Ett misstag många "okunniga" gör när de skaffar en SSD och "flyttar över" (installerar om Windows) från sin gamla HDD är att de inte kopplar ur ALLA andra diskar än SSD:n Windows skall installeras på. (Eller ändrar inställningar i UEFI(BIOS) så att UEFI(BIOS) vet att en annan lagringsenhet är första boot-enhet.)
På en dator med UEFI aktivt så har man formatet GPT på hårddisken, ej MBR. MBR används av BIOS eller "Legacy BIOS"-inställningen.
När man installerar Windows för första gången på en dator med UEFI (I princip alla datorer sedan 2014?) så skapas 3 partitioner, EFI-partitionen (FAT32)(boot-partition), "Windows"-partitionen (NTFS), samt en Recovery-partition.
Låt säga att man har en HDD (snurrdisk) och man vill flytta Windows till en SSD men behålla den gamla som lagring och väljer att INTE koppla ur den gamla HDDn (eller ändrar boot-ordning i UEFI(BIOS)) så behöver endast "Windows-partitionen (NTFS)" skapas på SSD då det redan finns en EFI-partition och Recovery-partition på den gamla HDD:n.
(Ska tillägga, jag är osäker på om Windows alltid skapar en ny Recovery-partition på den disk där Windows installeras eller om denna tillåts ligga på en annan enhet. Logiskt sätt, bör det tillåtas.)
Av denna orsak är vi många som rekommenderar att ALLTID koppla ur ALLA hårddiskar utom just den som Windows skall installeras på när någon uppgraderar till en SSD, så att EFI-partionen automatiskt hamnar på rätt lagringsenhet.
