@jH0Ni: Den korta sammanfattningen är över förväntan. Jag har knappt vågat hoppas på att dagen jag kan skriva på mitt egna F62 skulle komma. Jag lade min order den 27de januari 2016. Då sades det att de skulle skickas ut innan jul. 2016. Att kalla det en optimistisk uppskattning var väl förra decenniets underdrift.
Med det sagt har jag full förståelse för att ett sånt här projekt tar lite tid att genomföra. Speciellt om man väljer att göra det själv från USA med en fabrik i Kina. Men, men, nu är det här.
Det första intrycket var att paketet nog misshandlats en del på sin väg över atlanten. Frigoliten tangentbordet låg i hade haft lite problem att stå ut med kraften som tangentbordet utövade på den och den avdelare som skiljer tangentbordet från tillbehören hade helt sonika brutits av. I samband med all denna misshandel hade en del tangenter hoppat av. Det var dock bara att trycka dit dem igen och sedan fungerade allt som det skulle.
Initialt kändes brytarna lite skrapiga, inte så mjuka och fina som de jag är van att skriva på, men det visade sig vara en kort företelse och de är så här några dagar senare betydligt mindre skrapiga. Mellanslagstangenten är den jag haft mest problem med, stabilisatorn är inte så kul. Den slamrar en hel del och gnisslar. Slamrande stabilisatorer är ingenting konstigt, men gnisslande vet jag inte om jag erfarit förut.
Estetiskt sett finns det dessvärre en linje, antagligen från gjutformen, på den högra sidan av den övre halvan av lådan. Linjen går att se i bilden jag postade. Det verkar tyvärr vara något som drabbat alla F62 Classic. Utöver den, ganska stora, defekten finns det dock ingenting att anmärka på, i alla fall inte vad jag kan se. Lackeringen är fantastiskt retro och anstår ett tangentbord av det här slaget.
Tangenterna är riktigt välgjorda och matchar IBMs såväl till form som textur. Mellanslagstangenten är rak och fin, något som kan vara svårt att åstadkomma med PBT.
Om vi för stunden bortser från stabilisatorerna (även övriga stabilisatrorer lämnar en hel del utrymme för förbättring) och fokuserar på övriga delar av skrivupplevelsen är det tydligt att Ellipse haft ganska höga krav på att det skall låta och kännas som ett OG F. Brytarna är en aning lättare än mina, men det kan mycket väl bero på skillnaden mellan ett sprillans tangentbord och ett välanvänt med ganska många år på nacken. Känslan är dock mer eller mindre spot on, riktigt krispig och fin taktilitet. Ljudet är också bra, men chassit påverkar en hel del. Det är en ganska stor resonanslåda som låter brytarna prata ordentligt, men den förstärker högre frekvenser mer än mitt gamla F. Så ljudprofilen, även om den är snarlik, skiljer sig en del åt. Jag tycker personligen för det mesta att klickande brytare gör sig bättre i rymliga plastchassin och det är inte en åsikt jag tänker ändra på efter att ha provat ett F62.
Summa sumarum, ett tangentbord som vida överstiger mina förväntningar (som dock var väldigt lågt ställda efter all väntan och projektets komplexitet), men som har sina brister. Kan man leva med bristerna (och ljudnivån) är det ett fantastiskt tangentbord, men jag har full förståelse för att det inte är ett tangentbord för alla. Jag skall montera isär mitt exemplar någon gång hyfsat snart när jag skavt av det värsta på brytarna, smörja allt, framförallt stabilisatorerna, med torr teflonsmörja och se vad jag kan göra för att få tyst på mellanslagstangentens gnissel och gnek.
Bjuder avslutningsvis på en lite annorlunda ljussättning av samma tangentbord:
https://i.imgur.com/UNxuraJ.jpg