Jag tror att jag är utbränd

Att du är på väg in i väggen (utmattningssyndrom) är det ingen tvekan om, var själv väldigt nära med flera symptom som du har, men jag hoppa ur innan jag inte orka mer.

Tvärtom för en bekant till mig.

Han körde järnet dagarna i ända pga brist på val (hans ord)

Förutom sömnsvårigheter,sämre aptit, inget intresse för sex, ständigt trött, nedstämd, ibland självmords benägen osv så kan det gå så illa att man dör, man ska då vara långt gången.

Det du kommer få om du sjukskriver dig är först att få prata med Läkare och Therapist minst 1g varannan vecka i början, du kommer få antidepressiva läkemedel tex Sertralin som även är lite ångest dämpande för att öka Seratonin, du kommer förmodligen få ångest tabletter tex Oxascand, du kommer få sömn tabletter tex Imovaine.

Problemet är att ångest tabletterna dom ofta skriver ut är benzo och jätte beroende framkallande, tar bara 1-2 veckor innan du knappt klarar dig utan dom.

Likaså så hjälper bara ångest piller om du är riktigt illa ute tex självmordsbenägen, annars ska man hålla sig ifrån dom.

Likaså brukar dom ofta höja doserna om du inte mår bättre i början, 4 ggr öka dom för min vän, han mådde så dåligt med kaos tankar osv, det berodde helt på ångest tabletterna, samt ev överdosering av antidepp.

Självmant sänkte han från 4st antdepp tabletter till 1 och slutade helt med ångest piller.

Han låg o skakade första dagarna med svettningar osv, han var beroende, piller är vad man får nu för tiden, riktig hjälp är inte lät att få.

Så be inte om Benzo preparat.

Och sjukskriv dig omedelbart, hur lång tid det tar för dig att komma tillbaka är helt individuelt, vissa mår bättre efter 6 månader medans andra behöver flera år.

Det tråkigaste är att ekonomin ofta förstörs helt o hållet, vännen hade 32000:- i lön och ca 17000:- i fasta utgifter varje månad.
Får ut runt 12000:- = 20000:- mindre så han kommer gå till kronofogden trots att afa hjälper till, du får en summa 1a månaden på ca 4000-5000:-, därefter runt 1500:- och så sjunker det till några hundra i månaden.

Du kommer få lära dig hur du ska hantera arbetslivet i framtiden med observation på din egen prestation och ständigt tänka på vad du gör så tempot inte är för högt och att du inte stressar, risken att man halkar tillbaka är lätt, så man måste vara försiktig.

Du fixar detta

Hej.

Jag har varit i liknande situation, utmattningsdepression. Jag är inte återställd men har nu avsevärt mycket mindre besvär.

Detta har hjälpt mig framåt:
Ordentlig medicin. Jag äter jag piller mot depression, ångest, sömnsvårigheter (tidigare åt jag Imovane som någon annan haft biverkningar av, själv hade jag inga biverkningar alls) och viss paranoia. Det tog tyvärr ett mycket bra tag innan jag hittade en läkare som tog mig på allvar och var beredd att prova olika mediciner tills mina besvär minskat till rimliga nivåer. Var först i kontakt med allmänläkare och min erfarenhet är att de inte vet vad de håller på med tyvärr. Var först när jag tog kontakt med en privatpraktiserande psykiatriker som jag känner att jag får ordentlig medicin.
Enbart 100% egna åtaganden. Med detta menar jag att säga nej till småsaker (eller större saker) som andra, t.ex. familjemedlemmar etc, vill att man ska göra med eller åt dom. Sådant gjorde mig helt slut och det tog ett tag innan min familj förstod att jag helt enkelt mår dåligt av att andra initierade åtaganden för mig. För att lyckas kommunicera detta insåg jag att jag måste vara öppen om min situation med dem och om nödvändigt bestämt säga nej och hänvisa till att om jag ska kunna återhämta mig måste min vardag, i alla fall fritid, vara till 100% mina egna beslut.
Sköta hygien och hushåll. Detta låter trivialt och kan vara svårt att hålla igång med men att gå upp på morgonen och duscha så man känner sig fräsch varje dag gjorde för mig iaf att jag kände mig lite mer fräsch för att ta tag i saker så att säga. Ett stökigt hem gjorde mig inaktiv så jag försöker att hålla mitt hem någorlunda städat, jag upplever att det minskar ständig stress och känslan av att vara splittrad.
Ekonomiska situation förbättrades. Jag fick ett arv som gjorde att min ekonomiska situation förbättrades avsevärt. Detta lättade den psykiska bördan av osäkerhet inför framtiden. Detta är ju inget tips som någon enkelt kan följa men vad vet man kanske det dyker upp något för dig i framtiden.

Detta har jag provat hela spektrumet av och inte märkt någon som helst skillnad:
Träning. Joggning och promenader har jag provat från mycket litet till extremt mycket. Från en promenad varannan dag till joggning en mil varje dag, samt allt där i mellan. Märkte tyvärr inte någon som helst skillnad, detta gjorde varken från eller till. Däremot hjälpte, och hjälper, joggning momentant mot min ångest vilket är positivt men man kan ju inte jogga en hela dagarna igenom liksom. Jag tror också att jag mår sämre när jag enbart är inomhus flera dagar i sträck så viss skillnad gör träning väl men inte till den extrema graden som vissa här har påstått.
Sömnhygien. Förutom uppenbara saker som att ha extremt varierande sängdagstider så har snacket om olika kurer för sömn inte gjort ett smack skillnad för mig. Min familj tyckte att jag satt framför datorn för mycket innan sängdags och trodde att detta var nyckeln för förändring till ett fantastiskt liv liksom men samtliga kurer jag provat har varit helt och hållet verkningslösa. Enbart sömnpiller har gjort någon skillnad.

Nu måste jag gå för att hinna med tåget. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig! Mvh / eurodanzisch

Jo det kan hjälpa vissa, beror på vad som hänt, men alla får samma skit o många svarar dåligt på det, man är en försökskanin, finns folk som tog livet av sig efter dom börjat med preparaten pga hur dom svara på det.

Vid långvarig stress så kan seratonin nivåerna sjunk helt klart och då kan antidepp behövas men bara det.

Min lilla syster har gått på dessa preparat tidigare pga depression o dom förstörde henne mer, i början 1-2 månader så mår man riktigt piss innan kroppen vänjer sig enl läkarna men inte fan mådde hon bättre efter 6 månaders användning, tvärt om, dom bytte till andra preparat 3ggr o bara testa sig fram o hon blev sämre o sämre med självskadebeteende.

Ni skulle se hennes recept, skrämmande.

Till slut hoppa hon av allt vad heter piller och kämpade hårt o bli "ren" då man även blir beroende av antidepp och sömntabletter.
Du kan inte sova mer än några timmar, från svettningar till att frysa, ångest, diarrè i veckor, ingen matlust, självmordstankar osv, inget trevligt, samma som en stor pundare går igenom vid avtändning.

3 månader senare mådde hon bättre med vårt dagliga stöd, så det går utan.

Så alla jäkla piller alla ska stoppa i sig så fort det är något härstammar från USA där allt handlar om vinster och där knaprar folk piller som godis, dit är vi på väg då mer och mer preparat används, hur gjorde vi förr? jo vi pratade om det och stötte varandra utan piller, nu får man piller för allt.

Jag hade ont i mitt knä för några år sedan och jag fick Tramadol utskrivet alltså ett Opiat preparat som är väldigt beroende framkallande = som morfin osv när det gäller avtändning.

Jag visste inte vad det var när jag fick dom så jag tog 100mg 2ggr om dagen i en månad o absolut min värk gick över helt samt så blev jag lite pigg, när det var slut så hade jag 2 veckor av rent helvete med avtändning samt några veckor med eftertyningar, värsta jag varit med om, och efter det hade jag ännu mer ont i knät då smärtan maskeras ussch, man ska försöka klara av så mycket man kan utan piller.

O sen för att inte tala om alla biverkningar, det är några A4 sidor om man använder antidepp,sömn och ångest

För mig som är introvert så hjälpte det att sluta träna (på gym då dvs), rör fortfarande på mig men för mig själv och inte lika ofta. Så viktigt med rätt sorts träning med och rimliga krav!
Tog mig knappt upp ur sängen på 4 dagar när jag krashade...

Att sjukskriva sig kan i sig vara en stressfaktor då mången vuxen människa mår bra av att kunna ta hand om sig själv och inte förlita sig på andra för försörjning. Du säger ju själv att du egentligen inte vill sjukskriva dig, men du mår så dåligt att du inte ser någon annan utväg. Jag tycker att en nedtrappning låter rimlig, och så får du känna lite hur du reagerar på färre arbetstimmar, för det är det du menar med 50% va?
Med lite tur känns det mycket bättre, och så kan du stanna kvar där, eller gå upp lite. Känns det inte bra, gå ner i tid eller sjukskriv dig 100%.

Kul att mitt inlägg uppskatts

Ännu bättre om andra kan få ut lite praktisk nyttja utav mina felsteg och åtgärder, vi kommer längre genom att hjälpa varann!

Många utav diagnoserna som finns är vääääldigt lika varann. Som det lilla jag skrev om introvert kontra extrovert, det finns underkategorier till dem som gör att de två nästan flyter ihop...
Lägg inte för mycket vikt på detaljerna vara, huvudsaken är att man tänker på det och börjar förändra sin livsstil och agerande överlag...

"Allt händer inte över en natt"
"Rom byggdes inte på en dag"

Kärt barn har många namn, och det stämmer även på detta, lite mer svårfattliga begrepp. "Stress." Fan tom. tandläkarn säger ju att du har stress för att du har ont i tänderna... Allt man inte kan ta på - det skyller vi på stress idag. Och ändå vill vi vara nåbara 24/7 med mobiler, datorer, Facebook hit och instagram dit, snap-chatt'a det och twittra dethär..

Jag skulle mer säga att vi själva till mångt och mycket är med och skapar denna negativa stress i samhället. Så sluta jämföra er med andra, vad de gör eller vad de köpt för "fräcka prylar", lev ditt egna liv och umgås som man gjorde "förr".

... Nu lät jag gammal och gaggig. Trots mina ringa 30år

*Tråd rensad*

Tagit bort otrevliga och ohjälpsamma svar, vänligen håll diskussionen på en saklig nivå.

/moderator

Ta inga rekommendationer härifrån, jag är i princip färdig psykolog och jag skulle aldrig drömma om att försöka berätta för dig vad som är bäst i det här läget.

Om det finns en företagshälsovård, ta kontakt med dem i första hand, annars din vårdcentral. Lyssna på dem, inte på oss.

Sätt dig själv som första prio nu för om du inte gör det så du kommer ångra dig så otroligt mycket om du försöker ignorera det.Det funkar inte.

Jag försökte.. Gör det inte!
Det är inte kul att vakna på nätterna med en puls som skenar och stressad till tusen.

Tyvärr blev länken bortrensad så jag postar den igen. Väldigt informativt och bra TV-program om fysisk/psykisk depression @ http://urplay.se/Produkter/185809-Vara-sjukdomars-historia-De...

Jag skulle snacka med läkaren. Går det så långt att du dundrar in i väggen kan det ta flera år att bli människa igen. Fett ovärt.

Yrsel, orkeslöshet, en kännsla av att inte hinna med något, oförmåga att varva ner, att det svartnar för ögonen och att man upplever att man liksom snarare "observerar" sitt liv än lever det är alla tecken som man ska kolla med läkare.