Intels nya processor påstås bli 16 procent dyrare

Problemet är att det råder "kontra-evolution" i västvärlden idag och symptomet på detta är "lägre kvalitet och prestanda till högre pris". Detta "marknadsförs" mycket intensivt som en sorts "naturlig" process som då beror på "omständigheterna". Resultatet blir då kunder som sitter och försvarar att utvecklingen går bakåt och att det som var standard igår är morgondagens lyx (en mycket sjuk situation).

Intel innehar alldeles för stor marknadsdominans och har alldeles för lite konkurrens (nej, Apples M-serie är ingen värdig konkurrent sålänge detta bolag insisterar på att ha dessa som egna exklusiviteter) med följden att de kan komma undan med "refresh" och prishöjningar. Annars hade normal evolution varit att bolaget utökat sin portfölj uppåt med "Intel 10" och om den nu kommit med ny nod och andra nyheter lagt in prishöjningen där genom att hänvisa till R&D och att det "finns marknad för en ny högprestandaserie för prestandakrävande uppgifter/segment".

Det bakomliggande problemet som gör att produkter 2023 är degraderade jämfört med tidigare är politiskt/ideologiskt/filosofiskt och hänger även ihop med en mentalitet som snabbt blivit vanligare under perioden 2013-2023. Ett produktområde där detta visat sig tidigare är smartphones - denna kategori började genomgå processen runt 2014 och framåt. Resultatet är försämrat pris/prestanda/kvalitetsförhållande (alltså att produkterna helt enkelt är sämre) och att kvaliteten sjunker till förmån för slit-och-släng.

Hade Intel ökat prestandan med 20% och priset med 16% kunde man argumenterat att den nya refreshen har förbättrat pris/prestandaförhållande. Nu
är ju snarare 4% ökning av prestanda till 16% högre pris inget annat än degenerering. Då hade Intel lika gärna kunnat spara pengarna genom att helt enkelt behålla 13000-serien och i.s.f om de bara "måste" ha en ny modell för 2024 höja klockfrekvensen något och kalla det "13500-serien", behålla priset i USD och sedan synkronisera prishöjandet med prestandaökningen. D.v.s om de till varje pris vill höja priset, se åtminstone till att öka prestandan i samma grad och hänvisa till ny tillverkningsnod samt R&D.

Det är helt klart fascinerande att se alla försvarstal till lägre pris/prestandaförhållande. Det har ju varit lågande, närmast medeltida prästers tal och predikningar i fallet smartphones under de senaste tio åren där reducerad/försämrad funktionalitet och prishöjningar försvarats med alla möjliga argument. Nu talar vi prishöjningar från $599-699 (operatörspris) till $1500-1800 och mer över en tioårsperiod för produkter som är rena skräpet ifråga om funktionalitet och flexibilitet (om än med "förbättrade" specar ifråga om RAM, interndisk, kamera och skärm). Naturligtvis uppbackat av alla möjliga försvarsargument för naturligtvis är ju denna "avveckling" (utveckling vore fel ord) trots allt "naturlig" och beror självfallet på "omständigheterna". För så är det, den nya "naturlagen" är att produkter "skall" degenereras och degraderas.

Håller detta på kommer det sluta med samma elände som smartphones, d.v.s en "Intel 3" kostar $1500 med 8 GB RAM och 256 GB SSD, har man tänkt sig en "Intel 5" och något så exklusivt som en dGPU med 8 GB VRAM får man öppna plånkan för den konfigen startar på $3000. En riktig "lyxdator" med hela 32 GB RAM och 1 TB SSD samt dGPU med 16 GB VRAM landar på minst $5500. Då får man "Intel 7". Vill man ha "Intel 9", 64 GB RAM, 2 TB SSD och dGPU med 24-32 GB VRAM får man vara beredd på $8000, minst.

Med tanke på det elektronikskrot som tillverkas varje dag i form av smartphones vore ovanstående fullt möjligt på datormarknaden om samma mentalitet sprider sig där och blir standard. Försvarar kunderna degradering kommer de få degradering.

De grundläggande mekanismerna och teserna som skapar situationen är dessa:

1. Priset sätts efter kundens betalningsvilja.
2. Prisvärdet är subjektivt och styrs av inkomstnivån.
3. Värde är ett subjektivt mått som styrs av "vad någon betalar".
4. Kvalitet är ett mått på kundnöjdhet/uppfyller kundens förväntningar (New Management) och är subjektivt i grunden.
5. Allting är subjektivt och relativt.
6. Priset sätts efter tillgång och efterfrågan.
7. Det är ingen mänsklig rättighet att ha tillgång till X.

Enligt dessa principer fungerar det då så att om Intel släpper en Intel 3 för $1000 och någon köper den för det priset, ja - då är "värdet satt". Om varan kostar $1 att producera och säljs för $1000 och köps för det priset, ja - då är "värdet satt" som sagt. Eftersom "alla åsikter är lika mycket värda och lika korrekta" går det naturligtvis inte att ifrågasätta situationen heller. "Värdet" är ju trots allt en subjektiv parameter som är frikopplad från den fysiska verkligheten.

I vissa sammanhang kallas prissättningsmodellen för "art pricing" och är standard inom auktioner. Skillnaden är att under de senare 20 åren har modellen rullats ut i allt fler sammanhang. En gång i tiden var det framförallt lyxprodukter (Gucciväskor, Rolexklockor et al) som prissattes enligt dessa metoder, sedan rullades principerna ut på fler och fler områden. Smartphone-prishöjningarna som kördes igång av Apple då bolaget när det noterade iPhones framgångar direkt insåg att det gick att gradvis höja priserna är det första större exemplet inom elektronik även om HiFi genomgick det hela tidigare (alltså att ljudprodukter började säljas som om de vore konstverk med tillhörande prissättningsmekanismer). Ett exempel på den delen är Naim HDX (VIA ITX-PC med fysiskt värde $600-700 som såldes för $5-6000). Goldmund Eidos 18 DVD ett annat (en $200-Pioneer DV-585A som såldes för $100 000 i Goldmundskal, man fick även med Pioneers originalfjärr i plast).

Nu har så turen kommit till datorerna. Först var det grafikkorten tack vare miningboomen, sedan var det PS5 och Series X som fick sina "värden korrigerade" av scalpers. När det visat sig att det gått utmärkt bra för nVidia att höja priserna (de som köpte av scalpers visade ju klart och tydligt att den heliga, välsignade "betalningsviljan" fanns) har turen nu kommit till Intel. De ser ju vad andra bolag kan komma undan med så varför inte haka på tåget?

Det har ju framkommit i andra trådar i forumet att den "postmoderna ekonomiska principen" går ut på att helt enkelt höja priset för att öka vinsten. Tidigare fanns det något som hette konkurrens som verkade som en balanserande faktor men i takt med monopoliseringen av olika marknader har detta upphört i princip varför de få aktörer som verkar inom område X vet att om bolag A höjer priserna kan B direkt följa efter och sedan hakar C på. Trots allt kontrollerar de ju marknaden. Prissättningen blir då en kombination av "privat planekonomi" och ren girighet (talesättet att det "enda som är värre än ett offentligt monopol är ett privat monopol" är träffande).

När marknaden kontrolleras av ett fåtal aktörer finns det heller inget intresse att öka tillgången eftersom det är bättre att helt enkelt sälja färre enheter dyrare med högre vinst per enhet/högre marginal än att öka kapaciteten (vilket kostar pengar och leder samtidigt till lägre priser vilket är "att sitta med Svarte Petter enligt denna princip). Ett exempel på denna situation är SJ och biljettpriserna där en del (inte på detta forum dock) t.o.m hävdat att "om tåget är fullbokat är priserna för låga!" ) och att det då bara är att höja priserna - sålänge folket köper biljetter till de 300-390 platserna i tåget till de priser SJ och deras bokningssystem sätter (algoritmerna som det så fint heter) är allt bra. Kan man sälja en andraklassbiljett Malmö-Stockholm utan service för 1500 kronor är det ju också klart bättre än att öka kapaciteten (köpa fordon) vilket då leder till kostnader (nya fordon, personal till dessa) och sänkta biljettpriser (att öka kapaciteten med de kostnader det medför och sälja biljetter för 500 kronor istället totalkolliderar med den nya ideologin och mentaliteten).

"Tillgång och efterfrågan" är i princip helt irrelevant när vi talar om kontrollerade marknader men är relevant i fria sådana. Notera då att "fri marknad" INTE innebär att den kontrolleras av konglomeraten A, B och C (kanske D) utan snarare har låga inträdesbarriärer och består av ett stort antal aktörer som inriktar sig på olika segment. Det är då kunderna som styr och aktörerna anpassar sig till dessa till skillnad mot den "kontrollerade marknaden" där dominerande aktörer styr tillgången i enlighet med deras egen vinstmaximering (kortsiktigt) och det där med "tillgång och efterfrågan" används som en piska så alla kunder (mjölkkor) rättar in sig i ledet.

Under planekonomi var tillgången hårt styrd och reglerad enligt produktionskvoter. Idag ser vi i praktiken samma situation även om marknaderna kontrolleras av ett antal multinationella konglomerat. Det talas hela tiden om "brist" vilket har blivit ett kodord för att rulla ut prishöjningar och lägre kvalitet (brist används för att kontrollera mjölkkorna så de rättar in sig i ledet utan att protestera genom att börja "tycka synd" om de "stackars bolagen" som är små oskyldiga "offer" för de där omständigheterna).

Dagens västvärld är ungefär som det gamla sovjetiska skämtet: "1957 fick vi Sputnik, 1958 fick vi Lunik, nästa år kanske vi får ett par skor!".

Prishöjningarna på elektronikprodukter såsom HiFi, datorer och smartphones är inget annat än ett symptom på bakomliggande sjukdomar som i allra högsta grad är politiska men även filosofiska (de tidigare nämnda principerna för prissättning).

"Lyx" och den ändlösa subjektiviteten (det finns objektivt, allting är subjektivt, prisvärde är subjektivt och styrs av inkomstnivån o.s.v) ger bolagen grönt ljus att sänka kvaliteten och höja priserna då detta är en konsumentmentalitet som helt enkelt förvandlar dessa till rena mjölkkor som vill att bonden skall mjölka.

Argumentet "det är ingen mänsklig rättighet" är också mjölkkons (den postmoderna konsumentens) standard 1A. Jag har noterat detta argument ploppa upp rätt så frekvent i trådar som handlar om prissättning/priser i detta forum. Ur bolagssynvinkel är en "ko" som muar detta argument rena drömkunden, det är bara att höja och höja samt höja priset lite till för ju dyrare det blir, desto mer "status" blir det.

Detta är inget annat än briljant manipulation av det mänskliga psyket då "lyx" och "status" är mycket kraftfulla instrument. Detta kan ses vid olika tillfällen, d.v.s där en prishöjning helt enkelt ökat försäljningen. Cantons högtalare i USA är ett exempel på detta - de var trögsålda när de såldes för samma priser som i Tyskland men efter prisdubblering satte försäljningen fart, folket trodde att det nu var "kvalitetsprodukter" med de nya priserna jämfört med tidigare när de ansågs vara "för billiga". Prislappen är en stark kraft som postmoderna konsumenter dyrkar med närmast religiös glöd ty den är allenarådande och indikerar "kvalitetsnivå".

Ett annat symptom på postmodernismen är den ökande användningen av orden "fattig" och "fattiglapp". Tydligen är det så att ifrågasättande av prissättning, dess mekanismer, pris/kvalitetsförhållande (värde) o.s.v alltid beror på "fattigdom". Det finns ju inga andra förklaringar utan det är standard 1A. Det hela hänger ihop med den här "prisvärde är subjektivt och styrs av inkomstnivå"-tesen som också är fascinerande. Problemet är att varan (t.ex grafikkortet) är ett fysiskt objekt som det ligger utvecklingstid, tillverkningsprocesser, marknadsförind, distribution, butikskostnad bakom. Allt detta har bäring i den fysiska verkligheten. Det har också en prestandanivå och den handlar inte enbart om hur kortet står sig mot andra kort 2023 utan även om det är "toppmodell", "mellanmodell", "instegsmodell" och då även jämförelse över tid. Om positioneringen, "state-of-the-art-nivån" är identisk påverkar detta också "värdet". Ett instegskort är ett instegskort och om det inte finns tekniska skäl till annat blir inte "2023 års instegsmodell" värd mer än 2013 års instegsmodell när det gäller det objektiva värdet (för ja, det finns ett objektivt värde på objektet vilket är vad det kostar att utveckla, producera, paketera, distribuera och sälja). Det handlar också om att jämföra med övriga komponenter. Om priserna har ökat 20% över tio år över hela linjen är det rimligt att 2023 års instegsmodell kostar 20% mer om övriga delar gör det och det finns goda (ej konstprissättning) skäl. Vinstmaximering vid bristande konkurrens är däremot inget "gott skäl" - det är en "orsak" eller "anledning" men ingenting som bör försvaras.

Hursomhelst är "prisvärde" något som styrs av varans egenskaper, plånböcker är totalt irrelevanta. Det blir inte "prisvärt" bara för att "jag har råd" nämligen. Prisvärde och värde handlar om objektets inneboende egenskaper.

Bristande konkurrens är ett problem, ingenting som är vare sig lämpligt eller något som bör försvaras. Ej heller är "aktieinnehav i bolag X som därför bör få ha monopol/dominerande ställning parat med kortsiktig vinstmaximering så mina aktier blir mer värda" ett lämpligt argument för kontra-evolution (lägre kvalitet till högre pris).

Det är också intressant att notera att begreppet "kvalitet" enligt postmodernt "New Management"-språk degenererat. Definitionen att "kvalitet är förmågan att uppfylla kundens förväntningar" innebär nämligen att precis allt kan ha "hög kvalitet". En möglig skiva bröd kan ha "hög kvalitet" om kunden förväntade sig en helt grön bit men fick en som var 20% möglig istället. Denna variant av "kvalitet" är rent perverterad men har också blivit alltmer använd, t.ex när det i vissa diskussioner hävdas att en kundundersökning gjord av JD Powers innebär att A har "högre kvalitet" än B.

Överlag påminner "postmoderna konsumenter" som kör sina standard 1A-argument, d.v.s "det är ingen mänsklig rättighet", "priset sätts efter tillgång och efterfrågan", "prisvärde är subjektivt och styrs av inkomstnivån", "jag har råd" och liknande som kor som gladeligen vandrar iväg till bonden för att bli mjölkade. Om kossorna även använder "fattiglapp" och liknande argument vandrar de ännu snabbare till bonden som är redo med mjölkmaskinen.;)

Ja, det är ju svårt att undvika politik eftersom detta med prissättning är hårt kopplat dit när man börjar diskutera olika principer och mekanismer.

Det är ett intressant fenomen dock att se kunderna (korna) sitta och försvara bolagen precis som om det vore deras egna barn. Man kan se på försvarstalen att de ofta är mycket lågande och man kan nästan få intrycket att de satte kaffet i halsen att någon har mage att IFRÅGASÄTTA den senaste prishöjningen på produkt X och tjänst Y. Detta fenomen, d.v.s att man sitter där och försvarar bolagen med olika ideologiskt betingade argument, även om man ofta förnekar detta och istället behandlar det hela som i sten skrivna faktum, är helt klart fascinerande men också frustrerande eftersom det man förespråkar är nedmontering av civilisationen. Trots allt är det ju så att om elektronik är "lyx" har utvecklingen dels avstannat, dels rört sig tillbaka till ett medeltida, pre-industriellt stadie. Visst kan man sitta och argumentera att det är "lyx" med olika produkter, d.v.s att det är "lyx" med dator, spelkonsoll, smartphone, kamera whatever men som sagt, då avfärdar man decenniers utveckling och förespråkar en sorts återgång till det medeltida samhället eller ett underutvecklat samhälle där det p.g.a bristen på utveckling är så att det mesta är "lyx", möjligen undantaget luften man andas.

Smartphones är ett område jag dumpade då jag insåg det meningslösa att använda, än mindre debattera produkter som dels ger mig högt blodtryck eftersom det är undermåligt skräp men där inga förbättringar kan ens diskuteras eftersom allting är "bra" som det är, enhet X har "bättre kamera" än Y, det är "värt att betala mer för något man använder flera timmar per dag" och brist på funktionalitet inklusive sådant som fanns 2013 motiveras med "det gör inget att funktion X saknas för jag/vanligt folk använder inte den!" Prishöjningarna som inleddes 2014-2016 och sedan fortsatte oavbrutet försvarades med samma gamla vanliga argument som jag listade i tidigare inlägg.

Numera betraktar jag smartphones som ett tredimensionellt avtryck av en sjuklig mentalitet och synsätt då det är exakt de mekanismer jag nämnt tidigare som ligger bakom situationen och mer därtill (fast då blir det väldigt politiskt).

Ditt exempel med lönesänkning är bra, det är samma mentalitet bakom det hela. Alltså att man prioriterar och älskar bolaget så högt att man är redo att offra allt bara BOLAGET tjänar på affären. Det är mänsklig kärlek riktad till bolagen.

Samma sak gäller försvar av SparPaket, Effektiviseringar (det postmoderna ordet när SparPaket blev för mögligt) och bean counters. "Kostnadsminimering" har blivit den postmoderna religionen som korna tror blint på.

"Med SparPaketen/Effektiviseringarna till Medeltiden!"

Här faller många i en fälla, nämligen detta med att "ha råd" och "påverkar". Om tillverkaren tar en enhet vars kostnader för material, utveckling, distribution, montering/tillverkning et al är $300 och säljer den för $2000 så påverkar det mycket. Den som betalar $2000 för produkten har ju inte fått en "$2000-produkt" utan en budgetlösning som säljs till överpris. Således är det "one sucker born every minute" och "där det finns ignorans finns det även pengar att tjäna" som gäller.

Detta påverkar konsumenten, alltså "mig" negativt av det enkla och uppenbara skälet att man betalar ett överpris (och ja, detta är objektivt eftersom överpriset ligger i att $300-kostnadsprodukten säljs för $2000) och därmed får låg kvalitet för sina pengar. Även om man börjar dra den valsen om "distribution, marknadsföring, butiker" motiverar det inte priset, däremot innebär det naturligtvis att $300-kostnadsprodukten inte kommer att kosta exakt $300 i butiken, snarare $500-600 med normala (konkurrensutsatta, ej manipulerade marginaler).

I grunden handlar det inte om ett pris per se, det handlar om det fysiska objekt eller tjänst man får för pengarna. Kunden som betalar $2000 för $300-kostnadsprodukten är helt enkelt en ignorant mjölkko och det medför även en sänkning av kvaliteten över hela linjen. T.ex innebär det att en $1000-produkt försämras eftersom det nu också handlar om att introducera artificiella "fördelar" med den dyrare modellen. Detta manipulerande är vanligt inom smartphones, t.ex att försöka ta extra betalt för USB 3.0 (det ser ut som att Apple kommer försöka med detta), mjukvara till kameran eller skärmupplösningen (t.ex genom att installera en 1080p-skärm så toppmodellens 1600p-dito skall se bättre ut och "motivera" prisskillnaden på $500 när "basmodellen" kostar $999 och toppen $1499 trots att $799-enheter hade högre upplösning tidigare). Istället för att erbjuda hög kvalitet till rimliga priser säljer man helt enkelt undermåliga budgetprodukter med höga prislappar eftersom korna betalar i tron att det "inte påverkar mig" och "jag har råd". Jo, kära ko: det påverkar mycket för att inte säga allt.

När man köper överprissatta produkter skickar man signalen till bolagen att låg kvalitet och prestanda till hög prislapp är något önskvärt varför man bidrar till att montera ned utvecklingen och driva den tillbaka till medeltiden. När man sedan sitter där och stämplar allting som inte ingår i Maslows behovspyramid som "lyx" blir man inget annat än en destruktiv, kontra-evolutionär kraft. Det är sant att en dator hade varit höjden av lyx (även en VIC20) om man lanserat den år 1237 eller att en smartphone vore värsta lyxenheten man tagit den med sig till 1955 men nu finns (eller kanske snarare fanns) det något som heter "utveckling" och en evolutionär process som när den INTE manipuleras innebär att "gårdagens lyx är morgondagens standard". Överprissättning, "jag har råd", det "drabbar ingen fattig" och liknande flummerier innebär att man helt enkelt går emot evolutionen och istället inför kontra-evolution: "Gårdagens standard är morgondagens lyx".

Det är ju också så att kontra-evolutionära samhällen där "paradargumenten" är standard också är dömda att gå under av det enkla skälet att de går emot naturens ordning och evolutionens lag. Ett samhälle som t.ex är tekniskt underutvecklat och efterblivet eftersom "elektronik är lyx" är dömt att falla, framförallt när det finns andra samhällen som inte angriper utvecklingen och kämpar mot den utan istället styr den och följer densamma. Resultatet är då total överlägsenhet och att de där "lyxprodukterna" är en genomgående standard.

Fällan många faller i är att de tror att "ha råd" är en saliggörande kraft som löser alla problem. Sålänge "jag har råd" gör det inget att jag köper $300-kostnadsprodukter för $2000 - en helt efterbliven, ignorant och rakt igenom kontra-evolutionär mentalitet.

När man studerar de produkter dessa kunder (kor) köper och försvarar inser man omedelbart att "kaka söker maka", "don efter person", "one sucker born every minute" m.fl stämmer till fullo och att man saknar kritiskt tänkande.

"Lägre standard och kvalitet till högre pris" är raka vägen till undergång då det är kontra-evolution. En "tröst" i sammanhanget är att dessa "kreatur" som anser detta vara ett bra koncept (tydligen eftersom det hela försvaras) inte bara kommer att mjölkas, de kommer även att slaktas för ja, det kommer en tid när mjölkandet är över och slakten tar vid.

Kontra-evolutinär mentalitet är aldrig lönsam utan den förintar alltid kreaturet som innehar den.

Det är alltid intressant detta med att "korna" ger upp när deras "förklaringar" eller rättare sagt "marknadsföring" av konceptet "lägre kvalitet till högre pris" inte bara köps rakt av.

Att sitta och skylla på "någon annan", d.v.s att i praktiken är ingen ansvarig för destruktionen utan snarare är det "omständigheterna" och "marknadskrafterna" (vilket en del verkar tro är en naturlag) som "styr" är bra naivt.

Mjölkning av korna (kunderna) handlar om en sak och en sak allena: Girighet, "mycket vill ha mer". Under hårt styrd planekonomi såg man samma situation ("brist" som det brukar heta) och problem med pris/kvalitetsförhållandet. Vad det handlar om är att det finns en kortsiktig ekonomisk teori som dels innebär att det är mer "lönsamt" att outsourca och insourca, dels att kontrollerad tillgång ökar vinsterna. Det handlar om att ta kontroll över marknaden (monopol eller oligopol), höja inträdesbarriärerna till marknaden för att motverka konkurrens och sedan när man under en längre period nått dominans och i praktiken samarbetar med aktörerna B och C höja priserna. På varje område där dessa mekanismer verkar syns samma sak - nämligen i princip samma vara eller tjänst som säljs för $95, $99, $103 och $109. Alltså marginella prisskillnader och identiskt pris/kvalitetsförhållande eftersom "valet" består av A, B och C (kanske D) som kontrollerar marknaden.

Smartphones ökade i pris från $599-699 år 2012/2013 till $1500-1800 2023. Då det är vanligt att skylla på "kronans värde" talar jag alltid USD då jag inte går på den lätta. För ja, det är "enkelt" att skylla på valutakurser precis som om det är end all, be all inom prissättning.

Innan smartphones såg vi samma fenomen när det gäller t.ex SJ och deras biljettpriser. Det har även kunnat noteras tydligt inom andra sektorer. I Sovjetunionen var det ofta standard, exempelvis överskott på sommarvaror på vintern och överskott på vintervaror på sommaren tack vare planekonomi och produktionskvoterna.

Girigheten är fördummande eftersom den leder in människan på en destruktiv väg, roffarvägen och mentaliteten. Tillgången stryps på artificiell väg via en kombination av politiska beslut och bolagsbeslut, sedan hänvisar man till "tillgång och efterfrågan" när priserna höjs eller så skyller man på "inflationen" precis som om det är en "naturlag" när det i själva verket i allra högsta grad handlar om ekonomi som i sin tur är ett människorelaterat område styrt av politiker och bolag i "skön" förening. För nej, "ekonomi" är ingen naturlag och skall ej jämställas med dessa. Ekonomiska händelser beror på "av människan" kontrollerade faktorer vilket i sin tur innebär att "ekonomin" blir vad den görs till medelst beslut hos befolkning/konsumenter, bolag och politiker.

Att sälja undermåliga varor och tjänster med höga prislappar handlar om girighet då det helt enkelt (enligt den kortsiktiga ekonomiska teori och ideologin som styr) handlar om att maximera den kortsiktiga profiten genom att minimera kostnaderna och sälja med så högt pris som möjligt. Det är detta som sedan brukar "marknadsföras" med "priset sätts efter kundens betalningsvilja", "priset är korrekt om kunden köper till det angivna priset", "värdet är subjektivt". Det handlar om att skapa "homo consumens", den "konsumerande människan" som blint sitter och försvarar bolagen och på något vis tror att ju "högre vinster", desto bättre.

Enligt "tillgång och efterfrågan" sjunker priserna, "värdet" om antalet enheter i omlopp ökar. Som jag skrev tidigare uppstår då den "olämpliga" situationen att bolaget/bolagen som kontrollerar marknaden då "tvingas" investera i t.ex nya fabriker vilket medför "ökade kostnader" vilket i sin tur kolliderar med profitmaximeringen. Det leder ju till "ökad tillgång" och således "lägre priser" enligt deras egen heliga, välsignade tes. Detta går inte ihop, alltså måste tillgången hållas nere eller med ett finare ord "anpassas". Då kan man nämligen höja priserna efter diskrepansen mellan tillgången och efterfrågan hanteras medelst prisökningar. Trots allt har ju "korna" blivit indoktrinerade med att "tillgång och efterfrågan" är en "naturlag" vilket gör detta argument mycket effektivt när bonden tar fram piskan.

I en "fri" (ingen marknad kan vara "fri" i den bemärkelsen, den behöver regleras på samma vis som det finns lagar som är avsedda att reglera människors beteende) gäller "tillgång och efterfrågan" i så mening att om det finns "marknad" (efterfrågan) kommer det in aktörer som tillgodoser detta. Således strävar denna marknad efter "balans". Så var också fallet i västvärlden under den industrialiserade eran då det rådde konkurrens, fanns flera alternativ, olika segment hanterades av olika bolag o.s.v. Under planekonomin i Sovjetunionen var det annat läge, "brist" var standard. I DDR var det 10 års väntetid på en Trabant eller Wartburg eftersom fabrikerna hade den kapaciteten de hade, bilar exporterades (för att få in hårdvaluta så det prioriterades över hemmamarknaden) och viljan att investera saknades, det fanns ideologiska skäl som stoppade.

Nu råder en "bolagsstyrd, privat planekonomi" i västvärlden där t.ex marknaden för CPUer totaldomineras av Intel, Apple vägrar konkurrera (rent ideologiska skäl, även utifrån teorin att de säljer fler datorer om M-serien hålls exklusiv jämfört med om de säljer lösa CPUer), GPU-marknaden domineras för att inte säga kontrolleras av nVidia. Och ser man på: "BRIST!" "Moores lag är död!", "Inflation!". "Tillgång och efterfrågan!" - Precis som i Sovjetunionen eller DDR. Vill man köpa en bil? Ja, väntetiden är 10 år. Vill du ha bilen direkt? Det går bra, dubbla priset på "svarta marknaden". Tänka sig, saker går igen när det är samma bakomliggande mekanismer och ideologi.

Det är rent anti-intellektuellt och ignorant att sitta där och försvara multinationella konglomerat (ofta kontrollerade av investmentbolag som styr och ställer) som i praktiken inför/infört "privat planekonomi" med samma destruktiva konsekvenser som detta system leder till genom att hänvisa till "inflation", "tillgång och efterfrågan", "prisvärde är subjektivt", "jag har råd", "det drabbar ingen fattig" när hela västvärlden håller på att monteras ned.

För ja, bolagens beteende (där ingår även överföringen av produktionen till bl.a. Kina) leder till avveckling av samhällen, levnadsstandard, teknologi (för ja, beteendena ödelägger teknologin - undermåliga produkter som är det av rena girighetsskäl ödelägger också teknologin) - därav att det blir kontra-evolutionärt att sitta där och "försvara" och "förklara". Bara för att tidningar och TV sitter och bräker om "inflation" och annat dagarna i ända innebär det inte att man skall sitta där och ta emot som en undergiven ko som råmar och muar på vägen till bonden som är redo med mjölkmaskinen.

Det måste också påpekas att nej, det är inte "marknadsekonomi" som råder när i princip varje CPU kommer från Intel och där det i princip handlar om antingen Intel eller TSMC för tillverkningen. Detta är ingenting annat än planekonomi där CPUerna levereras av "Statliga ProcessorBolaget namngivet efter Politiker" och tillverkas hos "CPU-verket Annan Politiker". Bara för att något kallas "privat företag" (istället för t.ex VEB, Volkseigene Betrieb) innebär det inte att "planerad ekonomi" inte råder. Alltså att den "marknad" eller "segment" bolaget vänder sig till kontrolleras av detsamma. Alla beslut fattas ju centralt och planerat i styrelserummet som blir "Högsta Sovjet" då marknaden är i princip fullt kontrollerad därifrån.

"Marknadsekonomi" innebär konkurrens (80% marknadsandel innebär inte "konkurrens" i korrekt mening) och om vi hade det inom CPUer skulle vi snarare ha t.ex AMD, Apple Silicon som dotterbolag till Apple (säljer till alla som vill köpa), Motorola, Intel, Samsung etc och det hade varit fullt realistiskt att vid datorköp välja mellan en Lenovo med Apple M3, Dell med Motorola, hemmabygge med Samsung, Acer med Intel, Surface med AMD.

Så fort ett eller några multinationella konglomerat kontrollerar "marknaden" (eller delar upp den, d.v.s att konglomerat A verkar i sektor X, konglomerat B verkar i sektor Y) är det inte längre "marknadsekonomi" i normal mening som råder utan "privat planekonomi" där den s.k "marknaden" är centralt styrd från bolagens styrelserum och konkurrens saknas (bolagen sitter i knäna på varandra medvetet).

Där är vi idag.