När blev du vuxen?

Enligt lagen är man väl vuxen när man har fyllt 25 eller? Annars så är d blir myndig då du fyller18 år men dina föräldrar har väl fortfarande ansvar för dig tills du är klar med gymnasie eller har fyllt 21 år.
Själv blev jag inte vuxen en, känner mig fortfarande som en 15 åring ibland....

Jag ser då myndig och vuxen som samma sak. Men om du tänker på när man inte får ungdomsrabatter längre är det när man fyllt 26 på det flesta ställen.

Jag fyller 21 och jag känner att jag har långt kvar tills jag blir vuxen. Jag har på grund av personliga omständigheter varit lite halvvuxen sedan yngre tonåren, vara äldsta brorsan och ha frånvarande föräldrar osv. Men det skulle jag snarare säga innebär en tidig mognad och att snabbt behöva lära sig ta ansvar snarare än att "bli vuxen". Jag har 2 jobb och eget boende, det kan ju anses vara vuxet. Däremot kommer jag ibland bakis till jobbet för att jag har varit ute med polarna på en vardag och det är riktigt oansvarigt och barnsligt. Jag har sökt en vidareutbildning inom mitt fält och det är ju ganska vuxet, men ibland missar jag middag för att jag är så inne i spelandet så jag glömmer, och det är ju inte så vuxet.

Tror allt handlar om perspektiv

Skickades från m.sweclockers.com

Jag har nog haft ett flertal tillfällen i mitt liv då jag känt mig "vuxen" men var nog senaste veckans händelser som liksom satte standarden.

Är 26 nu och har en son som precis fyllt 5 och typ både vid studenten, flyttade hemifrån , när man blev 20, när man blev förälder, fick sitt första fasta jobb och alla dessa händelser har gjort att man känt sig mer vuxen än vanligt men förra veckan så blev det klart att jag och min sambo skall ta över mina föräldrars hus en "stor" villa med stor egen trädgård med riktigt underbart läge. Så just nu känner jag mig vuxen på ett sätt kan man väl säga.

Dock har jag en grej kvar att ordna verkar det som innan samhället ser mig som en vuxen och det är väl körkort, roligt att det ger sådana reaktioner när man säger att man är 26 och inte har körkort. Liksom vad skall jag ha haft det till? Bott mitt i stan, nedre plan i huset vi bodde låg affären, haft 15 minuter promenad till jobbet (5 min på cykel) och dagis till pojken har legat typ 500m från vår lägenhet. Men aja nu när man skall flytta ut på landet med 2 mil till jobbet, 5km till dagis/skola och affären så är det väl dags att åtminstone ha ett körkort, och sen kommer jag nog vara helt vuxen. Eller behöver man flyglicens också tro?

Dock tas väl vuxenpoängen bort av nördningen framför datorn speciellt nu med D3!

Mvh,
Viper@God

Jag kände mig vuxen när jag bodde själv, cykla till jobbet tidigt varje morgon, gick på gym sent på kvällen, hittade på egna nyttiga vegetariska maträtter samt köpte fönsterväxter och symaskinolja för egna pengar.

Idag sitter jag utan jobb och försöker förgäves plugga, kollar på barnprogram och äter mackor med ost och chocklad.

Livet är som en box chocklad, på mitt skrivbord.

Ordet vuxen kan ha många betydelser. Den jag tänker på för min egen del är den dagen då jag slipper tänka på mina föräldrar utan kan göra precis vad jag vill och när jag vill, den enda personen som behöver stå för konsekvenserna är jag själv.

Som det är idag styrs mitt liv till stor del av mina föräldrar, dels att jag måste arbeta hemma, men dels att jag får ärva hedersrelaterade konflikter. Och att jag måste hela tiden tänka att jag inte alltid får behandla folk som de behandlar mig själv, för detta kan resultera i katastrofala följer för mina föräldrar, då de är så beroende av andra i och med deras arbete.

Nå att jag fast arbete plus barn ser jag inte per definition som något sätt vara vuxen, speciellt inte när många av dessa knappast beter sig på ett ansvarsfullt sätt.. Men visst ett "riktigt arbete" (drägligt) är ett bra bit på spåret. Att skaffa barn på ett ansvarsfullt sätt och behandla dem därefter är också självklart ett vuxenhetstecken...

So here i am, growing older all the time, looking older all the time, feeling younger in my mind!
det är vad jag lever efter, jag är nu iofs inte så gammal 23 år, men jag vet när jag skall vara seriös och allvarlig, jag vet hur jag ska ta hand om mig ekonomiskt, fysiskt, psykiskt och alla andra sätt... Men tro fan att jag har roligt och kan stojja med min familj/släkt och vänner.

Usch för att bli en stackars bitter person som inte kan ha roligt bara för att man han ett "liv"

Jag är 30 år och känner mig inte överdrivet vuxen, känner mig mer som en mogen ungdom
Om några månader föds dock mitt första barn, och det är ju en hel skottkärra med vuxenpoäng, så får väl kalla mig vuxen efter det

Jag har alltid fått höra att jag är en ung man i en gammal mans kropp då jag aldrig riktigt har släppt loss som andra ungdomar gjort.
Med kostym och Gubb bil har jag känt mig som en äldre herre sedan övre tonåren.
Istället för att festa, gå ut med kompisar har jag tagit livet på fullaste allvar och utbildat mig och jobbat hårt.
Gifte mig ung också på min 22 års dag men är skild nu vilket också känns gammalt.

Är 26 idag och ska fylla 27 snart, har väl varit "vuxen" sedan 18 typ när man hade körkort och kunde köra sin Gubb bil.

Det enda som fått mig att känna mig som en youngster är väl TV-Spelen och det sporadiska användandet av sneakers och jeans.