Om man har tillsvidareanställning och söker nytt jobb, får man då räkna med provanställning?

Å andra sidan kan man garanterat få gå på dagen ifall man är så tidigt in i anställningen givet att de slipper betala lönen. De lär bli glada att slippa betala hundratusentals kronor för någon som inte kommit in i arbetet ännu och ändå kommer lämna.

Men annars håller jag med om att man vill gå så snabbt man kan, men det gäller även vid tillsvidareanställning, jag hade gärna haft 2 veckors ömsesidigt där.

Hur menar du att man kan kräva en kortare uppsägningstid? De flesta verkar köra med sina modeller. Finns kollektivavtal är det oftast lugnt, då brukar 1 mån gälla i början och sedan ökas det på. Annars har de flesta 2 eller 3 månader från båda håll. Jag har aldrig lyckats ändra den.

Jag tror vi helt enkelt har olika syn på värdet vi tillför. Jag har aldrig haft ett jobb där arbetsgivaren ryckt på axlarna när jag sagt upp mig. Tvärt om har de lagt ner mycket energi på att försöka få mig att stanna.

Visst kan jag vara orolig att det kan ta ett antal månader att hitta ett nytt jobb, men jag är inte orolig att jag inte skulle få ett nytt jobb. Jag ser till att ha buffert för om jag skulle behöva lämna ett jobb och det skulle ta 6-9 mån att hitta ett nytt.

Jag har bytt jobb en gång och har alltså blivit anställd två gånger. Jag var underkvalificerad för min första anställning men chefen trodde på mig. Jag hade 6 mån provanställning och var nervös varje vecka att jag skulle bli uppsagd. Det blev jag inte. Så småningom fick jag personalansvar och anställde kanske ett dussin personer över tiden. I samtliga fall med sex månaders provanställning. Nu var detta statligt (och dessutom i en expanderande verksamhet) så det kanske förklarar varför ingen protesterade - inte heller de som kom från kvalificerade tjänster i privat sektor.

Om någon hade protesterat högljutt hade jag tagit en diskussion med dem om kulturen på arbetsplatsen och varför provanställning var standard - och att vi heller aldrig hade använt den klausulen.

Min andra anställning innebar en global roll och utlandsflytt. Jag brydde mig inte så mycket om provanställningsklausulen då de investerade mycket i att få mig på plats.

Jag kommer byta jobb i januari och det är mitt första jobb där jag inte har provanställning. Tidigare jobb har jag alltid haft det på, och inte reflekterat över det alls egentligen för tills för ett par år sedan trodde jag att det i princip var standard överallt.

För min del spelade det ingen roll om jobb jag blev erbjuden var något jag själv sökt ett blivit rekryterad till. Sen kan det såklart ha att göra med att jag har varit i branschen längre nu. Pga hur Corona har påverkat marknaden skulle jag varit tveksam till att acceptera en provanställning, iaf om man redan har en tillsvidareanställning som kanske är en större säkerhet.

I teorin är det såklart inte bara dåligt, är arbetsgivaren eller ens kollegor inte bra går det snabbt att hoppa av. Men då sitter man väl samtidigt där utan jobb, så i praktiken inte lika bra.

Jag har aldrig förhandlat om det, så har ingen aning om hur lätt/svårt det är att förhandla bort.

Inom min bransch (IT) är det vanligt med tre månaders uppsägningstid från det att man är fast anställd, så det "vi" (kan kanske inte skriva vad de andra som uttryckt samma sak tänker) menar är att det är j-vligt surt att sitta fast uppsägningstiden ut om man ett par månader in konstaterar att det "här suger", lättare då att ta en annan anställning och snabbt påbörja den istället.

Det är inte svårare att få nytt jobb bara för att man har en avbruten provanställning bakom sig. Som vanligt gäller att man har en rimlig förklaring och du kommer ju knappast att använda den arbetsgivaren som referens, så nej, jag skulle inte oroa mig ett dugg för det.

Känns som om det i princip aldrig är positivt med provanställning som arbetstagare, om nu egen uppsägningstid är så pass viktigt för en kan man ju förhandla in en kortare tid (om ens kollektivavtal säger längre än 1 månad).

Kollektivavtal får man inte avtala bort...

Uppsägningstid är nog bra när man väl är fast, men provanställning är en chans att testa varandra åt bägge håll. Jämför med att flytta ihop med en partner efter två-tre date:r (intervju-svängarna), absolut att en del är villiga att göra det åtagandet direkt där, men de allra flesta resonerar annorlunda och vill vara lite säkrare på att det här kommer hålla ett tag.

Senaste två jobben har jag fått fast direkt utan att jag begärt det. Senaste så bytte jag även bransch, kvalificerad roll. Tidigare har det varit provanställningar (enklare jobb).

Som jag har förstått det kan du absolut avtala bort den så länge det handlar om en fördel för arbetstagare, det får dock inte vara sämre för arbetstagaren än vad kollektivavtalet anger.

Ja, men eftersom facken delar bl.a. din åsikt om att kort uppsägningstid är något dåligt så kommer de aldrig att acceptera ett avtal som har kortare uppsägningstid än kollektivavtalet. Längre accepteras förstås.

Kollektivavtalet bestämmer om man får förhandla bort en klausul eller ej. I detta fallet tror jag att man får göra det. Man får inte förhandla fram något som är sämre än lag eller kollektivavtal, men det blir ganska urvattnat, för man tex säga att man kompenserar en försämring med pengar så blir det svårt att hävda något i efterhand.

Dock så får det nog vara en liten arbetsgivare om man ska gå med på att förhandla uppsägningstiden. De flesta arbetsgivare jag varit i kontakt med orkar inte hålla reda på olika uppsägningstider för de anställda. Så räkna inte med att det går att förhandla. Många företag som har 3 månader som policy verkar också se det som en trygghet från deras sida och vill inte ge sig själv en sämre sits.

Det finns många gamla sanningar.

Jag har letat jobb både när jag har jobb och även när jag fått sluta i en större uppsägningsrunda på ett företag. Jag upplevde det som mycket bättre att söka jobb när jag var uppsagd och hade slutat för jag kunde fokusera på det. Jag kunde lägga mycket tid på att skriva bra ansökningar, kunde ta en intervju när som helst, besöka olika arbetsgivare och luncha med kontakter precis hur som helst.
Det är mycket svårare att söka jobb när man har ett eftersom man måste använda kvällar, helger samt pussla som en galning om man vill träffa någon för tex en intervju. Och då kan jag ändå styra min tid själv, men kalendern är ju full.

När det kommer till korta och/eller avbrutna anställningar så kommer så klart de frågorna, men det gör de ändå. Om man förbereder bra förklaringar så är det inga problem. Man ska så klart inte hitta på ett bra svar, men fundera igenom varför och koka ner argumenten till en kort koncis förklaring så klarar du den grillningen utan problem.

Men angående provanställningens vara eller icke vara så kan vi nog bara konstatera att vi är olika. För mig är inte jobbet en trygghet som jag måste ha. Jag har buffert och a-kassa som ger mig tryggheten och skulle jag inte få jobb innan a-kassan tar slut så får vi ta det då.

Ni som förhandlar bort provanställning, när gör ni detta? I första intervjun eller när de ringer och säger att ni fått jobbet?

+1 på den, jag har själv blivit uppsagd två gånger hittills i livet. Problemet är mest det svenska systemet där en del fortfarande tycker det är konstigt (som vi ser även i denna tråd). Vi skulle behöva komma till där det inte är en så stor grej längre och komma bort ifrån dessa extremt långa anställningsprocesser som vi har fått eftersom arbetsgivare är så skitnödigt rädda för att "anställa fel person".

När man förhandlar kontraktet, du kommer ju alltid till en punkt där lön och villkor ska förhandlas och då är ju detta en av villkorspunkterna i kontraktet.

Varför skulle en fackförening inte acceptera att en arbetstagare får kortare uppsägningstid vid egen uppsägning än vad kollektivavtalet säger? Det är ju knappast så att det är en försämring för arbetstagaren?

Med ditt resonemang borde de inte heller acceptera 3 mån uppsägningstid (vid egen uppsägning) som många av oss har från första dagen, oavsett vad KA säger. KA sätter minimum för arbetsgivarens uppsägningstid, inte arbetstagarens.

Iofs, får man arbetsgivaren att gå med på att splitta egen respektive deras uppsägningstid så borde det ju gå. Tänkte nog lite snabbt där. När du tog upp det så hade jag faktiskt en kollega på 90-talet som hade 1 månads egen uppsägningstid men 6 månader från företaget, men det var ett unikt bolag och en unik kollega, så säkert inget som hör till vanligheterna. (jag och vi andra hade 3 månader åt bägge håll)

Fast det är inte jätteovanligt.
Arbetsgivarens uppsägningstid i månader
Anställningstid vid företaget Uppsägningstid
mindre än 2 år 1 mån
fr.o.m. 2 år till 4 år 2 mån
fr.o.m. 4 år till 6 år 3 mån
fr.o.m. 6 år till 8 år 4 mån
fr.o.m. 8 år till 10 år 5 mån
fr.o.m. 10 år 6 mån

Uppsägningstiden från tjänstemannens sida är följande, om inte annat följer av 13.3.2 – 13.3.7.

Tjänstemannens uppsägningstid i månader
Anställningstid vid företaget Uppsägningstid
mindre än 2 år 1 mån
fr.o.m. 2 år 2 mån

Provanställning är standard om man inte blir headhuntad.

Bara värt att gå med på tillsvidare direkt om man är kass på sitt jobb och hoppas klamra sig fast och/eller att man har skralt i sin kassa.

Annars är det bara en nackdel för arbetstagaren. En stor nackdel är att andra inom företaget troligen också fått ta del av detta, att gå direkt tillsvidare, och risken att chef och medarbetare är stolpskott är högre.

Disclaimer: kan alltid finnas undantag

Det vi kan enas om är att vi inte är överens och att det skiljer mellan branscher. Provanställning behöver inte alls vara standard och uppsägningstiderna i KA är minimum för arbetsgivaren, inget som är hugget i sten.

Själv hade både jag och min arbetsgivare 3 mån uppsägningstid från första dagen, alt enligt KA om den tiden är längre.

Om man tycker provanställning är ok eller inte beror ju mycket på hur stor trygghetsknarkare man är. Är man singel med billigt boende är det kanske inte så kvistigt, har man däremot barn och dyrt hus är ju situationen en annan.

På mitt jobb tillsvidareanställer vi om sökande har en tillsvidareanställning.
Annars kör vi 6 månader.
Skulle vi köra 6 månader för alla skulle vi missa många då få går från fast till prov.

Jadå det är olika! Mitt utdrag var från Almegakollektivavtal (unionen IT). Majoriteten av de konsulter / tekniker / ekonomer jag känner som har bytt jobba senaste 2åren har fått provanställning. Allt från lösnignsarkitekter till Business controllers.

Sen vad man tycker om det är olika. Jag själv skulle ha svårt att acceptera provanställning, men samtidigt är det hel del som har fått sina drömjobb men haft det som krav. Tycker inte att man ska se det som en showstopper om man är säker på sig själv och arbetsgivaren.

Kunskap växar knappt på träd och är ett väldigt mycket dragande på rätt kunskap. Så har du kompetensen och förutsättningarna så why not.

This. Har man arbetar tillräckligt länge i en bransch/tjänst så ska man inte acceptera provanställning