Arbetsmiljöverket granskar risker med digitala arbetssätt

Jobbar på kontor och jobbar hemma i undantagsfall.
Detta spelar ingen direkt roll ändå då jag sitter vid datorn lika mycket hemma som på kontoret, distansen från kontoret påverkar inte arbetsuppgifterna…

Jobbar väl ca 70%-75% på distans. Under ett år blir det några månader i Europa och merparten i Nordamerika (ibland en vecka eller två i Sydamerika beroende på kund)
Som tur är har man eget boende på båda sidor Atlanten så man slipper bo på vandrarhem/airbnb och dylikt i veckor i sträck.
Men nästa år blir det över 90% på en och samma plats vilket kommer bli skönt. Edit: i det växande Silicon Desert

Säg nu fan inte att företag kommer att använda detta som ammunition för att ta bort distansarbete...

Jobbar hemma på heltid. Köpte bra höj/sänk-bord och stol direkt i början av pandemin. Sen har jag även byggt hemmalabb med oscilloscope, bänk power supply, multimeter, tångamperemeter, lödstation och esdmatta.

Jag jobbar hemma så lite som möjligt då det leder till psykisk ohälsa för min del, blir 1-2 dagar per vecka.

1) Du sammanfattar det bra. Men företaget kommer mista arbetskraft oavsett hur de gör. De som inte gillar hemarbetande kollegor säger upp sig om kollegorna vägrar komma in till jobbet, alternativt så mår de dåligt och presterar därefter. Och vice versa så som du påpekar.

Jag trodde också som dina kollegor att de flesta på gamla jobbet skulle komma tillbaka när pandemirestriktionerna togs bort men så blev det tyvärr inte. Så jag var tvungen att byta jobb för att inte må dåligt när jag till slut insåg att det aldrig kommer bli normalt igen på det gamla stället.

En lösning är personalomflyttning inom företaget så att alla kan trivas. Kan inte säga att företaget jag jobbar på aktivt hade någon ambition för detta. Jag sökte istället en annan tjänst inom företaget. Jag såg till att söka ett jobb som inte är möjligt att utföra hemifrån. Stämde noga av med nya chefen att så var fallet innan jag accepterade jobberbjudandet. Var lite tveksam först att stanna kvar i företaget men har nu blivit övertygad om att det faktiskt finns delar som fortfarande fungerar så som jag vill ha det.

2) Vi har ganska bra förmåner för hemutrustning. Man kan ta en del av årliga förmånspotten till sådant om man vill. Så upp till 6000 kr om året. Plus ett engångsbidrag som vi fick under pandemin på 8000 kr. Så även om jag inte ofta använt det för jobbet så har jag köpt hörlurar, skrivbord, kontorsstol, tangentbord och bildskärm att ha hemma. Det betalas ut före skatt så en del av kostnaden på inköpen försvinner i skatt men det blir ändå en bra rabatt.

Hybrid, 50% hemma.

Var 100% hemma under pandemin, och fick jag välja helt fritt så skulle jag bara vara på kontet en dag i veckan, det räcker gott.

Har ungefär samma ergonomiska förhållanden både hemma och på kontoret, exempelvis samma märke och modell på både stol och datorbord. Grejerna jag har hemma har jag betalat för själv, men de hade jag ju redan innan jag började jobba hemma så det har helt enkelt inte funnits något inköpsbehov, än så länge.

Upplever inga egentliga problem, annat än att jag är dålig på att ta pauser och blir därför sittandes för länge i stöten (vilket leder till vissa griniga överarbetade muskler), men det är ju lätt att lista ut vems fel det är.

Det är verkligen tydligt i trådar som dessa att (forumaktiva) datornördar i snitt är mer ensamvargar än gemene man.

Personligen tycker jag inte om att jobba hemma mer än väldigt sällan. Dels på grund av att jag har barn som är hemma då och då som stör och dels då jag är en social person med behov av att träffa folk en del.

Som tur är har jag en bra jobbsituation ur den synvinkeln. Har ett eget kontor som jag kan stänga in mig på och sätta upp en "stör ej"-skylt om jag behöver koncentrera mig extra bra. Jag har också turen att ha väldigt bra kollegor som frågar och respekterar om jag har tid eller inte att snacka.

Arbetar största delen hemifrån, är inne ca 1 gång i veckan beroende på hur jag kan få tag i hundvakt. Livet har blivit väldigt mycket enklare med distansarbete och jag märker tydligt att dom dagarna som spenderas på kontoret är helt bortkastade sett till faktiskt utfört arbete, så jag har gett upp på det och ser det som en social dag där jag pratar med folk i huset och får lite statusuppdatering kring vad alla har för sig. Jobbar såpass mycket bättre hemma.

Största delen av mitt arbete är dessutom med människor som sitter på annan ort, så vårt sammarbete är digitalt oavsett. Vi har tagit till Discord för att snacka skit, det är inte så naturligt att ringa upp nån på Teams tycker jag.

Som mitt liv ser ut idag skulle jag inte kunna tänka mig att ha ett jobb som inte erbjuder distansarbete, men om jag inte hade hundarna och bodde lite närmare jobbet skulle jag väl inte ha några större problem att masa mig till ett kontor, men det känns ytterst meningslöst och produktiviteten skulle sjunka. Som tur är har jag än så länge en chef som står på min sida och låter mig köra på, då jobbet utförs med bravur.

Tror du har missuppfattat henne delvis i alla fall.

Arbetsgivare har väldigt långtgående jurididskt ansvar för arbetsmiljön anställda har, både fysiskt och psykosocialt. På arbetsplatsen kan t.ex en chef lättare hålla koll om någon aldrig tar pauser eller stressar omkring med andan i halsen, om någon verkar utanför i personalgruppen, eller om personen klagar på smärta eller dylikt. Hemma kan inte arbetsgivaren kolla om arbetsplatsen är vettigt utformad och följa upp saker. Kommer inte märka om någon ser deppig ut, eller luktar alkohol, etc. Det finns också försäkringsfrågor om man får arbetsrelaterade skador att ta hänsyn till.

Fysisk närvaro gör att man lättare märker av när något inte stämmer med andra och kan anpassa arbetsplatsen efter behov. Det går säkerligen hitta många kreativa sätt att kompensera (eller för den delen förvärra) situationen, men helt och hållet ersätta fysisk närvaro blir svårt.

Tl;dr: Det blir krångligt och oklart hur en arbetsgivare ska sköta sitt arbetsgivaransvar när folk jobbar hemma. Det behöver undersökas så inte folk far illa.

Håller med. Otroligt smidigt att jobba hemifrån. Jag är betydligt mer effektiv hemma än på kontoret.
Jag jobbar inte hemma alla dagar i veckan, utan är på arbetsplatsen mer än 50%, men skulle aldrig ta ett jobb där man inte fick jobba hemifrån.

Både jag och sambon älskar att jobba hemma, men det kräver disciplin och just att man inte blir störd av andra är en bonus. Får otroligt mycket mer gjort hemifrån. Vi har möjlighet att jobba hemifrån 2,5 dagar per vecka i snitt.

Det räcker inte med enskilt rum och respekt från ungar (+ deras vänner, grannar, husdjur mm) om det man gör kräver viss sekretess och innefattar mycket muntlig kommunikation (vilket mitt jobb gör). Ingen annan får höra vad som pratas om och då krävs ljudisolerade utrymmen om andra ska vara hemma. Det tror jag inte min arbetsgivare är villig att betala för.

Sen har uppenbarligen både du och jag turen att ha tillräckligt bra ekonomi för att kunna ha en egen hörna (eller i mitt fall ett helt rum). Det är dock långt ifrån alla som har den möjligheten.

Vi människor har, som du skriver, olika mycket behov av umgänge. Ett litet behov av socialt umgänge är förstås ok i sig, och superbra just om man jobbar på distans och har mycket enskilda arbetsuppgifter.

Det du beskriver som "översociala personer" låter mer som personer med låg social kompetens. De borde läsa av om de pratar för mycket, men att ha låg social kompetens är ju en annan sak än att ha stort socialt behov. Man kan förstås ha både stort behov och låg kompetens. Jag är definitivt i övre delen av sociala behov jämfört med de flesta av mina "nördkompisar", men i andra sammanhang är jag nog rätt genomsnittlig.

Jag hade accepterat om man spred ut de dagar distansarbetarna kommer in till kontoret över hela veckan. Det är värdelöst när man blir lämnad ensam på kontoret flera dagar i veckan. För oss blev det att alla kom in måndagar och då var det möten minst halva dagen. Sedan låste de in sig på sina rum (satt med stängd dörr och hörlurar) istället för att umgås. På onsdagar hade vi mötesfri dag. Den dagen hade jag önskat folk kom till jobbet men då brukade jag sitta själv där. När jag påtalade för chefen att en dag i veckan är för lite då blev det "vilken dag mer ska vi komma in". Hon fattade inte att jag ville ha folk där alla dagar. Men alla behöver inte vara där samtidigt. Jag pratar helst med en kollega i taget. Inte alla samtidigt. Upplägget gjorde att jag aldrig kunde prata med någon. Det hanns inte med.

När man bestämmer vissa dagar i veckan då bryr man sig inte om de som kommer in till jobbet varje dag. Man tänker enbart att göra det bra för de som jobbar på distans. Bestäm hellre att man kan få jobba hemma max halva veckan i snitt och att man bör variera vilka dagar man kommer in. Undvik att alla kommer samtidigt för att få en bättre fördelning över veckodagarna så att det aldrig blir tomt på kontoret.

Det är tråkigt att det alltid är jag som anses ha problem när det är de andra som undviker att samarbeta genom att gömma sig hemma. Jag bytte jobb så jag fick kollegor som ville jobba i ett team istället för ett gäng enstöringar. Mina nya kollegor håller med mig att man inte kan ha det så som jag hade innan.

Jag förstår ditt resonemang och det här diskuteras i det oändliga. Från att själv varit 100% på plats, alla pass, dygnet runt så är det natt och dag nu med dagtid, 2,5dagar på plats. Man ska inte underskatta behovet av social interaktion, men vissa moment i mitt yrke kräver att jag inte blir störd. Annars tar det dubbelt så långt tid och risken är betydligt större att det blir fel.

Sen har det här med aktivitetsbaserade kontor varit förlagan till distansarbete. På min arbetsplats finns det inte platser åt alla om alla skulle vara på kontoret 5 dagar i veckan.

Nja, det har inget med samarbete att göra om man träffas eller inte. Jag kan ha fysiska möten där det finns deltagare som bara är där fysiskt, men har inget att tillägga. Då har jag hellre ett distansmöte där alla är med, iofs har jag alltid gillat använda text som kommunikationsmedium och nu 25år senare så är det standard med chat/videosamtal. Man var bara lite före i sin tid