelet.

Jag är över 40, har heltidsjobb, fru, radhus, husdjur, och mer än ett fritidsintresse. Det är många spel jag skulle vilja köra, jag har en rätt stor backlog på Steam. Tycker det är svårt att hitta både tid och ork att spela nuförtiden, och då har vi ändå inga barn. Det jag kör mest är ett co-op spel med brorsan nån halvtimme - timme några gånger i veckan. Har inte fokus längre att sitta mer än nån timme i streck heller, inte som när jag var yngre och kunde ha marathonsittningar vid datorn och lira. Ofta vill jag också slappna av ett tag innan sängdags, även fast spel är kul så är det nått som snarare får upp mig i varv.

Jag tror att ”vi” som tycker ungefär sådär är i majoritet. Åtminstone vi som är +40. Spel ska vara kul! Det ska ju inte vara något som man bara gör av gammal vana.

För oss äldre är det idag enklare att kombinera familjeliv med gaming. Jag tror att många veteraner verkligen uppskattar Steam Deck eller Switch av det skälet.

obegripligt artikel. Vill man spela så får man väl inse att det kan bli tajt om man skaffar ungar?! Du har ju gjort ett livsval....

Jag tycker både artikeln och din kommentar är smått obegriplig. Ni tycks ju båda utgå ifrån att gaming inte kan vara delat intresse inom familjen. Ni båda pratar som om handhållna spelmaskiner inte existerar.

Många pappor lirar med sina söner. Såväl BG3 som Diablo 4 går att spela på delad skärm på PS5. För att inte tala om många av Nintendos titlar.

Utgår ifrån att gaming inte kan vara ett delat intresse? Snacket var väl om huruvida långa spel sabbar om man har annat för sig, såsom småbarn....

Du tycks ju antyda att man inte kan göra någonting annat om man lirar långa/stora spel. Det är ju uppenbart ett tokigt påstående.

Många "långa spel" är episodiska i sin struktur, det är sällan en enhetlig fokuserad struktur från A till B.

Jag? Snacka med artikelförfattaren!!? Jag reagerade bara på att han beklagar sig över ett totalt icke problem. Skaffar man barn så kanske man får räkna med att man kanske inte kan ägna sig åt exakt samma aktiviteter som barnlös.