Dragon Ball handlar om en pojke vid namn Son Goku som gillar att utöva kampsport. Genom seriens gång, från liten till stor, vill han alltid bli "starkare" och bättre på att slåss. Det bästa han vet är att utmana sig själv och ta sig till nya höjder när det kommer till hans styrka och sätt att strida mot en annan person.
Det finns 7st "Dragon Balls", och när man samlar alla får man önska sig (nästan) vad man vill. Mycket av serien går ut på att någon elak jävel vill samla på sig dem och önska dig odödlig, eller något annat så de inte kan besegras och nå världsherravälde. Son Goku söker också efter Drakkulorna, oftast för att ondingen/ondingarna haft ihjäl hans vänner och han vill önska dem tillbaka till livet.
Mangan är en enda serie och kallas "Dragon Ball". Animen är uppdelad i två, Dragon Ball (när Goku är liten) och Dragon Ball Z (när han blivit vuxen). Det är i Dragon Ball Z som "allt händer", det gula håret, de spränger planeter och annat. Det är också här Goku får reda på att han är en utomjording, alltså en Saiya-jin, en ras som älskar att slåss, vilket förklarar varför han varit så stark genom seriens gång upp till då. Mycket av det intressanta är hur de ska hitta dessa kulor, och lyckas komma på en stridsstrategi i hur de ska besegra sin fiende.
Jag skulle kunna göra mitt bästa att förklara djupare vad det handlar om och varför det, för mig iallafall, är en kul serie. Det bästa jag kan säga när nog bara att serien är ganska hjärndöd. Precis som när ni pratar om spel på Geeks ibland där ni har titlar (typ Sea of Thieves) där man bara kan hoppa in och köra, så är det precis samma med Dragon Ball. Folk slåss, det ser oftast coolt ut, nivån höjs alltid, och det är otroligt överdrivet, men det är 90% av charmen också.
Det hjälper en del att skaparna till serien är en "gag-manga artist", alltså att han i grunden (och innan Dragon Ball) skrev komedi-serier. Dragon Ball är, trotts de stora musklerna och stora energibollar, också väldigt roligt.
