Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Det där med smaktillsatsen kan vara överdrivet men han som är källan är säljare för ett kembolag och hävdade att klottersaneringsmedlet var starkt nog att lösa en diskborste, samt att samma kemikalie används som smaksättare. Sen hur sant det är eller om det varit det tidigare kan jag inte säga, det är anekdotiskt medger jag.

Kan ibland också vara överkänslig mot kritik, inte så att jag blir arg på den som kritiserar mig eller så, utan snarare att jag reagerar mer på det inombords och tar illa vid mig på ett onödigt sätt.

Samma sak här med ögonkontakt. Ingen synskada, mer än att jag haft glasögon sen jag var typ 2 år.

Helt klart här också. Har lite svårt att acceptera mina tillkortakommanden personligen, vilket inte är bra för den psykiska hälsan.

Jag fick inte min diagnos förrän jag var 32 :/ Men har också alltid känt mig annorlunda än dom flesta.

Idag hade jag min dyraste spårvagnsresa någonsin.

Fick en bot på 1500kr för att jag hade köpt fel biljett. Finstilt står det att studenter endast åker som ungdom på periodbiljetter och inte engångsbiljetter. Kontrollanten hade inget överseende med mitt helhjärtade misstag. Jag sa till kontrollanten att jag helt hade missat denna detaljen. Svaret jag fick var, "det är inte mitt problem". Jag skrev under boten och sedan bad jag kontrollanten helhjärtat tvärt emot vad stoikerna lär, att ha en trevlig dag och dra åt helvetet när du ändå håller på!

Å vad surt. Förstår att du är sur eller arg. 1500kr hade du kunnat göra mycket roligare saker för.
Var det första gången som du köpte enkelbiljett, eller hade du köpt de vid flera tillfällen förut, utan att bli påträffad av kontrollant, och därför inte varit införstådd med att du råkat köpt fel biljett?
Tycker att kontrollanten hade kunnat varit mer förstående med tanke på din situation och utifrån det du sa.
Vet inte om det är lönt, men du kanske kan testa att kontakta Västtrafiks kundtjänst och förklara din situation för dem och påpeka att informationen kring studentbiljetter är otydlig.

Jag hade inte skrivit under

Jag har åkt spårvagn några gånger i månaden de senaste åren. Blivit kontrollerade minst 10 gånger utan några påpekningar. Får skriva några ord till Västtrafiks kundtjänst och se vad som händer. Inte jätte arg över summan, jag tycker deas bemötande men framförallt att starffet ej står i proportion till förtelsen är den värsta delen. Det hade vart billigare att planka eftersom jag inte fick något avdrag för den felaktiga biljetten.

Vad ska man göra, gå där ifrån? De får hålla fasten eftersom jag var tagen på bargärning. Sedan stå fasthållen och invänta polis. Min värdighet är värd mer en så.

Eller köra en GTA 5 "You forget a thousand things every day, pal. Make sure this is one of 'em." 😆

Ska jag byta karriär? Till vadå isånafall? Jag har inte pluggat nåt och det är bara detta jag kan, så jag skulle antagligen behöva börja med ett tekniskt basår oavsett vad jag skulle börja plugga till. Bah, jag vet inte. Livet.

Jag åkte på en liknande. Jag skulle hälsa på min bror i Uppsala, så jag tog tåget. Köpte biljett i SJ-automaten. Väl på tåget så blev jag informerad om att biljetten inte gällde, då jag tydligen befann mig på ett SL-tåg. SL hade börjat köra sträckan med tåg som ser likadana ut, från samma station, med 1 minuts skillnad i tidtabell, från spåret bredvid. Ärligt misstag, men det gick inte att resonera med kontrollanten.

[...]Jag trivs väl egentligen rätt bra i mitt nuvarande team, men ledarskapet på företaget jag är på är under all kritik (vi har exempelvis ingen chef, alls) och jag har hamnat i en sits där jag upplever att folk ser mycket till mig för ledarskap, och det är jag inte alls bekväm med. Jag blir osäker och bryr mig antagligen alldeles för mycket om vad andra ska tycka, och jag upplever att jag dels gör ett dåligt jobb och att dels inte får något gjort. En väldigt stressig situation för mig. Jag har tagit sjukdagar igår och idag bara för att få lite lugn och ro en stund, och det är väl aldrig ett bra tecken. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta.

Fem år senare så har jag hamnat i en liknande sits igen. Jag trivs väl egentligen rätt bra i mitt nuvarande team, men ledarskapet på företaget jag är på är under all kritik (vi har exempelvis ingen chef, alls) och jag har hamnat i en sits där jag upplever att folk ser mycket till mig för ledarskap, och det är jag inte alls bekväm med. Jag blir osäker och bryr mig antagligen alldeles för mycket om vad andra ska tycka, och jag upplever att jag dels gör ett dåligt jobb och att dels inte får något gjort. En väldigt stressig situation för mig. Jag har tagit sjukdagar igår och idag bara för att få lite lugn och ro en stund, och det är väl aldrig ett bra tecken. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta.

Samtidigt så tror jag att jag är på väg in i någon slags arbetslivskris. Jag försöker se mig om efter andra jobb men inget känns direkt lockande. Ska jag bara säga upp mig utan en plan? Jag har en hel del sparat så jag skulle klara mig bra ganska länge, men är det det man vill göra med sina sparade pengar? Och det känns väl inte bra att bara säga upp sig utan en plan. Ska jag byta karriär? Till vadå isånafall? Jag har inte pluggat nåt och det är bara detta jag kan, så jag skulle antagligen behöva börja med ett tekniskt basår oavsett vad jag skulle börja plugga till. Bah, jag vet inte. Livet.

Inte samma som att ha råkat köpa fel biljett.

Tyvärr är det så. Att köpa en ogiltig biljett är ekvivalent med att ej ha någon biljett dvs ringa bedrägeri. Men om du vill utmana ödet får du gärna göra det, återkom gärna med resultatet. Jag har ett stort personligt intresse av att veta hur det hela slutar.

Nej, det är inte samma som att råka köpa fel biljett. För att kunna dömas för bedrägeri krävs uppsåt.