Söndagsmatiné: Diskettens snillrika utformning

Fast det har harit standard i många år. Windows har sålts på USB sedan 8.1. Vilken annan mjukvarutyp skulle behöva existeras på fysiskt medium, oavsett format?

Mjukvara som används offline som enkelspelarspel.

Det förekom speciella format med mer data i vissa installationsmedia, första disken man bootade hade stöd för att läsa detta

Jag vet faktiskt inte hur de löste det, om det handlade om ren komprimering eller något annat, men jag minns väl att det förekom.

Man fipplade med sektorstorlek och fick typ 1 eller 2 sektor per varv och minskade GAP och alla andra datafält i antal som finns runt om en sektor. 1.44 MiBytes diskett hade 2 MByte i rådata så det är ganska mycket som försvann i sektoradministration + lite i räkneskillnad mellan MB (1000²) och MIB (1024²).

På CP/M-tiden hade man 256-bytes sektorer och då tyckte man att IBM-PC med 512-bytes sektorer var 'stora' sektorer och det kunde bli mycket 'spill' av det dyra utrymmet när filerna statistikmässigt bara fyllde sista sektorn till 50% i slutet av filen...

Tail-packing har man på somliga moderna filsystem som BTRFS av samma orsak att man vill hålla sina 4k-sektorer så fyllda som möjligt (dvs. slutsnuttarna från olika filer samlas på en sektor för att den skall fyllas ut maximalt) för att inte slösa diskytrymme i onödan (detta i förberedelse att sektorerna eller chunk/bucket-storlek kanske i framtiden är i SMR-sektions-storlek på zoned storage i typ 16MB - 128 MBytes block och då blir förmågan till tail-packing för småfiler och samling av filslut av större filer för att fylla upp sektorer maximalt plötsligt väldigt viktigt igen)

Jag minns inte heller att disketter var så opålitliga?? Köpte man bra märken och inte skrev över en massa så höll de nog.

Men kanske även hade med driven att göra?

Hade både 3,5 och 5,25 i min noname am386DX40.

Gud vad jag älskade den datorn. Den va kvar länge in på 90-talet. Väldigt OT men jag körde faktiskt w95 på den. Va på gränsen att det gick.

Jag missade inte skämtet, men du missade nog att jag ställde en mer genuin fråga.

Ingen riktig datanörd och avskyr matte.
Försök igen.

Håller ej med, kvalitets disketter och vettiga diskettstationer så hade jag extremt sällan problem.

70% av mina 4000+ DD disketter skrivna under 80 och 90-talet fungerar fortfarande, har nämligen preserverat innehållet på alla för ett par år sedan.
Nu hade en högre procent fungerat om förvaringen över åren vart bättre, det är jag övertygad om 😊

Det är faktiskt skillnad mellan DD och HD, beläggningarna skiljer så styrkan på magnetfälten skiljer (Örsted).
Att använda HD disketter (tejpa över hålet) var ofta sista utvägen i kris och rätt opålitligt då DD stationen ej var stark nog för att göra säkra bitar på HD media.
Tvärt om var den helt enkelt lite för stark men resultatet var oftast bättre. Ingetdera var att förlita sig på med viktig data.

Så att beläggningen för HD skulle vart i DD disketter är inte sannolikt. Då skulle returerna för den tillverkaren vara enorm med många sura kunder 🤣

Samma visa med 5,25" enheter om inte värre.
Dock var det väldigt vanligt att ha en "notcher" eller klippa SS/1S flexskivor/disketter för att bli DS (dubbelsidiga), då dem ofta var behandlade på båda sidorna.
Måhända det var det du tänkte på?

Men att skriva på högkapacitet media var ett no-go för äldre diskettstationer.
SS/DS är betydligt vanligare på de populäraste retro systemen och därav är SS/DS väldigt mycket mer eftertraktat än HD som knappt går skänka bort.

5-1/4" SD/DD hade 300 Örsted (Oersted på engelska som inte kan skriva 'Ö') , HD-versionen av 5-1/4" var på 1.2 MByte och hade 600 Örsted.

3.5" SD/DD hade 600 - 650 Örsted, HD (1.44 MB-disketterna) hade 720 - 750 Örsted, skillnad som räknas, då når man inte över gränsvärdet magnetstyrkemässigt på magnetkornen vid skrivning så bytte de inte polaritet och därmed inte lagrade någon data.

Och skrivströmmen i skrivhuvudena på SD/DD-diskdrive var helt enkelt inte tillräckliga för att säkert skriva om spåren på HD-disketterna, så nej, där körde man definitivt inte med samma plastkiva med samma beläggning i SD/DD och i HD-format. Det syntes också på färgen att HD-disketterna var mer svart-bruna medans 300/600 Örsted-beläggningar var just - brun...

på 5-1/4-disketterna gick det inte alls att skriva på HD-disketter med SD/DD-drive - skillnaden var för stora och defintiva.

men med 3.5" så är skillnaden mindre så SD/DD-drive kunde skriva på HD-disketter 'bland' beroende på batch och ofta rätt osäker läsning efteråt...

Har behandlat mina gamla amigadisketter (DD) ganska dåligt. Men har ändå flera 35 år gamla diskar som läses bra trots att de använts som boot diskar och liknande. Och andra som skrivits 1 gång, lästs 1 gång, och sedan aldrig funkat igen. Köpte oftast billigaste skiten tyvärr.

Får jag för mycket tid över ska jag kolla noggrannare. Tänkte rippa några hundra till SD-kort. Har greaseweazle, tre-fyra drivar, och ett par riktiga Amigor, vet inte vad som funkar bäst än. Rippade en diskett som hade sektorfel där det inte låg någon fil (så den borde vara ok) men programmet vägrade ju pga sektorfelet. Kopiera alla filerna gick bra. Ett annat dms-prog gick också bra men varnade inte för läsfel även om resultatet blev en felaktig disk image, dvs oanvändbart prog, nästan.

Nåja. Saknar min C=128D, men den hade ju andra disketter.