Sambos på SweClockers som inte har delad ekonomi, hur har ni löst det?

Fast det är ju bara pengar, siffror på en skärm eller papperslappar. De betyder ingenting om man inte är lycklig med det man gör. Vad är för övrigt en "riktig" familj?

Visst, men saker och ting är flytande. Ett mål eller starkt begär av något är det centrala inte spenderande av pengarna i sig. Har man inte det, spenderar först och hoppas att tillfredsställelsen ska infinna sig automagiskt så är man slösaktig. Sparade pengar är en bestående trygghet (om vi nu inte drabbas av hyperinflation á la efterkrigstyskland...) och finns redo när de har en funktion eller ett mål att fylla.

När man kommit överens om mer långsiktiga livsmål och jobbar på dom tillsammans, kanske? Jag vet inte.

Fast det där är ju ingenting som går stick i stäv med att man kan fokusera mindre på hur mycket eller lite pengar ens partner får vid eventuellt uppbrott och mer på hur man kan få ett lyckligt liv tillsammans. Varför måste man ha fastställda livsmål? Räcker det inte med att leva på så vis att man blir lycklig?

Jag har inga bra svar. Vet du hur man blir/är lycklig, kör på. Jag härrör nog en stor del av mitt värde som person till min förmåga att vara självförsörjande och känna att jag har gjort mig förtjänt av min inkomst. Att åka räkmacka tänker jag skulle inverka negativt på min självkänsla och tänker följaktligen att det är så för andra också. Jag ser inte hur det _inte_ skulle kunna fucka med någons huvud att få mer än man ger. Men vissa kanske bara kan stanna vid rättfärdigandet "hen har mer pengar." och det är det.

Aja, jag driver OT.

Jag tycker du låter ganska fokuserad på pengar och huruvida de är dina eller ej. Jag ser det mer som att man är ett lag där båda lagmedlemmarna går till jobbet eller liknande och för det kommer det totalt X kronor in på kontot. Om båda "kämpar" lika mycket, varför skall inte båda lagmedlemmarna få lika mycket pengar?

Att känna att jag gjort mig förtjänt av min inkomst tappade jag för länge sedan faktiskt. Jag jobbar inte hårdare än andra (garanterat gäller det omvända för många) utan jag råkar bara gilla och ha lätt för en viss typ av saker som arbetsgivare gärna betalar för. Bara för att min sambo/fru gillar och är bra på saker som arbetsgivare inte betalar lika mycket för gör inte att hon skulle jobba mindre hårt, hon jobbar galet mycket hårdare än mig. Om vi då lever tillsammans och bygger upp ett liv tillsammans ser jag ingen mening i att jag skall ha mer pengar än henne bara för att det jag vill arbeta med värderas högre av arbetsgivare än vad hon vill arbeta med.

Tycker inte det är vidare OT då denna diskussion är lite central i varför man tycker som man gör.

Ni missar poängen i mitt inlägg. Jag är för att ha sina egna pengar och sin egen ekonomi. Och att det bara är pengar är inte en uppmaning att slösa.

Det jag vänder mig emot är inlägg som att man måste betala halva kostnaden för boendet och sedan en motivering med att båda ska betala lika för att man ska ha lika rätt till vinsten i framtiden. Eller samma resonemang med resor, att den som tjänar mest ska anpassa sig efter den livsstil som den som tjänar minst har. Det är klart att om den ena personen i ett förhållande har en helt annan inställning till pengar så måste man mötas någonstans, men kan man i det inte vara accepterande så tycker jag att det är ett problem.

Och jag har varit med om en del. Skaffade gemensam ekonomi med min första sambo och det första hon gjorde var att bränna alla mina sparpengar som stod på bankkonto. Det fanns annat som hon inte såg, men illa nog. Det har gjort att jag är väldigt försiktig med gemensamma konton och gemensam ekonomi. Med min nuvarande fru så har hon valt att bli sjuksköterska medan jag har valt att jobba med IT. Som sjuksköterska så kommer hon aldrig att komma upp i min lön, men jobben är ju annars ganska lika i att de kräver högskoleutbildning, kontinuerligt lärande etc. Jag tycker inte att det är mer än rätt att vi delar upp våra utgifter på ett sätt så att vi har lika mycket pengar över att röra oss med. Sedan får man lösa problemen efter de kommer. Jag ser inget problem med att stå för semesterresan om hon har spenderat sina sparpengar på en bil. Och jag har inga problem med att hon får lika del i eventuell vinst när vi säljer huset även om jag betalar 3/4 av den totala kostnaden för huset.

Absolut. Det jag menade var om tjejen medvetet valt att jobba 80% för att få mer fritid. Eller om tjejen tagit ett skitjobb och nöjt sig där för att hon inte orkar plugga mer. Medans killen i förhållandet valde att plugga 6 år till och sen jobbat hårt för att ta sig dit han är, för mig är det inte helt självklart att tjejen ska ha del av hälften av killens lön då.

Absolut. Det jag menade var om killen medvetet valt att jobba 80% för att få mer fritid. Eller om killen tagit ett skitjobb och nöjt sig där för att han inte orkar plugga mer. Medans tjejen i förhållandet valde att plugga 6 år till och sen jobbat hårt för att ta sig dit hon är, för mig är det inte helt självklart att killen ska ha del av hälften av tjejens lön då.

Skrev 2 identiska versioner men med man/kvinna i omkastad situation. Lite roligt är att jag reagerar annorlunda själv på de olika texterna

hmm frugans lön går in på mitt konto som hon har ett visa kort till,
Med andra ord delar vi på allt och kommer fortsätta göra så (åtminstone så länge jag tjänar mer en henne (hennes ord inte mina)

Om man räknar in allt som köps på ica etc som mat kostar kvinnor mer i annat så det går jämnt upp.

Nu är jag inte sambo längre, men vi använde kreditkort till mat, möbler etc och delade på det och alla gemensamma räkningar (boende osv) i slutet på varje månad.
Mobil, bil och liknande tog vi var för sig.

Gjorde likadant under föräldraledigheten, den som jobbade tog kanske kostnaden för något extra, men inte löpande kostnader.

Nu när vi inte är sambos längre delas mycket av kostnaderna för dottern fortfarande 50/50.

Säg att du hade köpt en lägenhet för 2.000.000 kr för ett antal år sedan. Du har lån på hela beloppet. Räntan kostar 2500/månad. Avgiften är på 0 kr där det ingår både bredband och allt annat driftsmässigt för det är en gammal förening i en större stad. Vad ska din sambo betala i hyra per månad tycker du? 0kr?

Vi låtsas att bostadskraschen har inträffat när ni ska sälja och lägenheten är bara värd 1.000.000 kr. Hur skulle du se på saken då?

Som du ser är det inte lika enkelt och självklart som du tycks tro...