Min spelhemlighet är....

Jag har inte spelat varken kotor 1 eller 2 trots att jag lirar swtor sedan 2012 vilket är ett mmo baserat på dessa spel.
Sen har jag 875 timmar loggade på Xcom 2.. detta var så hemligt att jag själv inte visste om det förrens precis just nu.

Finns bara ett spel jag spelat på seriös nivå, Unreal Tournament 3. Där uppskattar jag över 4000 timmar investerade (4000 - 5000 timmar nånstans där). Spelade solo de flesta olika gamemodes för variationens skull. Spelade för två olika clans (mi5 och Armaggeddon) i Warfare gamemode med fordon (UT3:s version av UT2k4:s Onslaught) och vi steg till top-1 i Clanbase laddern med båda lagen. Var uppe i rank 2 t.o.m. på den officiella ranking listan ett litet tag men ganska konstant där mellan 30 - 300.

Hatar att förlora så jag försökte alltid spela seriöst för att vinna typ oavsett av förutsikterna då jag tyckte jag hade kul när jag vann. Därför har jag inte fastnat för online spelande i några andra spel då jag har inte riktigt haft tid och lust att investera i speltimmar för att bli såpass bra att man inte hela tiden behöver bli ägd. Visst fick man en kick när man gjorde bra ifrån sig men det började kännas som spelet tog över ens fritid lite för mycket (blev beroendeframkallande) så har inte haft sådär stor lust att återvända när jag slutade spela det eller börja spela något annat spel riktigt seriöst heller, håller mig till singleplayer spel därför och spelar någon timme eller två i veckan som bäst.

Jag har aldrig fastnat för spel tex assassin's creed och Witcher och Skyrim...
Sjalv lirar jag mest bil spel och FPS (men har dock aldrig provat CSGO)....

Garry's Mod... tycker bara det är en massa P12'or som springer runt och skriker oavsett server eller gamemode.

Extremt omtyckt spel enligt många, har också en kompis som gillar spelet, men själv blir jag nästan självmordsbenägen varje gång jag startar det.

Det är min hemlighet.

Jag var en trophyhunter (PS3 Trophies alltså) en gång i tiden och kunde offra hur mycket som helst för att fånga Platinumpokalen. Då skaffade jag Street Fighter IV bara för att en kompis övertalade mig, trots att jag avskydde (och avskyr) fightingsspel. Det spelet blev det första som jag inte klarade av att ta Platinumpokalen i, jag blev så arg att jag slet sönder en t-shirt.

Min ursäkt till beteendet är att det var för 10 år sedan och jag var 16 år.

Som stort fan av både Star Wars och RPG är det pinsamt att jag aldrig spelat klart varken KOTOR eller KOTOR 2. Usch mig.

Jag äger ju trots allt båda spelen på Steam, har bara aldrig kommit mig för att spela speciellt långt i nåt av dem. Det är nåt med spelmekaniken som gör att jag tappar sugen.

Äsch, finns säkert någon kombination av blommor du kan blanda ihop till ett Happy-pill

Nä, tycker mario serien varit sunkig länge, gillade det när jag var mindre från gameboy till nintendo gamecube, alla mario titlar efter det har varit "meh" i mina ögon, man växer väl ifrån det? däremot kan jag inte få nog av Ocarina of Time, har en 3ds enbart för remastered edition

Jag ogillar allt med levelsystem. Föredrar när allt är upplåst från början och man får hitta vägar att ha råd att införskaffa det man vill ha (in-game, alltså, inte enligt EA-modellen). Är nog en anledning till att det blivit ganska lite GTA V Online och att Gran Turismo slutade vara roligt efter fyran.

Ja jag vet men... orkar inte och känner inget som helst intresse för spelvärlden heller. Om Sony fick ett ryck och släppte Bloodborne till PC så skulle jag vara på det som en hök (nästan), men Dark Souls har jag gett upp för gott.

Jag är nog en konstig spelare, men jag tyckte att The Last of Us var svintråkigt. Klumpiga rörelser, och störde mig på att mina "kompanjoner" kunde stå fullt synliga mitt i korridoren utan att bli upptäckta av fiender, men stack jag ut en fot på fel ställe så blev det ett jäkla liv. Spelade nog inte mer än 4-5 timmar innan jag sen glömde bort att jag ägde det.

Har heller aldrig fastnat för Zelda, men är numer tyst när det börjar pratas på det spelet, mina kära vänner blir direkt kränkta bara jag antyder att jag tycker det var tråkigt. Börjar ana att tredjepersonsvy är det som sabbar.

Svårt för elderscrolls spelen. Skyrim tog priset för hur kort stund jag spelade.
Tidigare spel klrde jag ganska länge i innan jag tappade intresset.

Mass effect, spelade 1an och tröttnade efter ett tag.

Fallout 4, tycker inte det är dåligt men känns inte som fallout. Lite segt, spelar det till och från fortf. Men inte alls sammma angagemang som tidigare fallout.

Fortnite, tycker om pubg men detta känner man inte för att spela alls på samma sätt.

Skickades från m.sweclockers.com

aldrig spelat COD eller gillat final fantasy ( tydligen straffpäng på detta )
kan därimot ALLTID gå tillbaka till diablo 2... det e min kryptonit xD

Har spelat ut Wanted: Weapons of Fate säkert 4-5 gånger. Tokroligt spel om än lite för självspelande ibland. "Curve-the-bullet"-mekaniken fungerar riktigt bra och är sjukt tillfredställande att använda. Helt klart ett av de mest underskattade spelen som släppts.

Tittade på en stream där man spelade Dark Souls 3, blev eld och lågor och köpte spelet samma kväll. Spelade drygt 60min innan jag drog handen så hårt i skrivbordet att det gick sönder, IKEA kvalitet men ändå Jag är annars väldigt lugn och sansad som person men Dark Souls tog verkligen fram det värsta hos mig. Att spela Dark Souls måste räknas som självskadebeteende

Sen förstår jag verkligen inte Battle Royal hypen, men det verkar ju vara ett spelläge som man antingen älskar eller hatar.

Nästan inga nya spel fångar mitt intresse (förutom Far Cry-serien). Faller tillbaka till Age of Empires III. har lätt över 10 000 speltimmar. Alltid samma karta. Ser det som meditation

Skickades från m.sweclockers.com

Mycket av grejen med HL2 var ju grafiken och framförallt fysikmotorn som var väldigt imponerande när den kom.
Har man som du tagit sig an spelet många år senare så har ju den tjusningen försvunnit då de många andra spel är minst lika bra och bättre tekniskt.

Själv måste jag säga att jag aldrig fastnat för Fallout, även om jag verkligen gillar open world spel i stort. Antar att det har med att göra att jag gillar att se vackra konstnärliga miljöer i spel. I fallout är det ju mest som att gå runt i en stor soptipp..

Jag köpte ett 1080Ti bara för att kunna spela theCrew med tre st 2560x1440 skärmar.
Och jag spelar inte ens spelet utan bara kör runt och njuter av miljöerna i min "extra allt" Austin Martin.

Mass Effect serien.
Spelade det första någon timme eller två, och sa till mig själv "vilket skräp. Varför tycker folk om det här?"

Sedan dess har jag på något sätt lyckats samla på mig de flesta spelen från diverse bundles men jag kommer nog aldrig att spela något av spelen.

Köpt/lånat många Nintendo konsoler och spel genom åren i syfte att lära mig att tycka om dem, men upplever att jag tvingar mig själv att spela igenom dem mestadels av tiden. Tycker Zelda/Mario/Metroid/Pokemon..etc är platta spel som förlitar sig för mycket på gimmicks istället för att leverera bra karaktärer och handling att involveras i. Tycker varken den "tecknade" stilen, plattformare, bristen på röstskådespelare eller handling och karaktärer som aldrig utvecklas är underhållande.

Vet hur opopulärt det är att tycka så om Nintendo och deras spelserier, så har lärt mig att undvika alla samtal som snuddar på ämnet; folk blir annars lite väl aggressiva för min smak.