Personligt brev

Men ska inte tro, man ska veta Skriv lite mer självsäkert, poängtera att just dina kvalifikationer är en tillgång. Att du trivdes bra med arbetskamrater osv. säger inte så mycket om dig, skriv hellre att du är bra på att samarbeta men att du även kan jobba självständigt.

Undvik att börja meningar med jag samt avsluta med jag. Prova med andra ord där. "Jag hoppas att jag" låter även konstigt enligt mig.

Jag brukar säga att det finns bara fel när det kommer till personliga brev. Frågan är bara vilka fel den som läser det vill hitta.

Kort och koncist? Du kan ge dig fan på att hälften vill ha mer. Utförligt? Samma fenomen, andra hälften tycker att det blir en massa raljerande ...

Såhär brukar jag lägga upp mina personliga brev, men som sagt ... Jag får, precis som de flesta andra som inte råkar ha lite flyt, avslag på fler än vad jag går vidare med:

1) Varierat språk men inte för högtravande. Beskriv dig själv ur en objektiv synvinkel men i första person presens såvida det inte handlar direkt om tidigare arbetsuppgifter etc.
2) Korrekturläst både en och tre gånger.
3) Undvik floskler såvida du inte har dessa dokumenterade. (D.v.s. "Jag är stresstålig" och "jag är en bra lagspelare" är fraser som borde förbjudas i brist på källhänvisning. Alla skriver det, få är det, och är det relevant för tjänsten så tas frågan upp i form av "beskriv en händelse där du ..." vid en eventuell intervju ändå.)
4) Upplägg enligt följande:
a) Hälsning (duh!)
b) Presentation gällande aktuell tjänst - vad gör mig kvalificerad för tjänsten?
c) Presentation gällande tidigare arbeten - vad har jag gjort på tidigare arbetsplatser som inte står med i referenser eller CV?
d) Kort personlig "trivia" - vad gör jag när jag inte arbetar? Något som kanske kan tänkas vara indirekt efterfrågat eller som läsaren kan tänkas fastna en extra sekund eller två vid? För egen del brukar det bland annat vara att jag spelar musik - inget som har varit till min fördel rent kompetensmässigt, men det brukar vara något som brukar tas upp som (av intervjuaren) igenkännande isbrytare vid merparten av de intervjuer jag fått komma på, så det verkar vara en hyfsad krok att slänga ut. Var dock försiktig med aktiviteter som kan göda fördomar.
e) Kort avslut.

Med andra ord: Presentera saker i ordning efter dess relevans för tjänsten och överskrid aldrig en sida. En 3/4 luftigt fylld A4-sida brukar vara lagom långt för att ses som något som lagts ned tid bakom, men även lagom kort för att vara tiden värd att läsa vidare så länge relevansen finns. En fullsmäckad A4 i storlek 8 åker i papperskorgen lika fort som en fjärdedels sida i Comic Sans.

Tja, jag skulle nog säga Arial (eller liknande) för digitala kopior, Times New Roman för papperskopior. "Fnuttarna" (har tappat ordet) på TNR ökar enligt utsago läsbarheten, men tenderar att bli grötigt i mindre teckenstorlek på lågupplösta skärmar (vilka det, tro det eller ej, finns massvis av där ute än idag), vilket gör att exempelvis Arial blir mer lättläst digitalt.

Men som sagt, jag orkar inte gräva efter forskning på området, så det får stå som hörsägen tills motsatsen bevisats. Oavsett, båda är neutrala teckensnitt som inte fäster uppmärksamheten vid just teckensnittet i stället för innehållet, det är vedertagen kunskap som inte borde behövas någon källa för.

Bra egenskaper ska självklart framhävas i viss mån, men se till att det är egenskaper du har belägg för. Det var inte direkt riktat mot din text i sig, utan en regel jag finner mig efter.
Exempelvis: Jag är stresstålig, men jag skulle aldrig skriva det i ett personligt brev, trots att jag de facto har det dokumenterat. Mitt resonemang bakom detta är:

1) Om det explicit står att det söks en stresstålig person, ja då förutsätts det att jag anser mig vara stresstålig om jag söker tjänsten. Att skriva ut det i mitt personliga brev blir då redundant.
2) Om det explicit står att det söks en stresstålig person, och läsaren av din ansökan tittar efter det i dit personliga brev, så kommer 9 av 10 sökanden att skriva "jag är stresstålig" och då min ansökan högst troligen inte kommer att vara den första som läses så kommer det bara att skummas förbi när det är min ansökan som ligger i handen.
3) Om tjänsten implicit förutsätter en stresstålig person, se 1 och 2.
4) Om tjänsten inte förutsätter en stresstålig person kommer "jag är stresstålig" att ses som en floskel (något alla skriver "bara för att") i bästa fall, i värsta fall kommer det att tolkas som att du är en uppjagad person som inte passar in. Troligtvis mer åt det tidigare hållet men då faller trovärdigheten för alla andra argument som fler än en handfull sökanden råkar ha skrivit.

Skulle jag ändock vilja framhäva min stresstålighet, ja då lägger jag en större tyngd vid den erfarenhet jag har som påvisar just detta och ser till att de dokument jag har som stödjer detta ligger först i min samling referenser.

Men som sagt, folk har fått anställningar med betydligt mindre överanalyserade personliga brev än mina och i slutänden handlar det ofta om att vara antingen bland de första i högen eller att råka ha något som gör att just din ansökan är den som drar till sig uppmärksamheten för just den som läser den (vilket kan vara allt från formuleringar eller innehåll, till ett foto eller en rosa plastficka).

Säkert att du orkar jobba på lager vid den åldern? x)

edit: såg nu namnet och antar att åldern bara är ett exempel, hehe

"Jag trivdes väldigt bra med både arbetskamraterna och på arbetsplatsen." skulle jag ha skrivit. "Jag" för att göra meningen fullständig, och ord som "extremt" brukar jag undvika för att det inte ska låta som om jag överdriver. Inom din bransch kan dock språkbruket vara annorlunda.