GTA V för barn?

Hijackar tråden då jag e lite i samma sits fast det gäller Red dead redemtion 2. Är det lika illa ???

Red Dead Redemption 2 är också rätt så rått. Börja med att spela spelet själv så kan du få en uppfattning om du vill att ditt barn spelar det.

Jag hade inga problem alls med sömn eller liknande, det som påverkade oss absolut mest var faktiskt Jackass filmerna då det var idioti man faktiskt kunde genomföra och språket påverkades mest genom svensk hip-hop, spel har aldrig påverkat mig negativt kan jag säga faktiskt mer än att jag efter 17 år av WoW spelande fortfarande är lika beroende av det men det är en annan femma.

Tror det ligger mer i hur föräldrarna pratar med barnet och hanterar det, som med allt så är det alltid en diskussion om vad som påverkar barn hit eller dit runt om. Föräldrars beteenden och vad man tillåter eller inte, vad man förklarar eller hur avgör nog betydligt mer.
Oro över "influenser" från musik, film, spel etc har alltid lyfts fram av vissa men hittills är inga permanenta länkningar faktiskt gjorda (afaik) men forskningen har visat att det inte har de effekterna.

Tror det är mer reflektioner av hemma, jag bryr mig inte så mycket av hur andra sköter sina barn vs jag mina men blev mer orolig / skrämd när en far ut svarade på frågan från hans ~5-6 åriga son när det efter en varm dag efter mycket snö hade töat.
"Varför är det så blött på marken?"
Och svaret som kom var "Det har nog regnat, jag vet inte, fråga inte så mycket"
Sånt gör mig mer orolig än GTA V som spelas av yngre.

Inga studier vad jag vet nej, om det fanns skulle ju underlag för åldersgränser snarare leda till reglering mer än rekommendationer.

När squid game var "THE thing" ville ungarna se, de fick se och alla slutade mellan ett till tre avsnitt inte pga skräck eller blod utan pga att de inte fann något intressant för dem i storyn. Lillen tröttna efter dockan och ville hellre leka med sina dinosaurier som minsann kan äta upp folk, tonåringen tyckte storyn var svag, 10 åringen höll ut längst men tyckte det blev enformigt.
Lillens mardrömmar är just nu om myggor och björnar som ska komma in i hemmet (bor inte på landet), de andra har inga speciella. Alla är ju olika på mardrömmar och hur de lever sig in, kopplar mm men vi har inte haft några problem och lösningen på lillens är oftast att berätta att man kan ju ha sina egna dinosaurier i drömmarna som kan äta upp alla elak myggor och björnar eller slå bort dem som Bumpy i Krita lägret.
De största influenserna på agerande är kompisar, syskon, vi föräldrar och andra personer i närheten vilket syns tydligt på alla ungar. Missköter sig de barnen eller vuxna apar ungarna efter, samma med språk, sedan går det ju i lite faser av utveckling med toppar och dalar. Vissa beteenden dyker upp efter att de varit med någon, är det fel beteende så får man korrigera och förklara vad som är fel med det osv.

Edit:
Länkar denna förut men här är lite lättsmält iaf och lite kontext med iaf en expert och kontexter mm.

Så du drar ett likhetstecken mellan att att exempelvis då gilla dinosaurier och leka att de finns och att dra det till att exempelvis skada en medmänniska? Lek uppmuntras, fotboll blir även det hårdare till en gräns när man blir äldre och spelar men det är till en gräns, det är ingen (förhoppningsvis) som uppmuntrar barn som.slår andra barn, utan snarare att man direkt när det sker i tidig ålder förklarar allvaret, risker, att det är fel lösning etc.
Anledningen att det inte finns några är att det inte finns stöd för.dem, vi har åldersgränser i lag på mycket saker av just de skälen att det är skadligt mm men det är inte samma sak som åldersgränser för exempelvis bio då dessa är enbart i offentliga rum gällande medan någon som alkohol och langning är oavsett rum, lika så cigaretter.

Att dra en koppling mellan att leka något och att ta skada av det eller skada någon annan är inte rimligt pga det är helt olika saker, men som du själv säger är länken mellan saker som föräldrar gör mm väl dokumenterat. Har du alkoholism i en familj eller våld så påverkar det barnet och det blir ofta själv utåt agerande och riskerar hamna i beroende etc men det är inte samma som att se en alkis på film. Barn testar, om de svär hemma och ingen bryr sig så gör de så ute med oavsett vart de lärt sig det, om de får slåss utan konsekvenser eller att andra beteenden ursäktas istället för adresseras så blir det beteende mönster, det gäller även om de ser andra som kommer undan med beteendet.

Att du inte är sugen på att prata / förklara något jobbigt är för mig mer visade för risken med hur det påverkar än det faktiska händelsen. Det är väl ett ypperligt tillfälle att diskutera samtycke, övergrepp, hur man ska tänka kring det och liknande, speciellt med någon som kommer upp i åldern där det blir mer och mer aktuellt och påtagligt?

Vi kanske gör olika men jag har redan vid flertalet tillfällen pratat om vad man får och inte får göra med andra, vad nej betyder, förklarat tanken bakom samtycke och skillnanden mellan att man själv tycker något är kul vs att den andra inte tycker samma mm. Detta med mitt barn som går på förskolan, ser det som en självklarhet att även diskutera obekväma saker med barnen, oavsett om det är jag eller de som finner de jobbiga. För mig är det samma princip som att man lär dem om sex, samlevnad, skydd, sjukdomar mm istället för att köra med avhållsamhets idéer, när det sker ska personen vara så väl utrustad med kunskap som den kan vara för att göra ett så bra beslut som möjligt.

En ung person kanske skriker ett skällsord en gång efter någon pga film, en person skriker det regelbundet utan förbehåll för det för att det inte tagits i tur med hem, på skolan, förskolan etc
Saker som tas tidigare är oftast lättare att lära, saker som repeteras från tidig ålder sätter sig då repetition är inlärning.
Det har ju även med konsekvenser att göra, en 5 åring som tar någon på privata delar och blir tillsagd är inte hela världen men den lär sig kanske efter ett par ggr att det inte är ok, en 10åring som gör det är lite problematiskt speciellt om det sker flera ggr, en 15 åring är det ganska problematiskt redan vid första gången, en 20 åring som gör det är helt oacceptabelt.
Att förklara en våldtäkt för en 12 åring är kanske jobbigt men jobbigare om personen sedan några år senare blir sexuellt aktiv och inte förstår det då, kunskap kommer inte automatiskt med ålder utan ges av dem runt om.

Jag är iofs även av inställningen att även om alla har vissa egenheter så hur vi blir är starkt färgar av vår omgivning, killar är inte hårda, känslomässigt hämmade mm och tjejer är inte ömtåligare eller mindre framåt från start, det är en fråga om bemötande runt om.

den får sitta hur du vill, min tanke var att jag inte uppfostrar andras barn för jag hade inte velat om nån gjorde så mot mina. Återigen TS gör vad han själv vill.

Det känns som att det är multiplayern som är mest attraktiv för barnen, spela med kompisar osv. Är GTA V så farligt om det är det hon vill spela?

Kanske att övervåldet i slutet kan tänkas vara lite värre en juck-scen, framförallt när det rör sig om en 12-åring?
Hade inte låtit mina barn spela det heller förrän de är 14-15 år iaf, beroende på hur mogna de är när dom når den åldern.

Har haft samma funderingar men har släppt foliehatten och spärrarna sedan jag rannsakade mig själv (har två kids på 13-12 år). Vad spelade jag själv som i samma ålder? Hur hanterade jag det? Några exempel; Doom och Wolfenstein från 6-8 års ålder (hos vänner). GTA - alla titlar från de kom ut... Leisure Suit Larry... Duke Nukem... Postal 2... m.m. listan blir bara längre och längre på spel som egentligen 'inte är okej'. Föräldrarna visste inget. Nej, jag ser noll anledningar att begränsa mina barn här.

Det är upp till var och en i rollen som förälder, men du kommer aldrig kunna skydda barnen mot världen där ute, eller vad de ser eller gör hos kompisar, i skolan med mera... Självfallet finns PEGI-märkningen av en anledning, men personligen tror jag mer på att PRATA med ditt barn och låta hen spela vad hen vill.

Kön har INGENTING med diskussionen att göra. Givet barnens uppfattning av stökighet i skolan och om det är spelen som orsakar det skulle jag vilja sätta en 20-årsgräns på varenda spel för killar och låta tjejerna spela precis vad dom vill, från vilken ålder dom vill. Det hör inte hit.

Det är en annan sak att ta efter grövre saker, det är en väldigt stor skillnad på att säga ett fult ord till någon vs att slå någon vs att mörda någon. Därav vi har fler som använder fula ord vs mördare. Det är ju sedan även bemötandet när den gör något, fight club delen var ju ett prakt exempel då på frustrerade personer som i det fall de tyckte det var en bra idé att testa inte hade lärt sig nog innan i tidig ålder. Jag såg fight club mer än de flesta när den kom, älskade den mörka humorn och samhällsfrågorna som den tog upp men att slå någon så den blöder var inte på min lista iaf och om det nu var så påverkande mer än social påverkan, vart är de alla nu?

Nej jag förstod vad du menade men jag ser det inte på samma sätt, jag ser det inte som att media konsumtion i sig är skadligt. Att likna det vid Matte är lite haltande för min del, vad är det för förkunskaper till att någon skär halsen av en annan? Kontexten ger du som förälder löpande till helheten, om din 7åring oavsett klipp eller inte drar en kniv över halsen på ett annat barn är det nog större problem där än den scenen skulle jag tro. Det är lite som diskussioner kring masskjutningar, de hade sett våldsfilm, spelat spel, sådant är snarare en fråga om mental ohälsa och då spelar det ingen roll vad som triggar för tillslut gör något det. Som exempelvis det som nämns i klippet ovan om att man prata datorspel iom Columbine och personen spelade mest dance dance revolution.

Fyller ingen funktion att sätta sig och visa något för en 5 åring men det fyller en funktion att låta den välja och sedan prata om det med den.

Angående killar tar till sig våldslekar mer etc. I tonåren kan ett visst sådant beteende kanske förklaras med hormoner och konkurrens mm men långt från att jag iaf köper det som en klar sak. Du som förälder är själv betingad i ditt beteende och bemötande, de stöter på det överallt från barnsben till vuxen ålder och när folk sticker ut från normen av det blir folk obekväma.
Uttryck som "boys will be boys" är i min mening väldigt problematiska och i min uppfattning felaktiga, min lilla kille älskade att ha klänningar för det hade storasyster men det skifta när han uppfattade att de äldre killarna på förskolan inte ansåg det ok. Det var ju troligen inte en uppfattning de föddes med, lite som blått för killar, rosa för tjejer, förr i tiden var det tvärtom och rosa ansågs som en stark färg men blått som feminin och ömtålig färg.

Men sedan som förälder gör man ju det bästa man kan, vad man tycker är rätt eller fel varierar men oavsett så påverkar det du gör extremt. Mina föräldrar gjorde saker jag ansåg var missar så försöker att inte göra det på det sättet, men kände aldrig att prata om saker oavsett ålder eller tillåta mig att se filmer med våld eller annat varit problematiskt så agerar utefter det. Jag är som regel mer åt pacifist hållet, älskade van Damme filmer som ung men min far, min mor, min morfar och min farfar pratade alla om våld som absolut sista lösning, aldrig en bra väg, risker när man slår något etc (kan inte minnas att mormor eller farmor sa något specifikt om det) och hur mycket jag än älskade Kickboxer när jag var ung skulle det aldrig fallit mig in att när jag var runt 10 sparka någon på det sättet de gör i filmen. Försökte däremot lära mig gå ut i split pga hans "move" och var sugen på att lära mig dansa balett för det hade van Damme dansat.