Vi som har bytt/vill byta till Linux från Windows

Att uppdateringar kan bli buggiga, dom har ju nån delay i sin mirror att paketen ligger och testat i 2 veckor istället som ska göra det bättre sägs det, men läser man release posten i forumet för varje uppdatering så är det väldigt många som har problem med uppdateringarna varje gång.

Installerade Manjaro här om dagen och det är för mig (en genomsnittlig Debian-gillare) första gången och jag måste säga att jag tycker om det. Har hittills inte stött på nått jag inte kan göra. Detta kan vara början på mitt 100% Linux liv. Vad bör jag tänka på med Manjaro till skillnad från Debian?

Det är ju fallet för all mjukvara. Jag uppfattar dock det som att många oerfarna Linuxanvändare söker sig till Manjaro som kan vara en bidragande faktor till mängden användare som har problem.

Det jag skulle säga som är största skillnaderna är väl mer mentaliteten hos initiativen bakom det. Min uppfattning är att Debian har ett större community som måste tillgodoses när beslut fattas som påverkar användarbasen vilket medför en tröghet. Annars så är det rolling release så du borde skaffa en rutin av att uppgradera ofta och läs igenom paketlistan vid uppgraderingar så _om_ något smäller så har du en uppfattning om vad det kan röra sig om.

Som gammal Arch-användare så är min erfarenhet att jag haft mindre problem med Arch överlag än vad jag har haft med Debian och Ubuntu. En av de stora anledningarna till det är "rolling release"-schemat. Håller man sig kontinuerligt uppdaterad så är det oftast ett fåtal paket som uppgraderas. Det har hänt vid ett fåtal tillfällen att saker har gått sönder, men det har varit väldigt enkelt att både identifiera felet och nedgradera paketet tills en fix finns tillgänglig.

Ubuntu/Debian däremot, ja framförallt Ubuntu har sina egna lösningar ovanpå "originalpaketen" som brukar kunna strula. Det största problemet jag upplever är dock den massiva uppgraderingen som sker vid varje stor release. Då pratar vi tusentals paket som uppgraderas på en gång. Det slår väl aldrig fel att det är saker som går sönder och man får leta efter nålar i en stor höstack.

Som gammal Arch-användare så är min erfarenhet att jag haft mindre problem med Arch överlag än vad jag har haft med Debian och Ubuntu. En av de stora anledningarna till det är "rolling release"-schemat. Håller man sig kontinuerligt uppdaterad så är det oftast ett fåtal paket som uppgraderas. Det har hänt vid ett fåtal tillfällen att saker har gått sönder, men det har varit väldigt enkelt att både identifiera felet och nedgradera paketet tills en fix finns tillgänglig.

Ubuntu/Debian däremot, ja framförallt Ubuntu har sina egna lösningar ovanpå "originalpaketen" som brukar kunna strula. Det största problemet jag upplever är dock den massiva uppgraderingen som sker vid varje stor release. Då pratar vi tusentals paket som uppgraderas på en gång. Det slår väl aldrig fel att det är saker som går sönder och man får leta efter nålar i en stor höstack.

Måste säga att jag överlag har god erfarenhet av releaseuppgraderingar både på Ubuntu (LTS på servrar, "vanlig" på min speldator) och Fedora, medan det bara tog några månader för mig att få mina första problem med en Archinstallation jag haft på en reservlaptop. Men ja, det är naturligtvis den stora skillnaden: tar du risken att få små smällar lite då och då, eller tar du hellre en eventuell käftsmäll med gradvis värre konsekvenser en gång i halvåret (Fedora, Ubuntu) eller vartannat år (Ubuntu LTS), eller vart femte-tionde år (Debian Stable eller RHEL-derivat).

Debian Sid ("unstable") är en "rolling release" så där finns ingen skillnad. Man kan, om man orkar, kompilera allt själv där också.

Jag har säket lyft det ett dussintal gånger, men även Debian unstable ["Sid"] är brutalt stabil. Jag har kört den ett decennium nu och de enda gångerna jag har fått problem är när jag att själv försökt installera något utanför de rekommenderade versionerna.

Det finns en anledning varför Ubuntu, Mint och andra använder Debian Sid som utgångspunkt för sina stabila versioner.

När jag testade LTS-versionen av Ubuntu på en laptop för typ fem år sedan så fick jag snabbt problem, med flera krascher varje månad. Efter fyra månader så gav jag upp, och återgick till Debian Sid.

Nu har jag typ färre än en krasch per år, och endast då när jag själv fumlat eller varit lite för experimentell.

Nja, de som förväntar sig tydliga, raka svar från Debian-forum bör se den här instruktionsfilmen först:

https://youtu.be/_ZW-AZ2mNeA

Kanske inte helt korrekt, men något åt det hållet, understundom, har jag märkt.

Som jag har svarat i andra trådar - det där är inte 100% sant - Även unstable fryses under Debians frysning innan nästa release.

Vet inte riktigt vad du svarade på i mitt meddelande. Jag kör själv Arch när jag kan och Debian Sid där jag tvingas köra något annat.

Har du hittat en distribution som stämmer med din mentala modell finns det ingen som helst orsak annat än nyfikenhet eller på sikt förändrade förutsättningar att gå över till något annat.

Nåja, Debian Sid är fortfarande lika rolling som andra. Se tex
https://wiki.ubuntu.com/UbuntuDevelopment/ReleaseProcess

Vad är det du menar att jag ska se på Ubuntu-sidan? Att Ubuntu baserar sig på Debian unstable gör inte Debian unstable till en rolling release. Min poäng är att Debian unstable är utvecklingsversionen av Debian, och den fryses när utgåvan kommer närmre. En rolling release anser åtminstone jag att det är en som inte fryses alls.

Hur menar du att Mint eller Ubuntu kunna leverera sina "rolling" releases om de bygger på en distribution som inte är "rolling" enligt dig?!

Jag uppdaterar min installation av Debian unstable/Sid flera gånger per vecka [aptitude safe-upgrade]. Det upplever jag som rullande.

Vad är det jag missförstår?!

Hur menar du att Mint eller Ubuntu kunna leverera sina "rolling" releases om de bygger på en distribution som inte är "rolling" enligt dig?!

Vad är det jag missförstår?!

Debian Sid ("unstable") är en "rolling release" så där finns ingen skillnad. Man kan, om man orkar, kompilera allt själv där också.

Men efter ett runt ett år med Gentoo så orkade jag inte mer. Det är nog mer tidskrävande än djupt komplicerat.

Kan någon förklara för mig varför jag bör gå över till t.ex. arch eller något annat så är jag öppen för alla argument.

Jag menar att ett release ska vara rolling alltid för att kallas för rolling. Debian har ett mål, och det är den stabila utgåvan - visst, unstable kanske fungerar som rolling under stor del av tiden, men den fryses när vi närmar oss nästa Debian-utgåva, och då är den allt annat än rolling.

Hur menar du att Ubuntu hanterar sina "rolling releases" när Debian unstable (Sid) har en frysning?!

Hur kan du anse dem då som "rolling?!

Har börjat laborera med enklare Vm servrar hemma. Då jag gillar Fedora med Gnome så tänkte jag prova fedora server. Men jag måste säga att jag föredrar Ubuntu betydligt mer här. Väldigt svårt för en nybörjare att få igång saker på fedora kontra ubuntu.

Har inte uppgraderat till Windows 11 eftersom MX-linux tyvärr inte utan stort besvär stödjer secure boot.

Windows 11 fungerar utan secure boot om du installerar det via exempelvis Rufus. Kör 11:an på en gammal dator med Legacy BIOS och MBR Dock skulle jag inte rekommendera 11:an som daily driver till någon, då det är osäkert på vad Microsoft hittar på för några nya begränsningar i kommande versioner.

Är det någon som kör Photoshop på ett bekymmersfritt sätt via Wine?
PhotoGimp når inte riktigt samma känsla.

Nej tyvärr. Men testa Krita istället för Gimp.
Ginp kan jag bara inte lära mig när jag kört Photoshop hela livet, men Krita går betydligt bättre.
Man får bortse från deras extremt fula splashbild vid uppstart bara 😆
Visst, Photoshop är bättre. Photoshop är bättre än alla andra verktyg, framförallt när det är vad man är van vid. Dock är Krita mer likt Photoshop än vad Gimp är. För mig är Gimp totalt ologiskt och jag lyckas aldrig lära mig det innan jag ger upp..

Enig, men varför är det så egentligen?

Detta är Linux stora nackdel. Kör själv ett unix-derivat där ps funkar flawless men det är ju inte linux

Enig, men varför är det så egentligen?

Detta är Linux stora nackdel. Kör själv ett unix-derivat där ps funkar flawless men det är ju inte linux