Nyligen var jag i ett sammanhang där vi pratade om saker som ger och tar energi, och vikten av att hitta en balans mellan dessa. En bra liknelse är ett vattenglas som inte bara kan tömmas hela tiden utan även måste fyllas på. Att städa och andra vardagssysslor kan vara dränerande medan att umgås med vänner kan ge påfyllnad. Allt är dock inte svart eller vitt, som det binära tillståndet med vattenglaset. Ett bit in i samtalet kom vi in på det här med det fysiska mötet.

Jag är uppväxt på internet och började spela online med andra när jag var 9 år. Det blev min crash course i att lära mig engelska. Tänka sig vad något roligt kan motivera en att lära sig saker. Det var på den vägen med de vänskaper man fick som jag upptäckte storheten i forum, där man kunde snacka skit och koordinera nästa spelsession. SweClockers är endast en i raden. När jag tittar har jag snart 8 000 inlägg här – en piss i Mississippi jämfört med andra, som kommit och gått.

Det kanske är mot den bakgrunden som det faller mig naturligt att "träffas" online, lika naturligt som i det "verkliga livet". Större delen av mitt utbyte sker över Messenger och Discord, det är jag mestadels nöjd med. Det är inte alltid jag fått förståelse för detta – man ska ut och träffa folk, det där räknas inte! Vad gör det här sättet att umgås mindre värt? Det har jag tänkt på och känner prestationsångest över att jag måste träffa hela tiden människor. Det är ju så man ska göra.

Jag kom i alla fall att tänka på SweClockers, ett stort forum och en stor gemenskap på nätet.

Att jag delar detta på SweClockers har att göra med att jag tror att många här är med mig. Jag kom i alla fall att tänka på SweClockers, ett stort forum och en stor gemenskap på nätet. För mig är det inte givet att träffa människor i det verkliga livet, IRL, ger påfyllnad, i alla fall inte uteslutande. Inget ont om andra, utan jag ser fram emot det där tillfället när man ses och tänker tillbaka på det som något positivt. Men det kan också göra mig rätt matt och så har det alltid varit. Det är från dag till dag. Tro det eller ej, du som träffat mig på Meet & Geek eller andra sammanhang, jag känner mig ofta rätt obekväm bland människor. Att träffas online – inte alls.

Kanske är det kravlösheten i URL som gör det lättare oavsett dagsform? Friheten att kunna skriva ett meddelande, göra något annat och komma tillbaka en stund senare för att se vad den andra har svarat. Om den ens gjort det. Svaret kom morgonen därpå. Eller när båda är i zenith att skriva fram och tillbaka under ett par timmar.

Istället för att låta pekskärmen gå varm kan det leda till ett telefonsamtal – häromdagen slog jag någon form av rekord med fyra timmar. Men vänta lite, var det inte så här föräldrarna för jämnan "umgicks" med kära och bekanta? Telefonen är ju i allt väsentligt samma skit som att kommunicera över world wide web. Ja, förutom att det senare är betydligt coolare och mångsidigt i hur man kan kommunicera.

Varifrån kommer tanken om att URL är mindre värt än IRL?

Kanske har det med uppväxten att göra. Det här med internet i var mans hem var rätt nytt när jag var barn, och föräldrar var inte alltid förstående kring nörderiet. Gå ut med dina vänner eller få fyrkantiga ögon. Mer underhållande kunde jag tycka att det var med ett multiplayer-lir, där man gör en gemensam och rolig aktivitet samtidigt som man snackar skit. Alltifrån att tramsa runt till livets stora frågor, långt in på nätterna. Det händer fortfarande, om än inte alls lika ofta. Jag försöker ändå efter snart 34 solvarv lajva vuxen.

Nåväl, vad landade vi i? När jag vädrade mina tankar fick jag unisont mothugg på ett överraskande positivt sätt. Alla tyckte jag hade fel. Mötet URL är minst lika mycket värt som IRL, om det nu är vad jag vill. Det är ingen självklarhet att jag alltid måste leva upp till att ha socialt samkväm i den fysiska världen, fyller mötet på webben samma funktion den dagen är det så jag ska göra.

Nästa fråga – men tänk om folk tröttnar på mig för att jag inte vill eller har ork att ses hela tiden? Då kanske det inte är vänner som passar dig, fick jag höra. Det ligger något i det. Spännande ändå med nya insikter och att tiderna förändras.

Jag kanske ska släppa sargen och tillåta mig likställa en lång gaming-kväll med vänner som att ta fredagsbiran på sunkhaket.