Vilken var din första dator?

Min första kontakt med datorer. Det handlar ej om en dator utan hur jag tillslut fick min så varning för lång text.

Jag var uppvuxen på landet, inga i min omkrets som jag kände pratade om datorer tills runt '96. Jag var dock bland de första i Sverige att skaffa en Nes (runt '86) och jag hade många spel (mest i området), så jag upplevde inget behov av en dator. Det var dock min äldre bror som valde denna och jag visste inget alls om tvspel/datorer. Jag hade enbart sett Game and Watch innan.

Första gången jag fysisk fick testa en dator var runt '87, det var en Commodore 64, jag var imponerad att det fanns spel på kassetter, men grafiken kvalitén var betydligt sämre än min Nes så jag det var inget som låg i min önskelista.

Det dröjde till '92 innan jag fysisk kom i kontakt med en dator igen, helt ärligt ingen i min bekantskapskrets pratade ens om datorer. (ja, jag kom från landet)
Och det var att i skolan då vi fick gå en skrivmaskinskurs, där vi fick turas om att använda datorerna som hade färgskärm och det var mycket bråk kring att få använda dessa. Sedan i efterhand listade jag ut att det vi menade med färgskärm var grön/svart skärm istället för vit/svart. När man startade datorn kom man till en batchmenu, där man kunde välja olika program. Det var ett tangentbords- träningsprogram som vi använde mest men även ett coolt spel som hette Cheops Pyramid.

På någon enstaka dator i skolan hade de ett väldigt knepigt program som man kunde starta, programmet tog hur lång tid som helst att öppna och man kunde ej göra något vettigt i den mer än att ändra klockan, rita lite etc. Programmet hette Microsoft Windows om jag minns rätt, jag vet ej om så många av er har testat denna knepiga nostalgi program.
Några barn från välbärgade familjer på skolan hade datorer hemma, där de hade ett spel som hette Simcity och visade upp, vi tyckte det var hur coolt som helst.
Nå även om det var roligt med datorer så var det inte precis något jag önskade mig, troligen att de var svindyra.

Nå jag gjorde praktik i en butik runt '94 och fick hundra kronor, av någon anledning köpte jag mig en datortidning. Man fick en kassett med som det fanns hur mycket som helst på. Att visa upp kassetten i skolan var lite som att visa upp ett fodral till nyaste iPhonen, det gav intrycket att man hade något dyrt hemma. (tänk på landet och vi var långt efter de i städerna)
Sedan började mitt datorintresse växa, jag köpte fler datortidningar och läste på, fick lära mig saker som att det fanns mjuk och hårdvara och vad de olika hårdvarorna hette. Efter mycket grunnande köpte vi vår första familjedator runt '95 för nästan 30 000kr, den hade det mesta som fullt multimediautrustning, cdrom läsare, ljudkort, färgskrivare.

Vi fick med mängder av cdromskivor och jag körde igenom dessa, en dag kraschade datorn och farsan blev riktigt vansinnig, vi tog dit en som kunde mycket om datorer men vi fick den aldrig bli som ny och jag fick så mycket skäl.
Vi köpte datorn på Siba och vi ringde dit, vi fick ett nytt nummer och vi fick faktisk väldigt bra support, de skickade ny installationsmedia av vissa program på posten, men datorn blev aldrig detsamma.
Farsan skällde mycket och sa att datorer är ej gjorda för att spela på och i princip förbjöd sånt, sedan pratade om att flytta datorn till ett annat ställe för rent bokföringsarbete. Farsan kände folk som på något sätt jobbade med datorer inom elkonstruktion och de sa samma sak. Och att de där cdromskivorna innehåller så mycket information så att de förstör datorerna.
Detta kan låta rått, men med tanke av att endast 2 i min klass hade dator så var jag ändå extremt lottad.

Några år efter så började jag gymnasiet och flyttade hemifrån, gymnasiet låg i en annan byhåla. Vi hade en dataklubb som ej intresserade mig, vad de gjorde på dataklubben fick jag senare veta och det var att spela multiplayer spel som duke3d och C&C, senare även Quake.

Av en ren slump som kom jag i samma klass som den från grundskolan som hade en dator, på första datalektionen fick jag lära mig mycket nytt. Min före detta klasskamrat frågade mig hur jag kunde vara så extremt dålig på dator när jag hade haft dator så länge och han berättade om en kamrat som bara hade haft dator i ett halvår och kunde så mycket mer. -Denna kamrat om från en välbärgad familj och ändå hade han suttit utan dator så länge.. (ja, landet)

Jag kände mig lite ledsen.. Nu i efterhand så har jag insett att det är extrem stor skillnad att få ha en egen dator som man får göra vad man vill med och ha kamrater som lär en, än att sitta helt ensam utan internet, endast några datortidningar och försöka lista ut hur man ska göra. Lägg där till en extremt aggressiv fader om datorn inte ser exakt likadan ut efter som innan.
Runt 96 skaffade jag ett modem, det var enbart för att komma åt BBSser, detta var grymt coolt, strax efter skaffades internet.

Sedan rullade det på, jag köpte nya datorer med de bättre hårdvarorna på, från '98 tills runt 2005 handlade bättre hårdvara enbart om spel, alltså jag köpte ett dyrt grafikkort enbart för att spel skulle fungera bättre. När jag nu städade hittade jag ett grafikkort från runt 2001, där jag hade monterat en fläkt ovanför kylflänsen för att klocka den enbart för att spel skulle flyta på bättre. Nå från runt 2006 har jag mer slutat med spel, mindre för varje år. Min 7700K med 64 GB ram som jag nu har haft ett tag har jag t.ex inte testat ett enda spel på ännu.

Nå vad gjorde jag fel.
1: Jag skulle ha önskat mig en dator mycket tidigare. Även om jag var först bland min umgängeskrets var jag betydligt senare än många stadsbor.
2 Att köpa en dator för 30 000kr var rent vansinne, vi skulle ha köpt en billig ny och sedan en begagnad som jag fick leka med. Det dröjde ju från '93 till '97 innan jag fick använda en dator som jag ville.
3: För mycket spelfokus, alltså i början av 2000 talet läste jag till dataingenjör, ändå köpte jag datorer för hur de presterade i spel. Jag optimerade även datorn just efter spel. Jag skulle ha prioriterat annorlunda.

Mina fel kan ursäktas med att jag levde i en tid med informationsbrist, men jag tycker många upprepar samma misstag som mig fast över 20 år senare när det finns internet och allt.
De köper en svindyr dator som är färdigmonterad, eftersom den är så dyr så vågar de ej göra något vettigt med datorn och de precis som mig lär sig ej mycket om datorer. Bättre är att köpa en dator för halva priset, montera ihop den själv och sedan experimentera.