Krönika: Får man någonsin vara glad?

Jag är då skitnöjd med min dator förutom den krångliga SSDn och tänker köra på med den länge och väl. Gick från Ryzen 7 2700, 32GB RAM och GTX 1080 till Ryzen 9 5950X, 64GB RAM (2 st av dessa moduler användes tidigare med 2700) och RTX 4080. Hade förra delarna i typ 6-7 år. Brukar gå ungefär 5 år mellan nya skärmar antingen för att dem går sönder eller för att det kommit någonting märktbart bättre. Min förra skärm gick i 120Hz och jag körde på med den i 6 år, min nya går i 240Hz och tänker köra på med den tills den ger upp. Förmodligen skaffar man väl en 480Hz skärm nästa gång, men känner inget behov av att uppgradera till det bara för att. Inte värt besväret.

Dem gamla delarna fungerar dessutom fortfarande jättebra eftersom att jag aldrig pressade gränserna med dem, så jag gav bort dem till någon som behövde dem mer än jag och även han är jättenöjd med hans relativt stora uppgradering. Det är sjukt hur bra 1080 har åldrats faktiskt, kunde ju t.ex spela Cyberpunk på 1706x960 (FSR Quality) med nästan maxad grafik och ändå få 50+ FPS. Lustigt nog så är enda skillnaden med 4080 att jag får 50+ FPS med maxad RT och DLAA (inte DLSS upscaling) på 2560x1440, allting ser ju lite finare ut utan renderscale/FSR men annars tycker jag faktiskt upplevelsen är typ samma som med 1080. R7 och 1080 lever vidare och fortsätter göra sitt, så jag kunde inte vara nöjdare med mitt förra köp heller.

Man ska inte låta FOMO diktera hur man lever ens liv, då blir man aldrig nöjd med någonting.

Jag är likadan. Dessutom är det betydligt roligare att trycka in pengar på Avanza och se dem närma sig sjusiffrigt än att handla skräpet X.

Samma här haha, men skärmar idag har fel prio. Jag söker en 4K 32” 120hz skärm med 98%> DCP färgrymd, OLED, slank och snygg i metallfinish, för ca 6000 kr.

Problemet är väl egentligen inte jakten på ”bättre”, den är nog hårdkodad i människan. Framgång och status betyder fler möjligheter till fortplantning (även om det kanske inte korrelerar 100%-igt när det gäller just datorhårdvara).

Problemet är att numera måste man kasta absurda pengar på det där man tidigare kunde pillra med överklockning och få till något man kunde vara stolt och nöjd med.

Jag brukar försöka tänka att jag ska ha bättre av de grejor jag använder mycket. Bra sticksåg, för den går hårt, men billig cirkelsåg från Jula, för den används bara någon gång ibland.

Bra krönika. Igenkänningsfaktorn är stor. Låter som ett sunt tänk som man själv bör ta efter, för det är mentalt dränerande.

Jag har bara ett större problem. Jag har inte tid. Jag har inte ens tid att hitta fel. Men jag kan absolut hålla med om att fabriksinställningarna på teven ofta suger. Speciellt på teves som är köpta billigt på någon mataffär. Även om man försöker kalibrera in dessa blir färgerna helt fel. Sluta vara dumsnåla. Man behöver inte köpa det dyraste, men inte häller det billigaste. Men passa på att försöka njuta av det inperfekta, tänk spelkänsla på 80-talet.

Det finns bara tre produkter som har lyckats slå mig lös från samma "uppgraderingscykel"-tänk och det är min DAC, hörlursförstärkare och hörlur efter att ha testat många olika och kommit fram till att jag är såpass nöjd och oftast med betydligt dyrare produkter så ger bara sämre resultat så då har min "upgradeitis" blivit kurerad. Har kört med samma i väldigt många år nu och struntat i nya produkter.

Inom datorvärlden är det ju lite annorlunda dock.

Att aldrig vara nöjd och alltid vilja förbättra sin upplevelse/livssituation skulle jag säga är en grundläggande del av att vara människa.
Större, bättre, mer avancerat!

Får en bild av hur @Tvelander sitter där med sin värstingdator och fotomodellsbrudar 😄