Kvaliteten på majoriteten HDR10 och Dolby Vision håller en högre kvalitet och dynamiskt omfång på ett sätt som tidigare inte är tekniskt möjligt med SDR. Du kan med HDR återskapa exempelvis filmen (alltså fysisk analog film) så som den är tänkt att se ut, inklusive dess högre dynamiska omfång som tidigare bara kunde upplevas med analog film på biograf.
Med HDR är det från början – likt för moderna streamingplattformar – möjligt skapa innehåll med ett betydligt större omfång av nyanser och i den processen styra exakt hur ljus bilden ska vara. Vilket är precis vad HDR handlar om: High Dynamic Range. SDR är istället en relativ skala och som en sådan rätt begränsad i förhållande till hur ögat uppfattar ljus. För att SDR ska fungera behöver bildens karaktär ofta ljusas upp.
Eller om man så vill: SDR är en likriktare. SDR är så pass krympt i omfånget att det blir något av en egens sorts karaktär i sig självt. HDR är mer eller mindre helt fritt i hur man som innehållskapare vill att bilden ska se ut. HDR10 (med varianterna i HDR10+ och DV) baserat på hur ögat uppfattar ljus (PQ, perceptual quantizer) medan SDR är baserat på hur ett bildrör omvandlar elektrisk signal till ljus.
Ett typexempel på högre dynamisk omfång som inte går att återskapa hela vägen med SDR är skuggtoner och mellantoner. Det är där HDR har som störst effekt. Många fokuserar på 1000+ nits och högdagrar för det är den första uppenbara skillnaden men det är inte det som är avgörande.
Detta blir då ofta en dissonant upplevelse för många. Här tittar man på HDR för första gången och hör talas om ljusstyrkor som är 10–20 gånger högre än en plasma. Ändå upplever man HDR materialet som att det är för mörkt. Svaren är ungefär som följer:
1) Man är helt enkelt ovan med att det är en bild med ett stort omfång av nyanser i skuggor och mellantoner. Man är så van med den snäva och ganska ljusa SDR-karaktären som varit det enda alternativet sedan TV, BD, DVD, VHS och äldre. Man förväntar sig en HDR-bild som är "...precis som SDR fast ljusare" så blir det en jäkla dissonans när bilden istället är mörkare!
Och man har ännu inte insett att HDR-bilden, trots att den är mörkare, faktiskt rymmer så mycket mer nyansrikedom än tidigare. Det är bara nytt och märkligt eftersom man är så van med en snäv karaktär på bilden efter decennier av SDR-tittande.
2) Rummet är för ljust: detta är lite av dilemmat med HDR och absoluta nivåer. Det fungerar inte alltid i ljusa rum där SDR fungerar bättre eftersom det är relativa nivåer. Ökas ljusstyrkan i TV:n blir också skuggtonerna ljusare. Skuggtonen som däremot i HDR ska lysa med 3 nits ska fortfarande lysa med 3 nits oavsett om TV:n orkar 400 eller 4 000 nits. För det är absoluta nivåer med HDR.
Lösningen, om man inte vill anpassa rummet, är att använda någon form av HDR-läge som ger en annan tonemapping. Detta varierar då från TV till TV hur det går till och vilka möjligheter som finns. På LG brukar det heta Dynamisk tonspegling eller dynamic tonemapping och grundprincipen är ungefär så här:
Dynamic tonemapping OFF: HDR-bilden tonas som den är mastrad. Mastrad till 300 nits som max ljusnivå lyser den med 300 nits som max ljusnivå.
Dynamic tonemapping ON: HDR-bilden tonas efter displayens förutsättningar. Kan TV:n lysa med 800 nits (likt en OLED C3) och filmen är mastrad till 300 nits, då skalas nivåerna om för att matcha 800 nits som vitt och bilden blir ljusare. Men om bilden är mastrad till 1000 nits händer oftast ingenting eftersom den redan är mastrad på nivåer bortom TV:ns fysiska kapacitet.
På detta har olika TV olika bildlägen eller andra funktioner som ljusar upp HDR-bilden mer "automagiskt" för att matcha ljusa rum. Till exempel finns ofta två olika Dolby Vision-lägen, ett för mörka rum och ett för ljusa rum. Flera tillverkare har också blivit bättre och bättre på att använda ljussensorn med god effekt på sina toppmodeller.
Så det handlar om att förstå sin TV och hur den fungerar. Det finns lösningar och det måste finnas lösningar eftersom alla rum är olika.
