VGA: Teknik av gamla skolan
Det moderna begreppet för VGA är ingen standard i sig självt utan ett begrepp som vuxit fram genom åren. Ursprungligen var VGA, Video Graphics Array, är däremot en standard som IBM tog fram under 80-talet. Som att kunna köra 640 × 480 pixlar och 256 färger. En gång i tiden en våt och dyr dröm. Idag lever resterna av detta kvar som något som glimtar till varje gång du startar datorn och när det ska pillas i BIOS.
VGA används numera synonymt med en analog bildskärmsanslutning. Ett signal- och kontaktformat som fortfarande används flitigt. Mer sällan för rena dator-till-skärm-anslutningar men fortfarande den kanske vanligaste anslutningen till projektorer, föreläsningssalar och andra sammanhang. Därför är VGA fortfarande relevant och kommer vara det i många år till.
Därför har man inom branschen mer eller mindre beslutat att VGA ska bort. Anslutningen är inte längre tillgängligt överallt och nya datorer och grafikkort har ofta tagit bort VGA helt. Detta går att lösa via signalomvandling och adaptrar men tumregeln är att försöka undvika VGA så gott det går.
Och det finns gott om anledningar till att undvika VGA. Eftersom det handlar om en analog signal påverkas bildkvaliteten över VGA direkt av kablarnas och anslutningarna kvalitet. Längden på kablarna och hur kabeln dras genom rummet runt störkällor påverkar också. Ju högre frekvenser som används, det vill säga ju högre pixelklocka signalen körs i, desto känsligare blir det.
Att köra 1 920 × 1 080 pixlar i 60 Hz utan att det uppstår störningar är svårt, för att inte säga i praktiken nära omöjligt. Du får räkna med att det inte är optimal kvalitet.
