Varför hatas feminister så mycket?

Värnplikten är orättvis, men den har också i princip varit frivillig i ganska många år nu och helt avskaffad i åtminstone 6 år. Nu är den på väg tillbaka igen förstås, men förhoppningsvis är den då mer rättvist fördelad mellan könen. Har vi tur kanske ersättningen också hamnar på en mer rimlig nivå.

Det konstiga är ju att män trots värnplikten ändå tjänar ganska mycket mer än kvinnor över hela livet. Värnplikt är ju något som tidigare nästan alla män fick göra och mammaledighet var något som bara mammor gjorde så om det är mammaledigheten som gör att kvinnor tjänar sämre så borde värnplikten i viss mån väga upp det, i alla fall i statistiken som rör de som jobbar idag.

Det har varit väldigt mycket fokus på vissa siffror i denna tråd, kvinnor tjänar runt 4% mindre än män inom samma yrke/bransch efter samma antal år i yrket och så och det är ju konstigt och ett klart tecken på diskriminering men den stora biten av den systematiska diskrimineringen i arbetslivet baserat på kön ligger ju utanför detta. Traditionella kvinnoyrken ger mindre betalt än traditionella mansyrken. Vården är ett typexempel där sjuksköterskor (kvinnoyrke) tjänar dåligt medan läkare (mansyrke) tjänar bra och ju fler kvinnor som blir läkare desto sämre löneutveckling för hela yrket. Jag säger inte att läkare och sjuksköterskor ska tjäna samma på något vis, men att lönen borde avspegla hur lång utbildning som krävs och hur tungt arbete det är med stress osv. liksom. Industriarbetare, sopgubbar och liknande tjänar mer än exempelvis sjuksköterskor och dagispersonal trots att de senare kräver högskoleutbildning och är minst lika tunga, i alla fall på senare tid. Och diskrimineringen finns på nästan alla nivåer i arbetslivet, jag har exempelvis jobbat som fönsterputsare och vi tjänade ganska mycket bättre än städarna trots ganska liknande arbete, sannolikt på grund av att det i princip bara var män som var fönsterputsare medan städarna oftare var kvinnor.

Sen tror jag inte att detta beror på illvilja eller är med mening i de flesta fall men det är mestadels män som sitter på chefspositioner och det hör till den mänskliga naturen att föredra människor som är mer som en själv. Män värderar "manliga" egenskaper högre än kvinnliga och därför ser männen på chefspositioner andra män som bättre arbetare eller så. Det ses som mer värdefullt att vara pushig och framåt och att ha en så kallad säljarmentalitet än att vara medkännande och sympatisk exempelvis. Ett extremexempel är ju den höga andelen psykopater på de högsta positionerna inom näringslivet.

Därför tror jag att kvotering kan vara en bra idé när det gäller väldigt höga positioner till en början. När vi har mer kvinnor där så är min förhoppning att de kommer att värdera andra egenskaper än männen och därav kommer könsfördelningen att jämna ut sig med tiden. Om männen i toppen inte kan se att exempelvis en VD som inte helt ensidigt fokuserar på kortsiktig vinst ändå kan vara fördelaktig i längden så behöver de få en knuff i rätt riktning.

Sen huruvida de här skillnaderna mellan könen (som att män generellt är mer tävlingsinriktade och kvinnor mer empatiska) finns eller inte är väl ganska klarlagt, frågan är om det beror på biologiska skillnader eller på uppfostran. Och det är en diskussion jag tycker vi kan lämna till något annat tillfälle.

Personligen så ser jag mig som feminist. Jag tycker, på ett intellektuellt plan i alla fall, att alla är lika värda, ska ha samma möjligheter osv. Men jag märker också hos mig själv att det inte alltid är så lätt att leva som man lär liksom. Jag kommer på mig själv med att ibland ta över i möten eller diskussioner med kvinnor exempelvis. Jag tycker att kvinnor är lika starka som män (inte fysiskt förstås) men ändå så tenderar jag att exempelvis ta kvinnans parti om jag ser ett par gräla eller så, vilket ju också är en form av sexism. Om det beror på att jag automatiskt undermedvetet tror att kvinnan är den smartare eller den svagare i paret vet jag inte (även om jag lutar åt att det är smartheten som avgör), men det spelar heller inte så stor roll för diskussionen. Alltså, om jag som är medveten om problematiken och som anstränger mig för att inte agera på det sättet ändå gör det ibland så är chansen rätt stor att många män som inte ser problemet eller som inte anser att det finns gör det desto oftare. Och det sammanfaller också väl med mina egna observationer. Män, hur välvilliga de än är, tenderar att se en kvinna som någon som behöver hjälp eller trygghet, någon som man behöver förklara saker för, någon som man måste vara försiktig med osv.

Tja, som det ser ut idag så brukar de kvinnor som får toppositioner ha de egenskaperna i högre grad än andra kvinnor och ofta även i högre grad än männen på samma nivå då de måste ha det för att ens komma på tal för en sådan position. Men om fler kvinnor kommer dit så lär väl det också ändras på sikt. Kvinnorna i toppen idag är minst lika tävlingsinriktade som männen men samtidigt så kanske de värderar andra egenskaper i högre utsträckning när de rekryterar personal och så.

Sen håller jag förstås med om att det hade varit bättre att företag rekryterade ledning och styrelse efter diverse kriterier för att få en bra bredd, mer långsiktigt tänk osv. men det är ju inte enkelt. Kvinnor är generellt bättre på detta och då borde flera kvinnor innebära att företagen blir bättre på detta också även om det inte är egenskaperna de letar efter oavsett kön.

Vill man förändra ett beteende som man anser är dåligt så kan man använda piskan eller moroten. Fram tills den senaste förändringen var det bara morot som gällde i föräldraförsäkringen, man la till så kallade pappamånader utan att ändra på vad som fanns tidigare. Den ena föräldern kunde ta ut lika mycket ledighet som tidigare men de två extra månader som tillkom var reserverade åt den andra föräldern. Man såg att detta i viss grad förändrade beteendet men inte i så hög utsträckning som man hoppats på och då valde man att istället ta till piskan (dock en väldigt mild piska) genom att reservera en av de tidigare fritt fördelbara månaderna till den andra föräldern.

Du kan se det som ett straff om du vill men i så fall är ju alla försök till beteendeförändringar som inte bara innebär att kasta pengar på problemet (som rut/rot/restaurangmomsen exempelvis) också straff.

Jag, som råkar vara föräldraledig på halvtid just nu, hade förstås hellre sett att de la på även den senaste "pappamånaden" ovanpå det tidigare tillgängliga, eller varför inte ökade ledigheten ännu mer så att vi kom upp mer i nivå med de länder som ger mest ledighet. Men allt måste förstås finansieras och vi har inte samma problem med krympande befolkning som de länder som ligger högst så motivationen är inte lika stor här. Sen inser jag förstås att det finns andra saker som också är viktiga att lägga pengar på, och det är väl knappast någon som är helt nöjd med hur våra skattepengar fördelas liksom.

Som nybliven förälder så är dock problemet med snedfördelningen helt uppenbart. I exempelvis föräldragrupper och bland kollegor så tar kvinnorna i princip alltid ut åtminstone ett år direkt i följd medan männen sällan tar ut mycket mer än de två veckor som alla får i samband med förlossningen. Jag har exempelvis flera kollegor som tar ut föräldradagar på helgen när de jobbar på veckorna för att de inte ska försvinna vid barnets åttonde födelsedag, alltså har de inte ens tagit ut 90 dagar på 8 år. Det är skamligt och innebär att vi är långt ifrån ett jämställt land. Sen vet jag förstås att det inte alltid ser ut så och i exempelvis min bekantskapskrets så ser fördelningen helt annorlunda ut.

Jag har inga som helst synpunkter på förändringen. Men att hävda att man inte försöker få bort "icke önskvärt beteende" genom att straffa de som hänger sig åt det oönskade beteendet är löjligt. Det är ovanpå allt precis så enkelt att få hela ersättningen, som man skulle kunna tro. Ange fader okänd i papperna vid födseln. Helt plötsligt kan mamman stanna hemma fulla tiden, med hela ersättningen.
Man kan även ange en annan fader än den partner man har registrerad (sambo / make), exempelvis från en polygam relation. Denna biologiska fader har ingen "plikt" till pappaledighet, utan mamman kan ta ut alltihop. Dock kan hennes registrerade partner ta ut ledighet, under vissa förutsättningar.
Av skäl som kan tyckas självklara är ovanstående scenario sant för homosexuella par med. Två mammor, eller två pappor, spelar ingen roll. Den ena föräldern kan ta ut hela ledigheten, och den andra kan ta ut precis så mycket, eller lite av det som man vill.

Och, det är inte ens fråga om piska, eller morot. Det är piska, OCH morot. Piskan är de två månaderna du inte erbjuds bidrag för överhuvudtaget. Moroten är "jämställdhetsbonus" som läggs på föräldrapenningen.

Som kuriosa. Med tvillingar (eller fler) kan samma förälder vara hemma med ersättning under hela perioden, utan att partnern tar ut någon ledighet. Detta då båda föräldrarna kan ta ut ledighet för specifikt barn. Den ena föräldern kan alltså ta ut halva tiden på det ena barnet, och resten på det andra.Den andra föräldern kan glatt gå till jobbet hela tiden. Man kan även stanna hemma båda, naturligtvis. Då gör man likadant, och får "dubbla" jämställdhetsbonusen. "Dubbla" eftersom bonusen är 50:- per barn och dag, men taket är 10500 för ett, och 15000 för två barn.

Märkligt att inte feminister vänder sig mot "jämställdhetsbonus" förresten. De flesta ensamstående föräldrar är just kvinnor, och de är redan försatta i en situation som är... orättvis. Deras partner kan inte bidra till hushållets ekonomi, och dessutom nekas men de här extrapengarna.
B!

Det är synd att man fortfarande 2016 pratar om kön. Såklart finns det skillnader mellan kvinnor och män men..

Det är fel att det finns lönemässig skillnad på kvinnor och män.
Kvinnor som söker till yrken som kräver fysisk styrka är ofta även psykiskt starka. De har även viljan att anstränga sig det där lilla extra för att inte sticka ut. Fast det gör dom ju på sätt och vis, de överpresterar.

Jag fattar inte heller varför det inte finns fler kvinnor inom ledarroller. De förtjänar samma chans att nå sina mål som män.

Man ska inte göra skillnad på kön. Så är det bara. Behandla alla rättvist utifrån prestation, visa det med lön.

Jag är inte feminist men för ett jämställt samhälle.

Vi argumenterar om semantik nu tycker jag. Vill man bestraffa icke önskvärt beteende eller vill man ge fördelar till de som har önskat beteende? Det beror på perspektivet. Vill man att bara ena föräldern (mamman) ska vara hemma så kan den vara det i 390 dagar med ersättning och visst kan man se det som ett straff att den inte kan vara hemma i 420 (eller alla 480) dagar istället men den ena föräldern kan fortfarande vara hemma i över ett år ensam liksom. Det är bra för samhället och barnet likväl som för båda föräldrarna att pappan också är hemma med barnet och detta är ett incitament för att fördelningen ska bli mer åt det hållet.

Jo, men är det konstigt? Om barnet endast har en förälder så ska ju inte barnet straffas (för att använda din retorik) för det genom att vara tvungen att börja på dagis tidigare eller så. För den andra föräldern finns det dock en massa nackdelar med att inte vara pappan på pappret, inte minst vid en eventuell framtida vårdnadstvist eller så.

Vad jag kan läsa mig till så stämmer inte det. Har barnet två föräldrar så är fördelningen av föräldrapenning mellan dem samma som för alla barn som har två föräldrar. Huruvida föräldrarna har samma kön eller om båda är biologiska föräldrar har inget med detta att göra. Däremot är processen förstås lite annorlunda för att få den andra att ses som förälder juridiskt.

Jag vet inte vilka månader du menar, man får ersättning i totalt 480 dagar och man kan vara hemma ganska mycket mer än så utan ersättning om man vill. Jämställdhetsbonusen försvinner vid årsskiftet så den är inte så relevant längre.

Det stämmer inte heller. Man får fler dagar att ta ut om man får tvillingar (eller trillingar osv.), dock inte dubbelt mot om man får ett barn, men de reserverade dagarna är de samma. Den ena föräldern kan fortfarande ta ut allt utom 90 dagar som är reserverade för den andra. Däremot ändras reglerna för dubbeldagar så att båda föräldrarna kan vara hemma samtidigt rätt mycket längre. Jämställdhetsbonusen dubblas dock, men den utgår ju inte om båda föräldrarna är hemma samtidigt och oavsett så är den snart borta.

Tja, i viss mån håller jag med. Samtidigt tycker jag att jämställdhetsbonusen är (var) en bra idé för att få samhället mer jämställt. Det bästa vore om man kunde hjälpa ensamstående föräldrar på andra sätt för att kompensera frånvaron av dessa pengar. Praktiskt så blir det svårt förstås, hur avgör man vem som är ensamstående? Att inte fylla i vem som är pappan borde inte vara tillräckligt i mina ögon. Ska en hypotetisk ensamståendepeng försvinna om man blir sambo? Kan man kräva att någon som inte är pappa till ett barn tar samma ansvar som mamman bara för att de råkar bo ihop? Svårt svårt. En insikt jag har fått sedan jag fick barn är att det måste vara extremt jobbigt att vara helt ensam med ett spädbarn med tanke på hur jobbigt vi har det som är två och har en ganska snäll bebis. Än mer så om man inte har exempelvis mor- eller farföräldrar som kan hjälpa till.

Anekdotisk bevisföring is the shit.

Jag har manliga kollegor som jobbar på så bra att deras fruar inte behöver jobba alls, dessa fruar lever nästan som hollywoodfruarna och spenderar hela dagarna på olika nöjen och gör precis som de själva vill.

Angående jämställt land varför ska såna som mig som väljer att ta sitt ansvar att inte skaffa barn när jorden är överbefolkad som den är, straffas med att få betala väldigt mycket ledigheter åt de som skaffar barn? Okej om staten hade sagt alla individer får 500 dagar betald semester som de får ta ut precis när de vill, där folk kan få passa sina barn, katter, datorer eller vad de vill under dessa dagar.

Det är mycket sånt här varför feminism är raka motsatsen till jämställdhet, deras mål är inte alls att behandla alla individer likadant.
Jag själv jobbar inom IT och det är nästan mer vanligt än ovanligt att ens manliga kollegor endast gör 4 dagar i veckan för att staten betalar den 5 för att de ska få ha roligt. Ni kan bara gissa om jag också skulle ha lite ledighetsdagar som jag kan plocka ut?
Jag känner för övrigt inte till en enda pappa som ej väljer att plocka ut extremt mycket ledigheter, det gäller både barnledigheter och Vab. Ja undantag som personer som äger en butik utan någon avbrytare känner jag till.

ragekthxbye nåt eller? Chilla!:) Jag bara konstaterar hur det ser ut i den värld vi lever i.

För att folk tror på all idioti de läser på Reddit.

Och orsaken till detta är?
Att notera är att ni förespråkar ett tvång som går emot vad majoriteten av barnfamiljer väljer göra om de själva får bestämma, så bevisbördan på att det är tvång är stor för att det ska kunna motiveras.

Att jag är emot invandring har du fått om bakfoten, jag kan nog garantera att jag är mer för invandring än dig. Jag förespråkar slopad protektionism i alla former och fri arbetskraftsinvandring.
Med arbetskraftsinvandring syftar jag inte på att folk ska kunna leva på bidrag i 10-15 år innan de börjar att arbeta utan folk som kommer hit för att arbeta i princip dag 1.

Att man utför en viktig samhällsnytta att uppfostra sina barn finns det nog ingen som säger emot, däremot finns det inga behöv att skaffa barn. Men visst kan barnpassning både vara tungt och roligt, om det bara är negativt så varför skaffa?
Min poäng är att det inte är bara negativt att stanna hemma och många gör det med glädje. Och där jag inte gillar tvånget som vissa vill införa utan att ens fråga sig om kvinnor stannar mer hemma med barn för att de själva just vill detta?