Immutables

Jag kör silverblue på min laptop just nu för att testa, men har inte haft så mycket tid på mig ännu att komma in i det. ostree känns rätt trevligt hittills i alla fall. flatpak har jag inte lagt så mycket tid på tidigare heller och det känns lite småbökigt för mig som använder terminal mycket, men det kanske ger sig med tiden. toolbox har jag inte hunnit titta på så mycket än, men gillar nog ändå konceptet. Nästa server jag sätter upp kanske det blir coreos och mer sånt på, i alla fall.

En immutable version av Ubuntu är på g..
https://www.omgubuntu.co.uk/2023/05/immutable-all-snap-ubuntu...

https://nixos.org/

Bättre säkerhet hävdar vissa. ”Skrivskyddat” låter ju säkert, eller hur? Men jag vet inte hur mycket säkrare det är. En vanlig distro har väl bra säkerhet också.

Precis som @Evil Penguin nämnde har detta främst fördelar för mjukvaruutvecklare, då de kan förutsätta att en maskin som påstår sig ha en viss version av operativsystemet är exakt identisk med alla andra maskiner som kör samma version. De skillnader som existerar mellan utvecklares maskiner är kontrollerbara, programmerbara och versionerbara. Det är guld värt när man blir några stycken i ett team, men också ur ett felsökningsperspektiv.

En annan fördel är att det möjliggör en variant av boot environments, liknande vad FreeBSD haft i evigheter: ta en snapshot av systemet, uppgradera till en ny version, och visar det sig att man stöter på problem kan man backa till det gamla systemet, exakt som det såg ut.

Säkerhetsaspekten är, tror jag, inte riktigt på plats än, men man kan potentiellt göra något liknande vad Apple gör, att hela basoperativsystemet har en kontrollsumma, och skulle denna vara felaktig vet man att något skadat systemets integritet, och man kan då välja att undvika att använda datorn eller rulla tillbaka till en känt korrekt version.

Om allt det här låter meningslöst är det troligen inget du behöver bry dig om förrän detta börjar bli standardegenskaper i ”normala” distributioner. Särskilt om du pysslar med saker som modifierar exempelvis operativsystemets kärna är det kanske inte rätt verktyg för dig alls.

En vanlig distro har förutsättningar för bra säkerhet. Säkerhet är en process, inte ett tillstånd, och verifierbar versionering är ett av verktygen man kan använda för att upprätthålla aspekter av sin säkerhet.

Måste bara säga vad billigt ett inlägg är med bara en länk.... Hoppas folk slutar med detta otyg!!

Kan faktiskt hålla med.
Och eftersom du är så fin och duktig och bidrar med ett väldigt konstruktivt inlägg så får du tre stycken internetpoäng som ser ut som en pingvin med ett lasersvärd och så kan du känna dig extra stolt när du surfar in på familjeliv. Grattis.

Kan väl komplettera mitt tidigare inlägg med att jag trivs väldigt bra med nuvarande distribution. Att vara säker på att det går att rulla tillbaka relativt enkelt utan att behöva återställa något (t.ex en snapshot) känns relativt tryggt.
Att jag har ett enkelt grundsystem för mig som jag kan använda på diverse olika maskiner, om jag så önskar utan att behöva fundera över vad tusan det är för något jag saknar, att ha möjlighet att testköra paket utan "installation" i kombination med att kunna ha just flera olika versioner utav ett och samma paket är smidigt.
Jag tror nog att ett oföränderligt (Immutability) system kommer bli något ganska så viktigt och kanske även vanligare än vad det är.

Edit:
Pallar inte med pajkastning....

BlendOS är immutable..
https://blendos.co/

Idén är väl optimal, kan jag tänka mig, om man får chansen att både äta kakan och ha den kvar. Linux är väl så redan i grunden, eller i alla fall har en bra förutsättning för det.

Det hela handlar väl om vart man sätter låsen helt enkelt. I den enklaste formen som att två olika användare har olika skrivbordsbakgrund medan det i den extremaste formen i praktiken är två olika datorer så när som på Linux-kerneln.

Det jag tänker mig vad man skulle vilja ha är möjligheten att sätta gränsen för vad som går som root / användare. Återställ (blockera) root men behåll användares egna preferenser.

Det här skulle i praktiken kunna innebära att man kan använda vilken dator som helst som sin egen med sina egna preferenser och där gränsen i praktiken är hårdvaran. Ungefär som att starta från ett USB-Minne. Man skulle i praktiken kunna ta med sig sin dator i ett USB-minne, med ens identitet ungefär som ett SIM-kort.

Problemet är snarare vad man kan göra, inte vad man inte kan göra, om man nu vill ställa till det för den man lånar datorn av.