Freesync kontra G-sync
För en utförlig förklaring och genomgång av Freesync och Nvidia G-Sync hänvisar jag till Thomas Ytterbergs eminenta bildskärmsguide.
För att testa Freesync använde jag mig av ett AMD Radeon 290X då jag själv har ett kort från Nvidia. AOC AG322QCX använder Freesync i intervallet 48-144 Hz och om skärmen matas med färre bilder per sekund än 48 dubbleras uppdateringshastigheten. Får skärmen 30 bilder per sekund rullar den i 60 Hz, 20 bilder per sekund blir 40 Hz och så vidare.
Det är rätt stor skillnad jämfört med G-Sync som matchar uppdateringshastigheten på skärmen med bilder per sekund den blir matad med, vilket gör att de skärmarna kan gå väldigt mycket lägre. I praktiken borde det däremot vara samma sak.
Det jag spelar där G-Sync är användbart är nästan enbart begränsat till The Witcher 3. Wolfenstein: The New Order behöver definitivt det på grund av att spelet är hårdlåst i grafikmotorn till 60 bildrutor per sekund (FPS). Eftersom The Witcher 3 är enormt krävande hamnar bildfrekvensen också runt 60 FPS. Här kommer det diffusa i att beskriva upplevelsen.
På AOC AG322QCX är det svårt att hålla bildfrekvensen över 48 bilder i sekunden och så fort den går under det märks genast frånvaron av Freesync. Det fungerar dessutom inte i borderless window-läget, tvärtemot vad AMD hävdar i mjukvaran Radeon Crimson Software ReLive Editon.
Fotnot: för att adaptiv synkronisering ska fungera måste bildfrekvensen begränsas till skärmens högsta frekvens, annars stängs det av. Det gäller både G-Sync och Freesync.
