@[¿]Gangster:
Jag försöker undvika att ge andra tips om hur de ska leva sina liv, eftersom jag inte har någon erfarenhet av att vara dig, medan du har varit det i hela ditt liv. Ingen annan, inte ens en psykolog, har lika mycket kunskap och erfarenhet om ditt liv som du har. Du är experten av ditt liv, på samma sätt som jag är experten av mitt liv, så därför är det bara du som vet vad som är bäst för dig själv och du som kan lösa dina problem. Allt jag kan göra är att dela med mig av min erfarenhet av en period då jag hade lågt självförtroende och hoppas att du kan lära något från det som du kan tillämpa till din situation.
I högstadiet hade jag nämligen väldigt lågt självförtroende. Tonåren i sig är ju en olustig tid i de flestas liv, där man inte riktigt är vuxen än, men man förväntas ändå ta mer ansvar och ta vissa vuxna beslut. Det var speciellt en olustig tid för mig och det tog ett par år efter högstadiet tills jag insåg att jag ens hade lågt självförtroende och vad orsakena var till det. För mig var huvudorsaken att jag gjorde någonting som jag inte ville göra, nämligen att spela tennis. Visst kan man bli tvingad till att göra värre saker i livet än att utöva en sport, men det var inte vad jag ville göra, och det var tillräckligt för att köra ner mitt självförtroende i botten. Det var min farsa som plötsligt hade fått för sig att jag skulle bli tennisproffs och gjorde allt för att det skulle bli verklighet. Han såg till och med till att jag bytte skola till en klass som hade inriktning tennis, vilket var ovanligt i grundskolan då. Istället för att stå upp för mig själv och säga till honom att jag inte gillade sporten och inte ville spela längre, så höll jag tyst och gjorde vad som förväntades av mig. Stort misstag, och som resultat så mådde jag skit. Jag började därför också avsky skolan och min klass. Jag brydde mig inte om jag fick lägsta betyg, högsta betyg eller ens om jag lärde mig någonting. Som "tur" var lämnade farsan familjen när jag började gymnasiet och jag fick då mer kontroll över mitt liv och valde då snabbt att sluta med tennis.
Läxan av det har jag inte glömt sedan dess: gör alltid vad du själv vill i livet och gå din egen väg, oavsett vad någon annan tycker om det. Det är lätt att säga, men vad jag har märkt är att få faktiskt följer det rådet fullt ut. Jag vill gärna tro att jag gör det för att det är ett tecken på att jag växer som person. När man inte växer så krymper man, och när man krymper får man lägre självförtroende.
